»Vi samarbetar med dem som värnar kvinnors rättigheter«
Susannah Sjöberg är generalsekreterare för Sveriges Kvinnoorganisationer, SKO, och hade tidigare samma roll i WoPAI. Här svarar hon på frågor som kommit upp i Ottars granskning. Hon menar att SKO inte kan ta ansvar för medlemmar i WoPAI som förnekar transkvinnors existens.
Under WoPAI:s första månader, fram till juni 2025, var Susannah Sjöberg generalsekreterare för WoPAI (Womens platform for action international) parallellt med samma uppdrag hos SKO (Sveriges Kvinnoorganisationer). Hon beskriver SKO som en »värdorganisation« för WoPAI och säger att man haft ansvar för att stödja plattformens uppbyggnad administrativt. Det förklarar att de delar adress, menar Sjöberg.
På frågan om vilka som utgör »pro-genusrörelsen«, ett begrepp som SKO använder och som de kopplar till en queer, postmodern agenda, beskriver Susannah Sjöberg en nyliberal marknad som vill kontrollera, sälja och köpa kvinnors kroppar, till exempel inom surrogatindustrin eller prostitution.

Men WoPAI skriver också att »pro-genusrörelsen« är en rörelse som vill ersätta begreppet kön med könsidentitet, hur hänger det ihop?
– Det vi ser, och oroas över, är att det i debatten och i praktiskt jämställdhetsarbete globalt har blivit svårt att skilja mellan, kön, könsidentitet och könsuttryck. När de begreppen blandas ihop riskerar man att förstärka de gamla könsroller som kvinnorörelsen kämpat i generationer med att bryta, säger Susannah Sjöberg.
»WoPAI är en rörelse som ger utrymme till krafter som vill ge kvinnors könsbaserade rättigheter en plats i världen.«
Susannah Sjöberg, SKO.
På WoPAI:s hemsida står det att »pro-genusrörelsen«, är samma grupp som »försvarar barn och tvångsäktenskap«, hur ser den kopplingen ut?
– Just det har jag lite svårt att förklara. För mig handlar det om en beskrivning av att hoten kommer från flera håll, och att man kanske inte behöver haka upp sig på enskilda ord. När det gäller barn- och tvångsäktenskap är det ju mer kopplat till de religiösa krafterna.
Att fokus i de ställningstaganden som WoPAI publicerat ligger på kritik av användningen av begreppet genus förklarar hon återigen med risken att blanda ihop kön och könsidentitet. Att om man inte ser att kvinnor utsätts för diskriminering på grund av sitt biologiska kön kan man missa vad man behöver åtgärda. Samtidigt lägger hon till att transpersoner är en utsatt grupp som samhället behöver värna.
När Ottar läser upp delar av kommentarerna till domen i brittiska högsta domstolen – där WoPAI bland annat skriver att kvinnor inte diskrimineras för att de »känner sig som kvinnor« – och frågar om det ska tolkas som ett ifrågasättande av transkvinnors existens, återkommer Sjöberg till vikten av att skilja på olika diskrimineringsgrunder.
– Vi förnekar ju inte någons identitet. Att prata om biologiskt kön handlar inte om att utesluta någon.
Men bland medlemsorganisationerna i WoPAI finns det exempel på att man förnekar transpersoners existens. Ser du något problem med att ha medlemmar som menar att transkvinnor inte finns och att de, genom WoPAI, ges legitimitet?
– Jag kan inte uttala mig om varje enskild organsation, men rent principiellt ser jag att det är viktigt med samarbete mellan olika kvinnoorganisationer globalt i en tid då kvinnors rättigheter rullas bakåt. Det innebär inte att SKO tar ställning i alla frågor som WoPAI:s medlemmar diskuterar.
Och att det finns exempel på samverkan med antifeministiska krafter, vad tänker du om det?
– SKO samverkar inte med grupper som är högerextrema. Vi samarbetar med dem som värnar flickors och kvinnors rättigheter, inte med dem som är emot abort, eller – för den delen – de som vill ta bort den svenska sexköpslagen. Jag kan inte tala för vad andra gör.
Skulle du säga att WoPAI är en del av den globala feministiska rörelse som förespråkar en strikt biologisk syn på kön, och som därmed inte inkluderar transkvinnor och ickebinära i den feministiska kampen?
– Jag skulle säga att WoPAI är en rörelse som ger utrymme till krafter som vill ge kvinnors könsbaserade rättigheter en plats i världen.
Anna Dahlqvist är frilansjournalist.
Vad tycker medlemmarna i Sveriges Kvinnoorganisationer?