Var finns den feministiska fredsvisionen?

»Nu återstår hoppet att vapnen skola läggas ner medan jorden ännu har så mycket osårad hud kvar att den kan leva och läka sina sår.« Så skrev författaren Elin Wägner tillsammans med Elisabeth Tamm i boken Fred med jorden som kom ut mitt under brinnande världskrig.

Båda hörde till kretsen kring den Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad, kända för sin feminism och sin fredsvision. Orden är skrämmande aktuella. Krig och konflikter har dominerat nyhetsflödet de senaste åren. Varje dag matas vi med bilder av nya bombanfall och mänskligt lidande. Lösningen? Enligt regeringen heter den upprustning. I Sverige har försvarsbudgeten nära trefaldigats – från 45 miljarder 2014 till över 125 miljarder 2024.

»En sak är säker – militarisering är aldrig könsneutral. Den gynnar män.«

_{Carolina Hemlin & Ida Måwe}

Nu vill regeringen och riksdagen höja utgifterna ytterligare. En ny rapport från Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, IKFF, visar på fartblindhet. Vilka konsekvenser får upprustningspolitiken för samhället och hur påverkar det jämställdheten och demokratin?

Det är svårt att ge något heltäckande svar. Men en sak är säker – militarisering är aldrig könsneutral. Den gynnar män, som dominerar de branscher som tar emot miljardinvesteringarna.

Pengarna flyttas från välfärden, där vård, skola och omsorg underfinansieras. Detta gäller även internationellt – när miljarder går till vapen trängs satsningar på vård, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) undan.

Ökad militarisering går även hand i hand med inskränkningar av kvinnors rättigheter, som abort och preventivmedel. Var finns dagens – feministiska – fredspolitik?

Carolina Hemlin & Ida Måwe