”Det är en svår dag”

Abortmottagningen i södra Texas är omgiven av en polis, torrt gräs och stora reklambudskap om snabba lån. Kliniken har inga sådana skyltar – bara en adress långt bak i telefonkatalogen – men bilar rör sig regelbundet mot entrén. I samma takt bryts den tysta morgonen av en grupp abortmotståndare som lutar sig över motorhuvarna, viftar med små morgonrockar och håller upp bilder av blodiga bebislik.

– Snälla, snälla gör det inte!
– Det finns en plan för ditt barns liv!

Vissa bilar saktar in men 18-åriga Roxanne stirrar rakt fram och gasar.
– Jag trodde bara att sådana där fanns på film, men innan jag åkte bestämde jag att om de kommer ska jag inte bry mig, säger hon senare i väntrummet.

En tonårig kille i hängiga jeans är på väg in från parkeringen och höjer handen som om han väjde för paparazzis. Men rösterna hörs ändå.

– Gå in och övertala henne!
– Du kan rädda ditt barn!
– Du har ett ansvar som far!

Kliniken drivs av läkaren Lester Minto som passerat protesterna varje vecka i över 30 år och om tre timmar antagligen låser dörren för sista gången. Texas nya abortlag kräver bland annat ett formellt tillstånd från ett stort sjukhus i närheten, och de två existerande – båda religiöst drivna – har sagt nej.
– Det är en svår dag. I hela min karriär har jag jobbat med den den här kliniken. Ibland med skottsäker väst. Galningarna har varit i mitt hus, var jag än bott, ringt mina döttrar och skrikit åt dem i mataffären att deras pappa är en mördare, säger han och pekar på en Texas-paradox: “Det är vansinnigt men utan min rätt att bära vapen hade jag inte varit här idag”.

»Galningarna har varit i mitt hus, ringt mina döttrar och skrikit åt dem i mataffären att deras pappa är en mördare.«

Den vidsträckta Rio Grande Valley utmed mexikanska gränsen är ett av USA:s fattigaste områden. De flesta bor på landsbygden, ofta i husvagnar. Tillgången på sexualundervisning och preventivmedel är låg, särskilt efter att republikanerna för två år sedan drev igenom minskade bidrag till sådana initiativ. Kvinnor härifrån som vill göra abort kommer tvingas till långa och dyra resor. Att många är migranter, både med och utan papper, skapar extra gräns- och språkbarriärer.

När jag frågar Lester Minto om klinikens framtid säger han att den inte slutar här. Lagen som tvingar till stängning är skriven på nyspråk av “lyft” och ”standardhöjningar” och han ser möjligheten att ge sig ut på samma spelplan.

– Även jag kan omformulera mig. Man kan till exempel ta ett piller som ”återställer mensen”. Jag vill inte prata konkret om det här i media men jag kommer på något sätt att finnas kvar i området.

»För mig är det rätt. Jag har inget jobb och bara för att man är tjej måste man inte få barn och gifta sig direkt.«

I väntrummet sitter runt tio unga tjejer och enstaka killar. Någon kämpar med tårarna, ett par andra småpratar om dåliga preventivmedel: ”100 procent, yeah right”. 18-åriga Roxanne är näst på tur och lättad över att ha fått en tid.

– När de sa att jag kanske var deras sista patient fick jag panik. Varför stänger de? Har läkaren gjort någon hemskt? Sedan läste jag på nätet att politikerna säger att det ska bli mer hygieniskt men i verkligheten blir det svårare. Vart ska vi nu ta vägen?
– Det är som om de tror att det här är enkelt; att man inte funderat massor och vet vad man måste göra. För mig är det rätt. Jag har inget jobb och bara för att man är tjej måste man inte få barn och gifta sig direkt. Jag vill komma in på ett universitet och läsa psykologi, säger hon och ropas in.

När en abort är utförd hamnar tjejerna i vilorummet. De sista två som ligger under varsin filt och sträcker sig efter mobiltelefonerna heter Jaqueline och Terez.

– Jag skulle gjort det här förra veckan men då hade jag dåliga järnvärden och blev rädd att jag inte skulle hinna.
– Hade du fått barnet då? undrar Jaqueline.

– Antagligen. Det är många i the Valley som föder för att de inte har råd, säger Terez och får vindruvor av sköterskan som jobbat i huset i fem år.

Det är tyst utanför fönstren. Någon halvtimme senare stänger kliniken.

Text Matilda Gustavsson

Foto Julia Lindemalm

Läs mer

Strid in i det sista om Texas nya abortlag (28 oktober 2013)

Inför #2 2012 gjorde Ottar en reportageresa till USA, med fokus på abort, hbtq-rättigheter och sexualupplysning. Läs utdrag och artiklar här och beställ hela numret här!