Unikt fall –  samtycke vid förlossning prövas i domstol

Spänningshuvudvärk och hög puls. Det förväntar sig Oliva på morgonen den 9 april då huvudförhandlingen inleds i Kristianstad tingsrätt.

– Samtidigt känner jag stark stridsvilja. Jag ser detta som en kamp för rättvisa både för mig själv, och för alla som ska föda barn.

Ottar har följt det unika rättsfallet sedan 2023, då Olivia stämde Region Skåne med stöd av Centrum för rättvisa. Men egentligen började allt 2017, då hennes dotter föddes.

Olivia hade uttryckligen sagt att hon inte ville att förlossningen skulle forceras. Hon hade skrivit det i sitt förlossningsbrev, och det framgick även i hennes journal inför förlossningen. Ändå utsattes hon för så kallad »yttre press«, en ifrågasatt metod som innebär att vårdpersonal trycker på övre delen av magen för att skynda på förloppet.

»Det som hände har hållit mig vaken på nätterna i åtta år«
_Olivia

Både Olivia och hennes make protesterade när barnmorskan la sig över magen och tryckte med armbågen – men det hjälpte inte. Dottern »flög ut som en kanonkula« och bröt ett nyckelben, och Olivia fick en förlossningsskada på grund av det snabba förloppet. Nu har dottern fyllt åtta år, och går i andra klass.

– Och jag är fortfarande förbannad, säger Olivia.
Hon beskriver hur alla känslor kommer upp igen inför rättegången.
– Jag har fortfarande inte fått något avslut. Det som hände har hållit mig vaken på nätterna i åtta år, och ingen har tagit ansvar.

Innan hon bestämde sig för att stämma regionen tog Olivia ärendet till Löf, regionernas ömsesidiga försäkringsbolag. Där utredde en oberoende expert fallet och kom fram till att användandet av yttre press inte var motiverat. Olivia har också anmält incidenten till Ivo, Inspektionen för vård och omsorg. De kritiserade Region Skåne för bristande journalföring och bristande omvårdnad.

Men varken Ivo eller Löf tog i själva samtyckesfrågan, ifall Olivias rätt till självbestämmande åsidosattes av vården, och det är därför hon går vidare till domstol.

– För att kunna få upprättelse som patient för den här typen av kränkningar måste man tydligen stämma, säger hon.

Olivia betonar att hennes stämning inte är riktad mot den enskilda barnmorskan som utförde ingreppet, utan mot regionen som arbetsgivare.

– Jag blev inte sedd som en människa utan som ett problem som skulle lösas så effektivt som möjligt, och det tror jag hänger ihop med arbetsvillkoren och stressen inom förlossningsvården, säger hon.  

Samtidigt tycker hon att även enskilda barnmorskor har ett ansvar för vården de ger.

– Om man känner att man inte kan upprätthålla patientlagen måste man sätta ner foten – och det är det ju också många barnmorskor som gör.

Hon tror att det har skett stor förändring inom förlossningsvården sedan hon födde sin dotter, och att kunskapen om samtycke har ökat. Den bilden delar Linda Lorizzo, förlossningsöverläkare och representant för Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi, SFOG.

Linda Lorizzo kan inte svara på vilken betydelse just Olivias rättsfall har haft, eller vilken betydelse det får om Region Skåne fälls, men hon ser att man inom förlossningsvården pratar mer om samtycke och om hur man säkerställer respektfull vård idag, jämfört med för tio år sedan.

Det har länge har funnits en tradition inom vården av att tolka vad som anses vara bäst för patienten. Det är inte unikt för förlossningsvården, utan något som har präglat vården generellt, men nu arbetar man i stället utifrån personcentrerad vård, menar Linda Lorizzo.

– Inom förlossningsvården har det tidigare också funnits en idé om att man inte vill störa den som föder, vilket kanske till exempel kan ha lett till att man har lagt ett klipp utan att fråga, för att underlätta barnets framfödande eller för att situationen har varit akut.

»Ibland behöver beslut tas snabbt, inom några minuter, och det påverkar kommunikationen.«
_{Linda Lorizzo, förlossningsöverläkare}

Linda Lorizzo nämner den nya patientlagen som kom år 2015 och säger att den innebar en genomgripande förändring i synen på relationen mellan vårdpersonal och patient.

– Den slår fast att patienten ska vara delaktig och involverad i sin egen vård och i de beslut som tas, och det har varit jätteviktigt, men implementeringen i sjukvården var från början väldigt lam, skulle jag säga.

Hon ser att det finns situationer då det är särskilt svårt att involvera och göra de födande och partners delaktiga i vården.

– Ibland behöver beslut tas snabbt, inom några minuter, och det påverkar kommunikationen. Vi på förlossningen har att hantera de mest urakuta situationerna inom hela medicinen, och beslut behöver ta hänsyn både till den födande och barnet i livmodern.

Numera tränar man inom förlossningsvården regelbundet på hur man gör för att snabbt inhämta informerat samtycke i olika akuta lägen, precis som man tränar på olika medicinska ingrepp.

– Vi behöver fortfarande bli bättre på att kommunicera både inför och under förlossningen, och det är av största vikt. Forskningen visar att det finns ett samband mellan informerat samtycke och känsla av trygghet, styrka och kontroll hos de födande. En förlossning blir inte alltid som man har tänkt sig, men vårt mål är att alla som föder barn ska uppleva sig delaktiga och respektfullt bemötta.

»Det här har aldrig handlat om pengar för mig. Jag vill få upprättelse, och det hoppas jag få i domstolen.«
_Olivia

För Olivia skapade förlossningen ett trauma som har skadat hennes förtroende för vården. Hon berättar att hon drar sig för att söka vård, av rädsla för dåligt bemötande.

– Jag känner mig inte trygg. Min känsla är att det inte finns någon omsorg inom vården.

Hon tror inte att rättsprocessen som nu inleds kommer kunna reparera det skadade förtroendet, men hon hoppas att rättegången ska ge ett slags avslut.

Regionen har tidigare under processen erbjudit sig att betala skadestånd på 75 000 kronor, men de framhöll samtidigt att pengarna inte ska ses som ett medgivande om att de har begått fel. Olivia tackade därför nej till erbjudandet.

– Det här har aldrig handlat om pengar för mig. Jag vill få upprättelse, och det hoppas jag få i domstolen, säger Olivia.

Charlie Olofsson är frilansjournalist.