»Vi behöver hennes jävlar anamma«

Vilken sorts person var Ellen Key?

— Hon var en av Sveriges mest kända personer på sin tid och hade många strängar på sin lyra. Hon skrev 35 böcker och värnade om att barn inte skulle agas, jobbade för kvinnlig rösträtt och att arbetarna skulle få åtta timmars arbetsdag. Men hon var också en komplicerad person, och fast i sin tid. Vi försöker inte sätta henne på piedestal i den här föreställningen, utan istället diskutera henne.

Föreställningen beskrivs som »en showig musikalperformance«, och idén väcktes när Catti Brandelius besökte Ellen Keys villa Strand 2019.

— Hennes liv är så spännande och dramatiskt, jag kände att det här ska jag skriva om. Och jag hittade Anneli Jordahls roman Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) där, som handlar om Ellen Key. Jag låg vaken en hel natt och läste den.

»Hon var en komplicerad person, och fast i sin tid. Vi försöker inte sätta henne på piedestal.«

Ellen Keys uppväxt, i en för tiden radikal överklassfamilj, skapade möjligheter för hennes nyskapande tänkande. Hon fick tidigt läsa feministisk litteratur och hjälpa sin pappa att skriva motioner, berättar Catti Brandelius. Samtidigt fanns det sådant hon inte fick göra.

— Hennes föräldrar förbjöd henne att tala offentligt, det anstod inte en kvinna att göra det. Men det gjorde hon ändå, hon föreläste om historia och om alla de här frågorna. Samtidigt var hon fast i sin struktur. Hon trodde inte att kvinnor kunde tänka de riktigt stora tankarna och vara genialiska, fastän hon själv var det.

Vad kan publiken vänta sig?

— Vi vill berätta om Ellen Key, men inte att det ska vara en historielektion.

Ellen Key kom från överklassen medan hennes hushållerska Malin Blomsterberg var arbetarklass. Relationen mellan de två står i fokus i showen, med låttexter skrivna av Catti och dialogen av Anneli.

— Att vara den som servar och lagar all mat, och sedan sitta med vid bordet och vara en intellektuell samtalspartner, det var väldigt spännande men också påfrestande för
Malin Blomsterberg. Men Ellen Key var klassblind på det sättet.

»Jag inspireras av hennes jävlar anamma, mångsidighet och ambitioner. Att våga tro på att någonting ska kunna förändras.«

Sankt Bernhardshunden Wild, som de två delade ansvar för, får också en roll som elgitarrist på scenen (spelad av Åsa Johnsen).

Varför är det viktigt att hennes minne lever vidare?

— Hennes bok Barnets århundrade har kommit med i vår nya kulturkanon och där skriver hon om att barn inte är mattor, barn ska inte piskas. Barn ska få ses för vilka de är, utveckla sina förmågor och så vidare. Men i dag vill folk tjäna pengar på barns utbildning, kriminella nätverk använder barn och barn ska sättas i fängelse. Det är som att allt som vi tog för givet – som hon kämpade för, som sedan har blivit vår verklighet – raseras nu.

— Jag inspireras av hennes jävlar anamma, mångsidighet och ambitioner. Att våga tro på att någonting ska kunna förändras, det känns som någonting vi behöver i dag, avslutar Catti Brandelius.

»Ellen Key måste stoppas!« har premiär den 8 maj på Tensta Konsthall

Text My Rova

Bild Åse Bengtsson Helin