När Putins armé rullade in i Ukraina och bomberna började regna ned från skyn i februari 2022 så var landet långt ifrån redo för ett krig. Sedan dess har civila organisationer visat sig spela en avgörande roll för ett fungerande samhälle i kris och för förmågan att stå emot, enligt flera forskare.

För feministiska organisationen Sphere i Charkiv i Ukraina förändrades allt efter Rysslands invasion, säger ordföranden Anna Sharyhina. Sphere jobbar sedan 2008 för att stärka kvinnors och hbtqi+-personers inflytande i samhället, och arrangerar Charkiv Pride.

Med sitt krig mot Ukraina visar Ryssland världen att alla människor inte har samma rätt till liv, frihet och säkerhet, menar Anna Sharyhina

– Under sådana förhållanden är högsta prioritet att tillgodose människors grundläggande behov. Därför blev vår organisation involverad i humanitärt arbete med mat, hygien och psykologiskt stöd till kvinnor och hbtqi+-personer i östra Ukraina.

Anna Sharyhina skriver sina svar på Ottars frågor, eftersom hon känner sig osäker på att prata engelska. Arbetet med mänskliga rättigheter är Spheres viktigaste funktion och de har under kriget fortsatt sina aktiviteter för att öka kunskapen om jämställdhet och skapa trygga utrymmen för kvinnor och hbtqi+-personer. De har också arrangerat Charkiv Pride varje år, trots att kriget pågått.

Det ukrainska folket lever under den värsta formen av kris – en långdragen militär attack. Sverige kan dra många lärdomar från Ukraina, men våra samhällen skiljer sig samtidigt åt markant. Det menar Mattias Wengelin, forskare i tjänstevetenskap vid Lunds universitet. I Ukraina finns sedan många år en stor misstro mot makthavarna och utbredd korruption. Folket kan inte räkna med statens hjälp för skydd utan måste förlita sig på frivilliginsatser.

– Här i Sverige är det tvärtom. Vi lutar oss mot ett statligt ansvar. Frivilligorganisationerna är en skyddsstruktur som ser till att staten tar ansvar, säger han.

Ottar har pratat med tre experter på civilt försvar om svenska ideella organisationers funktion i det civila försvaret (se faktaruta). Alla tre lyfter svenskarnas stora engagemang i det senaste decenniets fyra stora kriser som talande exempel: Flyktingmottagandet 2015, skogsbränderna 2018, covidpandemin 2020–2021, och flyktingar som kom från kriget mot Ukraina 2022.

När det verkligen gäller vill svenskarna hjälpa till. Den kraften behöver frivilligsektorn vara beredda på att fånga upp, menar Mattias Wengelin. I regeringens plan för ett stärkt totalförsvar 2025–2030 beskrivs civilsamhällets roll som »viktigt«. Men civilsamhällets bidrag i totalförsvaret är vag. Landets 160000 ideella föreningar har inget specifikt uppdrag, utöver att de liksom alla individer och verksamheter ska förbereda sig inför krissituationer.

Ett undantag är de 18 Frivilliga försvarsorganisationerna (FFO), som har uppdrag av Försvarsmakten och Myndigheten för civilt försvar, och bidrar med mobilisering av frivilliga resurser och med specifik kunskap – som fallskärmshoppning eller radiokommunikation. Röda korset, Fallskärmsförbundet och Lottakåren är exempel på FFO:er.

Hur långt civilsamhället generellt har kommit i sin krisberedskap finns inget riktigt svar på. Floran av frivilligorganisationer spänner från idrottsföreningar till religiösa samfund och organisationer som bevakar sexuella och reproduktiva rättigheter. 

För de som har mänskliga rättigheter i fokus för sin verksamhet är rollen i civilförsvaret inte lika självklar. Vad har egentligen mänskliga rättigheter för betydelse när el-, vatten- eller livsmedelsförsörjning slås ut?

Stor, är experternas svar. Organisationer som bevakar olika gruppers intressen kan snabbt fånga upp de gruppernas behov i kriser, säger Anders Forsberg, beredskapschef på Röda Korset.

– Hbtq-rörelsen är de som bäst vet hur personer med hbtq-identiteter kommer att drabbas, och är bäst skickade att svara upp för den gruppen.

»Om finansiering är ett mått på hur viktigt man tycker att civilsamhället är, så är det ganska bristfälligt.«

Forskaren Mattias Wängelin menar att rättighetsbevakning som behövs nu i fredstid, kommer att vara minst lika viktig när samhället är under press.

– Ju taskigare samhällsklimat vi har, desto viktigare blir den rollen.

