Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Krönika

Två systrar och ett pisstånd

Plura Jonsson rekapitulerar sina tonårs sexuella möten.

Visst minns jag mitt första knull, men inte exakt hur gammal jag var, 17 eller 18 kanske. Hon, vi kan kalla henne J, var betydligt yngre, 13-14 tror jag, men mycket mer erfaren än jag. Hon hade en sån där gammal läkarväska full med sedlar, hon brukade runka av ”gubbar” som hon uttryckte saken, jag minns inte vad hon tog för en avrunkning men hon nämnde summan för mig nån gång. Jag vet inte om det var sant, hon kanske bara ville göra sig intressant, och det lyckades ju, jag blev orolig för henne och bad henne sluta med sin lilla hobby, samtidigt som jag antagligen blev lite kåt av det. Jag var egentligen kär i hennes äldre syster som gick i samma klass som mig, men hon i sin tur var bara intresserad av äldre killar och jag fick nöja mig med att skjutsa henne hem från skolan på min cykel.

––––––

Jag hade ingen större erfarenhet av det erotiska livet på den tiden, förutom ”Ryska posten” och att ha klämt nån packad brud på brösten. I stället för att hångla med tjejer – som var ointresserade av mig och fullt sysselsatta med att försöka få till det med äldre snubbar – lyssnade jag på musik och sublimerade, ju färre brudar jag fick köra tungan i halsen på, desto mer avancerad musik inhandlade jag.

Naturligtvis var alkohol med i bilden för min sexuella debut, mellanöl var väl det man drack på den tiden, antagligen en mix av pappas spritflaskor också, en blandning av brännvin, whiskey, gin, genever, likörer och vad som fanns till hands. För det var hemma hos mig och det var fest, mamma och pappa var bortresta, och i stället raglade en massa folk omkring eller låg och hånglade överallt. Själv hamnade jag i mammas sovrum/gästrum med J, som världsvant

lotsade mig genom alla pinsamma turer, och gjorde det hela naturligt och odramatiskt. Det gick för mig om inte på fyra sekunder så i alla fall på tio, men det gjorde ingenting eftersom min kuk fortfarande stod som en… ja vad är det nu dom brukar stå som i porrnovellerna, nån form av hammare, skit samma, den stod i alla fall. Vilket gjorde ännu ett samlag möjligt, nu dubbelt så långt, och den jäveln stod fortfarande och jag var pissnödig och fick pissa i badkaret, mera öl dracks och vi fortsatte knulla, jag hade ett så kallat praktpisstånd som aldrig gav sig, vilket medförde att jag några timmar senare var en ganska erfaren ung man och J hade väl i alla fall fått ut nåt av det hela.

––––––

Vi kompisknullade sen under nåt år. Vi låste dörren till mitt rum, spelade hög musik och knullade på, alltmedan mamma donade med middagen i köket och

J:s doktorsväska med alla tio och fem-kronorssedlar stod bredvid på golvet. Tack J, du besparade mig en herrans massa olyckliga sexlösa tonår. Några år senare träffade jag J:s syster på ett diskotek i Norrköping, vi hamnade i nåt tornrum och hånglade liderligt, jag minns att det fanns ett litet fönster i rummet, genom vilket man såg in i en upplyst kyrka som var belägen i fastigheten, det var väldigt vackert och mystiskt. Vi blev tillsammans och levde ihop under några år.

––––––

Nu är det länge sen dom två systrarna invigde mig i kärlekens konster och mysterier och jag har väl lärt mig en del på vägen. Kärlekens eviga, långa vindlande väg, som ibland går uppe bland molnen, för att i nästa stund kasta sig ner i djupa dalar och skymningslandskap. Ja, det är en lång vindlande resa och jag är tacksam mot er som tog min hand och följde mig en bit. Alla ni som sov

bredvid mig, alla som försökte älska mig, alla som lämnade mig, och alla som jag lämnat. Titta aldrig ner i den ensamhetens avgrund som omger oss, fortsätt bara gå.

Plura Jonsson är musiker.
Våren 2007 kommer hans bok, som går under arbetsnamnet ”Resa genom ensamheten”. I våras kom Eldkvarns senaste platta ”Svart blogg”

Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 3 2007)

Fler artiklar

Reportage

Proud boys inifrån

Experter menar att Proud Boys är en av USA:s farligaste, fascistiska organisationer. Ottar har följt den innersta kretsen på politiska

Insändare

»Israel förtjänar bättre«

Kristofer Åberg skriver replik till krönikan Pinkwashing säljer myten om Israel. Skribenten Shora Esmailian svarar direkt.