Aktivism i aidspanikens Paris

— Jag läste manuset tidigt och det fick mig att återuppleva allt; klubblivet, politiken, aktivismen. Så mycket död bland unga människor hade en dramatisk inverkan på samhället och filmen lyckas förmedla det på ett drabbande sätt. »Se till att behålla humorn och sarkasmen som utmärkte oss«, så löd mitt enda råd när de satte igång, och de lyssnade på mig.

Filmen 120 battements par minute, som visas på flera filmfestivaler i Sverige i höst, går nära inpå via de karismatiska huvudkaraktärerna Sean och Nathan och visar konkreta aktioner mot läkemedelsföretag, och starka protester mot en omgivning som vägrar erkänna sjukdomens allvar.

»Det påverkade vårt sätt att möta varandra, att älska och skapa relationer«

Vad bär du med dig från den här tiden?

— När Act Up var som starkast var det just för att alla inom vårt community hjälptes åt. Det kändes som att alla snackade sex och hiv överallt på gatan. Vi var många som gjorde allt vi kunde för att få människor att förstå att de måste använda kondom oavsett vilka de var och hur de levde. Det påverkade vårt sätt att möta varandra, att älska och skapa relationer, inte minst relationen mellan oss som bar på sjukdomen och hiv-negativa. I dag talar vi inte till varandra så direkt på det sättet, inga möts på det sättet längre. Den smärta och kärlek vi levde med finns inte ens som en känsloyttring för de flesta av oss i dag. Nu handlar allt om dejtingappar, vilket är coolt på många sätt, men det betyder att vi delar mindre på ett personligt plan.

»Den här typ av distans som vi nu lever med är ny. Den bereder inte minst väg för en delvis ny rasism i gayvärlden vilket är det som gör mig mest förtvivlad just nu.«

Hur påverkar det här gaykulturen mer specifikt menar du?

– Jag menar den här typ av distans som vi nu lever med är ny. Den bereder inte minst väg för en delvis ny rasism i gayvärlden vilket är det som gör mig mest förtvivlad just nu.

— Avsaknaden av utbyte av kunskap och intimitet, av att dela varandras historier när vi möts på gatorna göder en sorts hat och misstro som särskilt odlats bland homosexuella män här i Frankrike där så många minoriteter lider på grund av landets oförmåga att hantera »oss«. Frankrike är i kris, du vet. men visst, den här filmen skulle kunna innebära en förändring för många, tänk om den innebär det, inget skulle göra mig gladare.

Anna-Maria Sörberg är frilansjournalist och författare.

Filmen 120 battements par minute i regi av Robin Campillo vann nyligen guldpalmen i Cannes och visas på festivalen Cinema Queer i Stockholm den 28 september och på Stockholms filmfestival i november. 1 december har den premiär i Sverige.

Teckna en årsprenumeration och få en fin premie!

Trevlig läsning!