Myndigheten för civilt försvar och Försvarsmakten har under hösten lanserat ett dokument (Gemensamma utgångspunkter för totalförsvaret 2025–2030) där de listar sju möjliga hot och händelser som organisationer kan planera sin beredskap utifrån.

– Man behöver tänka på vad det skulle innebära för den egna organisationen. Till exempel om många är krigsplacerade någon annanstans kan man behöva bemanna upp med personal eller frivilliga.

– Vid en cyberattack måste kommunikationen med ens målgrupper och medlemmar kunna fungera och så vidare, säger Daniel Kjellin, utredare vid Myndigheten för civilt försvar.

Politiker och myndigheter säger att civilsamhället är viktigt för hela landet vid kris eller krig. Även om det är upp till varje enskild organisation att ha en beredskap, så saknar Röda Korsets Anders Forsberg en spegling av politikernas budskap i regeringens budgetsatsningar kring beredskap i civilsamhället.

– Om finansiering är ett mått på hur viktigt man tycker att civilsamhället är, så är det ganska bristfälligt, säger han.

I Charkiv i östra Ukraina känner Anna Sharyhina, på organisationen Sphere, att det är omöjligt att vänja sig vid explosioner och att känna fruktan för sitt liv. Hon har ett budskap till svenska civilsamhällesorganisationer – sluta hoppas på att kriget inte kommer. För att illustrera sin poäng räknar hon upp Ukraina, Georgien, Venezuela och Grönland.

– Man kan önska sig fred, men förbered er på krig. Allt rättigheter ni har i dag kan försvinna när mänskliga rättigheter förminskas till färgglada fester. Föreställ er hur ni skulle fungera utan el, vatten, värme – eller allt på en gång.

---

Är ni redo?

ENKÄT: De försvarar mänskliga rättigheter och minoriteters intressen, ger stöd till utsatta grupper och bildar opinion. Civilsamhällets expertorganisationer har en roll att spela även när krisen kommer. Men är de beredda? Ottar frågar fem viktiga aktörer.

»Nej, vi har inget beredskapsarbete«

RFSU:

Ingela Holmertz, generalsekreterare RFSU.

Har ni beredskap för kris? 
– Nej, vi har inget formaliserat beredskapsarbete i nuläget.

Tycker du att organisationer likt RFSU bör ha beredskap för kris och krig?
– Ja, jag tror att de flesta av oss vill och kan bidra.

Vilken uppgift ser du att ni kan ta?
– Vi behöver fortsätta med det vi alltid gör: att arbeta för alla människors rätt till sin kropp och sexualitet. Människor slutar inte att ha sex bara för att det är höjd beredskap. Vi ska fortsätta att sprida kunskap där vi behövs, hur vi gör det beror på vilken kris som uppstår. Det kan vara allt från att jobba för att det finns tillgång till kondomer och mensskydd i skyddsrum till vård och stöd till utsatta för sexuellt våld.

Vad krävs för att ni ska kunna bidra med det?
– Ett tydligt uppdrag från Myndigheten för civilt försvar vore ett bra första steg.

Vad är viktigast i kris – att göra det ni gör nu eller ställa om resurserna till nya behov?
– Både sexualupplysning och RFSU-klinikens tjänster kommer att behövas i en krissituation. Vi är vana att vara snabbfotade och anpassa oss, och kan också mobilisera vår medlemsrörelse med över 10 000 medlemmar.

»Funktionsnedsatta drabbas hårt när samhällets strukturer sätts ur spel.«

FUNKTIONSRÄTT SVERIGE:

Nicklas Mårtensson, ordförande Funktionsrätt Sverige.

Har ni beredskap för kris?
– Vi har inlett ett beredskapsarbete genom att vi har opinionsbildat om den bristande krisberedskap som vi ser i Sverige. Erfarenheter från pandemin, mottagandet av flyktingar från Ukraina och extremväder visar att personer med funktionsnedsättning drabbas hårt när samhällets ordinarie strukturer sätts ur spel.

Vilken uppgift kan ni ta i en kris?
– Vårt bidrag kan inte ligga i operativa insatser, utan i att stärka ett rättighetsbaserat och inkluderande perspektiv i krisberedskapen. Genom att samla erfarenheter från medlemmar och målgrupper kan vi synliggöra risker, behov och ge förslag på lösningar som annars riskerar att förbises.

Vad krävs för att ni ska kunna bidra med det?
– Ett tydligt uppdrag, strukturerad och långsiktig samverkan samt resurser i form av finansiering och personal.

