Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Krönika

Tiden mogen för maskulinism

Jens Klitgaard ser en könsrollsdebatt som lockar fram de ”vanliga männen” och slår ett slag för en ny maskulinism.

En skönlitterär bok av poeten Bob Hansson, sångaren Martin Svensson och Leif Eriksson, har de senaste veckorna lyckats reta upp folk från alla läger. Dingo Dingo – den manliga frigörelsen är här handlar om män i en offerroll, män som inte klarar av kraven som omgivningen ställer på dem och som samlas i smyg för att kramas. Feminister har irriterat sig på att författarna lyft fram tvivelaktiga fakta om män som blir slagna av kvinnor och för att det perspektivet inte stämmer överens med verkligheten. Mer traditionellt ”manliga” män och ”kvinnliga” kvinnor har tyckt att boken och dess författare är löjeväckande. Den har också kritiserats av folk i allmänhet som tycker illa om att män klagar trots att de har de flesta fördelarna i samhället.

I SVT Debatt den 26 maj mötte Bob Hansson och Martin Svensson debattören Inti Chavez Perez och kolumnisten Victor Zahn, för en rörig och yrvaken debatt om dagens mansroll. Hos debattörerna kunde jag se likheter med de inriktningar som kan återfinnas i feminismens historia, men här översatt till ”maskulinismens”. Inti Chavez Perez – en tydlig queermaskulinist, någon som bygger sina antagelser på genusvetenskaplig forskning och teorier. Victor Zahn – ett typexempel på en särartsmaskulinist – hävdar ofta sina ståndpunkter med biologiska argument. Bob Hansson och Martin Svensson – en slags likhetsmaskulinister, som ser manligheten som socialt konstruerad, men som framförallt utgår från den egna upplevelsen av att vara man. Ett meningsutbyte i programmet stannade kvar hos mig, det jag tror var kärnan i debatten:

Inti: ”Den här diskussionen, det vore bra om vi kunde lyfta den och ha en högre nivå på den”

Bob: ”Men kära nån, diskussionen förs på en väldigt hög nivå, av väldigt få människor …. vi måste släppa in människor som inte har koll till att prata om könsroller, eftersom alla har en könsroll”

Båda har en poäng, ”vanliga” män ser i bästa fall att något i mansrollen bör förändras, men känner sig inte delaktiga i utvecklingen. Könsroller diskuteras nästan uteslutande av kvinnor, vilket leder till att kvinnor generellt har bättre kunskap i ämnet. Vilket i sin tur gör att vi män undviker diskussionen. Bara det faktum att ”vanliga” män (även om de är poeter och popsångare) börjar ta bladet från munnen i jämställdhetsdebatten är positivt. Feminismen kan tyvärr inte frälsa gemene man från en snäv mansroll, eller få oss att ta större ansvar i jämställdhetsfrågor. Detta av det enkla skälet att vi är rädda för att vara feminina – och att tro att ett ord som antyder att man ”anammar det feminina” ska gå hem hos den breda massan är inte troligt, inte på djupet. Maskulinismen däremot, skulle kunna det.

Mannens frigörelse kan inte dikteras av kvinnor, lika lite som feminismen av män.«

Maskulinism, i likhet med feminism, skulle kunna vara en rörelse med syfte att skapa en medvetenhet om mansrollen i samhället och på vilket sätt den begränsar oss män att vara fria individer. En rörelse som skärskådar det vi män fostras till och hur sjukt alltihop egentligen är: Hur sjukt det är att, i jämförelse med kvinnor, fler än dubbelt så många av oss dör i tidig ålder på grund av olyckor, risktagande, missbruk, våld, självmord, att vi undviker uppsöka vård och tar dålig hand om vår hälsa. Lägg därtill till att många av oss inte har en enda nära vän, har sämre betyg i skolan, fortfarande förväntas axla rollen familjeförsörjare, har sämre relationer med våra barn, att vi som grupp står för en förkrossande majoritet av alla våld- och sexualbrott, och att det är tabu för oss att öppet visa känslor som inte har sitt ursprung i adrenalinrus, kåthet eller hat.

En rörelse för män, av män – med jämställdhet som mål – skulle kunna möjliggöra en kamp för ett jämställt samhälle där män också känner sig delaktiga. Det vill säga, en rörelse parallell med feminismen, men med ett manligt perspektiv. För mannens frigörelse kan inte dikteras av kvinnor, lika lite som feminismen av män. En rörelses utveckling tar tid, men för det behöver inte hjulet uppfinnas på nytt. Genusvetenskapen, feminismen och gayrörelsens långa kamp har berett vägen för oss män och vår stundande frigörelse, och det ska vi vara tacksamma för. Tiden är mogen för maskulinism!

Jens Klitgaard

Skribent, redaktör och sexualupplysare


Läs mer

SVT Debatt 26 maj 2011

Carin Holmberg i Feministiskt perspektiv (och flera inlägg, bland annat av Bob Hansson)

Bob Hansson (Newsmill): ”Vi äcklas instinktivt av män som klagar”

Victor Zahn (Newsmill): ”Det manliga offerperspektivet är patetiskt”

Martin Svensson (Newsmill): ”Jag skyllde på mig själv när flickvännen slog”

Inti Chavez Perez (Svd): ”Många misstolkar den feministiska ideologin”

Jens Klitgaard (Ottar): Manlighet en folksjukdom

Fler artiklar

Intervju

»Lyssna på oss«

Leontine Olsbjörk kom till via donerade könsceller för 25 år sedan. Nu vill hon skapa samtal kring rätten till information.

Porträtt i svart och gult på carolina Hemlin och Ida Måwe.
Ledare

Oroande trender bland unga

Ottars chefredaktörer om resultatet i den senaste Ungdomsbarometern. Hur kommer attityder bland unga män att påverka sexualpolitiken i framtiden?