Transmotståndets aktörer

RADIKAL- OCH EXTREMHÖGERN

Utgår från en nationalistisk ideologi. Transpersoners rättigheter framställs som ett symtom på ett samhälleligt förfall och på att nationen förlorat sin moraliska och kulturella riktning. Transpersoner ses som ett hot mot den heterosexuella vita kärnfamiljen.

• Bland argumenten finns att transrättigheter utgör ett hot mot barn och familjen, genuspedagogik hotar barns trygghet. Transfrågan fungerar också som symbolfråga i ett bredare kulturkrig — en nation som inte kan »skilja mellan man och kvinna« beskrivs som dekadent, självförstörande och sårbar. Det finns även konspirationsteoretiska resonemang om att transrättigheter är ett led i en globalistisk kampanj från FN och »woke-kapitalism«.

Bland aktörerna finns Sverigedemokraterna, Alternativmedier som Riks, Nordiska motståndsrörelsen (NMR) och Aktivklubb Sverige.

EVANGELIKALA OCH VÄRDEKONSERVATIVA KRISTNA

Dessa grupper utgår från en teologiskt förankrad och konservativ traditionell syn på kön, familj och moral.

• Argumenten mot trans utgår ifrån att Gud skapade man och kvinna, två kön med särskilda roller och syften. Transidentitet förklaras som förvirring, synd, eller ett uttryck för att samhället tappat sin moraliska kompass. Sexualundervisning, självvalt pronomen och könsidentitet i skolan blir ett hot mot barns utveckling.

Bland aktörerna finns Kristna värdepartiet, Claphaminstitutet och tidningen Världen idag.

GENUSKRITISKA FEMINISTER

Bygger sin analys på en radikalfeministisk tradition där biologiskt kön utgör den materiella grunden för kvinnoförtryck. Allt som uppfattas som en uppluckring av könsgränser ses som ett hot mot feminismens möjligheter att bekämpa patriarkatet.

• Ett kärnargument är att »kvinna« som kategori hotas av transpersoners existens. Om juridiken baseras på självidentifikation, dvs att man själv avgör vilket kön man tillhör, menar de att det blir omöjligt att föra statistik över mäns våld, bedriva kvinnojoursverksamhet eller analysera patriarkala strukturer.

Bland aktörerna finns Women’s Declaration International (WDI) Sverige, delar av kvinnojoursrörelsen och Sveriges Kvinnoorganisationer (SKO).

KONSPIRATIONISTER

Grupper och opinionsbildare som ser sig som motståndare till en osynlig maktordning i samhället som förtrycker folket. Man förenas i en utgångspunkt om att inget händer av en slump. Rörelsen söker »sanningen«, i praktiken exempelvis konspirationsteorier, vaccinmotstånd eller omfamnandet av »naturliga« könsroller.

• Argumenten utgår från idéer om skydd av barn. Transpersoners existens, och sexualundervisning i skolan presenteras som ett hot mot barns renhet och utveckling. Den påstådda indoktrineringen anses präglas av pedofila idéer. Många anser att trans är ett påhitt som fötts ur »genusideologin«.
• Könsbekräftande vård anses av vissa inom denna miljö vara ett sätt att störa den »naturliga« reproduktionen och ett steg i en större plan för att ersätta människokroppen med syntetiska kroppar eller »digitala avatarer«.

Bland aktörerna finns SwebbTV, Aida Reva och Vaken.se.

OROLIGA FÖRÄLDRAR OCH NISCHADE INTRESSEGRUPPER

Består av föräldrar, vårdpersonal, lärare, jurister och andra som driver specifika sakfrågor, enskilt eller i grupp. Deras taktik är att positionera sig som »opolitiska« och endast drivna av omsorg.

• Argumenten utgår ofta ifrån att könsbekräftande vård är experimentell och skadlig. Ett vanligt fokus är att efterfråga evidensbaserad vård, och därmed framställa den existerande könsbekräftande vården som ovetenskaplig och ideologiskt driven.
• Intressegrupper som tycker att trans och queer inte hör hemma under hbtqi-paraplyet hävdar att om kön blir en »flytande identitet« så urholkas själva grunden för homosexuellas rättigheter (som bygger på attraktion till »samma kön«).

Bland aktörerna finns GENID, LHBförbundet och Föreningen Rättssäker.

Text Redaktionen

Bild Josefin Herolf