Vad är viktigast – att bidra med det ni gör nu eller ställa om resurser till nya behov under en kris?
– Att upprätthålla kärnverksamheten för alla medborgare även under press. Samtidigt som arbetet kan anpassas för att möta akuta behov utan att målgruppernas rättigheter försvagas.

»Ja, vi leder i kris varje dag«

UNIZON:

Rebecka Andersson, generalsekreterare Unizon.

Har ni beredskap för kris?
– Ja, Unizon och våra medlemsjourer leder i kris varje dag. Våra verksamheter är uppbyggda för akuta, komplexa och ofta livshotande situationer. Under covid-19 visade jourerna sin beredskap i praktiken genom snabb omställning: digitalt stöd, utökad telefonoch chattstöd samt nya kontaktvägar när fysiska möten blev svåra och många levde isolerade.

Tycker du att organisationer som er ska ha beredskap för kris och krig?
– Ja. Kvinnojourer är en del av samhällets beredskap. Kris och krig ökar risken för mäns våld mot kvinnor och barn, och utan våra insatser faller skyddet.

Vilken uppgift kan ni ta i en kris?
– Att säkerställa skydd och stöd även i kris, bidra med specialiserad kunskap om våld och säkerhet, samt samverka med myndigheter, politiken och övriga civilsamhället.

Vad krävs för att ni ska kunna bidra med det?
– Tydligt uppdrag, långsiktig finansiering, inkludering i beredskapsplanering.

Vad är viktigast – att bidra med det ni gör nu eller ställa om resurser till nya behov under en kris?
– Att vi kan fortsätta vår kärnverksamhet även i kris – den är livräddande – och kunna förstärka den utifrån nya förutsättningar.

»Har inget arbete som rör samhällets beredskap«

AMNESTY:

Gustaf Hedman, ledningsstrateg Amnesty.

Har ni beredskap för kris?
– Vi har ett löpande riskanalysarbete som syftar till att skapa god beredskap ur ett organisationsperspektiv, men inget som rör samhällets beredskap vid kris och krig.

Tycker du att organisationer som Amnesty bör ha beredskap för kris och krig?
– Vi har inte tagit något officiellt beslut i den frågan. Men vi ser självklart den kraft som civilsamhället rent generellt kan bidra med.

Vilken uppgift kan ni ta i en kris?
– Det finns en stor potential i vår vana att snabbt mobilisera medlemmar och aktivister för olika ändamål. Vår expertis i mänskliga rättigheter kan bidra till att säkerställa rättighetsperspektivet inför och i en krissituation.

Vad krävs för att ni ska kunna det?
– Samordning och tydliga förväntningar på oss som organisation.

Vad är viktigast – att bidra med det ni gör nu eller ställa om resurser till nya behov under en kris?
– För Amnestys del är båda perspektiven relevanta, att ställa om kraften i vår medlemsorganisation för andra syften och att bidra med vår spetskompetens i mänskliga rättigheter.

»Självklart att snabbt ställa om verksamheten«

SVERIGES STADSMISSIONER:

Jonas Rydberg, generalsekreterare Sveriges Stadsmissioner.

Har ni beredskap för kris?
– Sveriges Stadsmissioner tillsatte 2025 en nationell beredskapsledare och en beredskapsplan är framtagen. Tillsammans med Svenska Röda Korset, Svenska kyrkan, Rädda Barnen och Riksidrottsförbundet, jobbar vi för att tydliggöra civilsamhällets roll i kris eller krig.

Vilken uppgift kan ni ta i en kris?
– Vi har ett högt förtroende och tillit hos utsatta målgrupper, de vänder sig ofta till oss istället för till myndigheterna. På våra mötesplatser finns personal som kan stötta utsatta målgrupper genom psykosocialt stöd och hjälp med basbehov. Stadsmissionen driver sociala matbutiker, så det finns en hög grad av självförsörjande och logistisk kapacitet som kan användas.

Vad krävs för att ni ska kunna bidra med det?
– Civilsamhället behöver inkluderas i strategier som diskuteras inom myndigheter, region och kommun, i många fall glöms civilsamhället bort. Det behövs också finansiering, bland annat till heltidsrollen som nationell beredskapsledare.

Vad är viktigast – att bidra med det ni gör nu eller ställa om resurser till nya behov under en kris?
– För Stadsmissionen är det självklart att snabbt ställa om verksamheterna vid kris eller krig. Det måste göras i linje med myndigheternas strategi, och därför behövs forum för hur detta ska göras och vad som kan finansieras

---

Helena Björk är frilansjournalist.
Illustration: Team Hawaii