Kaniner & solidaritet

Lida Tabatznik var läkare, född i Ryssland men bosatt i Berlin på 1930-talet. Under tidigt 40-tal flydde hon undan nazismen och kom som flykting till Sverige. I Stockholm kom hon i kontakt med Elise »Ottar« Ottesen-Jensen som gav henne arbete på RFSU:s biologiska laboratorium med att bland annat genomföra graviditetstester. Lida Tabaznik fick inte arbetstillstånd som läkare men laboratorietekniker gick bra.

I november 1937 inrättade RFSU ett kemiskt laboratorium i Stockholm som kontrollerade kvaliteten på de preventivmedel som de sålde, på den tiden främst kondom och pessar. Samma år invigdes även ett biologiskt laboratorium på Kungsgatan 37 som utförde graviditetstester. Kvinnor som misstänkte att de var gravida kunde skicka urinprov hit, utan att behöva gå via läkare. Förutom privatpersoner användes labbet av sjukhus och mödravårdscentraler.

»Kvinnor som misstänkte att de var gravida kunde skicka urinprov hit, utan att behöva gå via läkare.«

Laboratoriet använde sig av den så kallade Friedman-Schneidermetoden. Urin från en kvinna sprutades in i en honkanin. Två dagar senare avlivades kaninen och öppnades upp, var kvinnan gravid gav det utslag på kaninens äggstockar. RFSU:s förhoppning var att de många riskfyllda abortförsök som gjordes i onödan bara för att kvinnor trodde sig vara gravida, skulle kunna undvikas genom dessa tester.

Det gick åt en kanin per test. I slutet av 30-talet utförde laboratoriet cirka 1 000 graviditetstester per år. Senare experimenterades det med paddor och möss, men kaniner var det främsta testmaterialet. Under 40-talet diskuterades det att RFSU skulle starta en kaninfarm vid Elise Ottesen-Jensens mödrahem, men projektet rann ut i sanden. Senare kom syntetiska graviditetstest och de biologiska testerna försvann.

Bilden med läkaren och kaninen visar en historia om en annan tid, hur svårt det var att göra graviditetstest som vi idag tar för givet. Samtidigt berättar bilden om den internationella solidaritetsrörelsen som RFSU var en del av. Elise Ottesen-Jensen var starkt involverad i flyktingarbete och Lida Tabatznik var inte den enda flykting som arbetade på RFSU.

Lida Tabatznik utför graviditetstest på RFSU:s laboratorium på 1940-talet. I bakgrunden skymtar kaninburarna där djuren förvarades i väntan på sin tur. Den legendariska fotografen Anna Riwkin hade sin fotostudio i samma hus som RFSU:s lokaler.

———————————————————————————————

»Jag var så jävla glad för dom där kaninerna«

Jan Hodann föddes i april 1940, mitt under ett brinnande världskrig. Hans föräldrar hade just anlänt till Sverige, de – precis som Lida Tabaznik – på flykt undan nazisternas frammarsch, fast från Tyskland. Jans far Max Hodann var en framstående läkare i Berlin som också författade sexualupplysningslitteratur för barn och unga. Planen var att de skulle ta sig till Mexiko tillsammans med tyske dramatikern Berthold Brecht, men de kom ifrån varandra och familjen Hodann stannade i Sverige.

Max Hodann och Elise Ottesen-Jensen ingick i samma europeiska kontaktnät av läkare och sexualreformatörer. När Hodann kom till Sverige och belagts med arbetsförbud såg Ottar till att han fick arbete på RFSU. Under andra världskriget var det knappt om förnödenheterna, matvaror ransonerades och svälten var nära. Kaninerna som fick sätta livet till i RFSU:s laboratorium var alltför värdefulla för att slängas. Jan Hodann minns det inte själv, men hans mor har berättat att de under krigsåren fick hämta döda kaniner från laboratoriet som sedan tillagades i familjens kök.

Han minns däremot att Ottar brukade komma och hälsa på dem i hemmet i Vällingby då och då. Läkaren Max Hodann skrev återkommande i RFSU:s skrift »Populär tidskrift« om sexualfrågan. När Jan gick i skolan på 50-talet blev han mycket intresserad av biologi. De skulle lära sig dissekera.

– Läraren ville att vi skulle skaffa djur att öva oss på och jag kom att tänka på Ottar. Jag ringde upp henne och frågade »har ni några kaniner vi kan få? Hon svarade på en gång »Ja visst, kom och hämta«.

– Jag minns att jag gick trappan ner till lokalen vid Kungsgatan och Sveavägen, nära biografen. En läkare visade mig hur man sprättade upp en kanin och jag fick med mig 2-3 kaniner därifrån.

– Jag var så jävla glad för dom där kaninerna!

Carolina Hemlin

Ottars chefredaktör

Källa: Sex i folhemmet av Lena Lennerhed

Bilder: Anna Riwkin, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek

Läs mer

RFSU:s kampanj #abort40