Krympande queera rum

Jag är i Sankt Petersburg, en stad som är känd som liberal. Jag tycker mig se flator överallt. Och de ser mig. Men rösterna jag samlat visar på ett hårdnat klimat, på många sätt. Hbtq-rättigheter attackeras på så många nivåer i Ryssland. Gatan blir mindre och mindre säker, då behövs andra rum där hbtq-personer kan mötas.

Förutsättningarna för hur queera liv tillåts äga rum och för aktivism i det offentliga rummet är kraftigt beskurna i dagens Sankt Petersburg. Situationen påminner om en mardröm där väggarna kryper närmare. Rummet krymper, bokstavligen. Samtidigt finns det ljusglimtar i det som undkommer radarn.

Natasha Schastneva, fotograf. Numera studerande i Örebro, men på besök i Sankt Petersburg.

– Jag gick från frisören precis och alla stirrade på mig. Jag tror att de blir obekväma när de inte kan identifiera mitt kön lätt. Mitt hår – punkigt men med stil, rött läppstift och manskläder gör mig till könstrubbel för dem. Det känns så konstigt, som att jag är en främling i mitt eget hemland.

»För ett tag sedan sa några tjejer till mig på gatan: ’Åk till Europa!’«

– Det har blivit värre på senare år. För ett tag sedan sa några tjejer till mig på gatan: »Åk till Europa!«.

Ekaterina Belokrys och Alexey Sergeev, Alliance of Straights and LGBT for Equality.

De visar mig en bild från en enpersonsdemonstration som de genomförde nyligen under »Tystnadens dag«. Alexey har tejp över munnen. På skylten står det: »Jag heter Lyosha. Jag är tyst så att ni kan höra. Var tredje homosexuell tonåring överväger att ta sitt liv. Var tionde försöker. Homofobi dödar! Staten bryr sig inte ett dugg. Gör du?«

– Politikerna säger nej till våra ansökningar om demonstrationer. När propagandalagen infördes 2013 och vi ville protestera så testade vi att skicka 20 ansökningar om olika platser i stan. Men de hittade på svepskäl som att »nej, här har vi korvmarknad i dag« eller »här håller vi på och klipper grenarna på träden«.

– Lagen säger att den som får avslag på sin ansökan ska erbjudas en annan plats av staden. Men då får vi alltid platser som ligger riktigt långt bort. Ändstationen på tunnelbanan och därifrån sista stationen på en minibuss, ute vid en soptipp.

Manny De Guerre, grundare av Side by Sidefestival, Sankt Petersburgs årliga hbtq-filmfestival. Festivalen ägde rum här i slutet av november. De har också en årlig fyradagarsfestival i Moskva.

– Vi hade flera problem under vår senaste festival i Sankt Petersburg. Under öppningen kom politikern Vitaly Milonov med ett gäng homofober och försökte ta sig in. Han skrek, förolämpade våra gäster i mer än en timme, men sen gick han. Då hade han fått sina rubriker i media. Men polisen gjorde faktiskt ett bra jobb. Till slut kunde vi fortsätta med festivalen, som pågick i tio dagar. Milonov är en total clown men han är skyddad ovanifrån. Han fick medalj av Putin i höstas för sina »insatser för fosterlandet«.

»Det var uppenbart att någon hade betalat fastighetsvärdens elektriker för att dra ut en koppling.«

– Det andra som hände var att elen försvann precis innan en av våra filmvisningar. Det var uppenbart att någon hade betalat fastighetsvärdens elektriker för att dra ut en koppling. Men vi lyckades få igång elen igen efter ett tag, och publiken var väldigt tålmodig.

– Precis innan festivalen så drog sig en av våra lokaluthyrare ut. Deras hyresvärd hade fått ett direkt hot från stadsåklagaren om att myndigheterna skulle granska deras organisation om de tillät festivalen. Det är inte första gången, det är typiska metoder som myndigheterna använder.

Georgy Pyankov, aktivist i Together Coalition, en oregistrerad organisation som anordnar kaffeträffar för hbtq-personer på söndagar i sin nya lokal.

– Vi kallar vårt communitycenter för »Zdes harashow«, vilket betyder »Det är bra här« Vi har organiserat kaffeträffar här sedan oktober förra året. Alla hbtq-personer eller organisationer är välkomna. Tanken är att vi bygger det tillsammans. De som kommer hit dricker kaffe, diskuterar, spelar kort eller organiserar egna initiativ. Många som kommer hit är under 18 år. De hjälper till mycket och jag kan se att det är väldigt viktigt för dem. De har det svårt hemma med homofobi och oförstående attityder. Familjemedlemmar som stöder regeringen och som säger att homosexuella inte är »normala«. Men det här är en plats där de kan vara sig själva.

Natasha Schastneva, fotografen, visar mig en lesbisk cruisingspot:

– Vi är i hjärtat av Sankt Petersburg city. I en liten park utanför Kazankatedralen. Det vi ser här är snö, smuts och åtta bänkar… Men om det var sommar så hade vi definitivt träffat folk här. Lesbiska sitter på bänkarna och dricker öl, Redbull vodka eller något annat ohälsosamt… Folk går förbi och om de ser någon uppenbart lesbisk så kanske de ber om en cigarett. Sedan går man vidare till någon av de lokala barerna. Jag kan inte påstå att jag fick många vänner här. Men jag hade en brevvän från en annan stad som kom på besök och sa »jag vet att det finns ett ställe där man kan möta lesbiska… Vi går dit ihop«.

Ekaterina Belokrys och Alexey Sergeev, Alliance of Straights and LGBT for Equality.

– Vi har börjat göra enpersonsdemonstrationer. Vi turas om att hålla plakatet. Enligt en nationell lag som kom för ett halvår sedan måste man ha tillstånd om det är två personer eller fler. När vi står själva och demonstrerar så kommer inga poliser eller officiella personer och kör bort oss. Men vi blir anfallna av personer som går förbi. De river ner våra plakat och stör.

»Vi har testat att demonstrera i grupp utan tillstånd. En av oss fick fängelse i tre år.«

– Jag gjorde tre anmälningar efter en sådan demonstration. Men när man försöker anmäla så slutar det alltid med att polisen säger att inget brott har begåtts. Samma sak hände en aktivist från vår grupp som fick sin läpp spräckt.

– Vi har testat att demonstrera i grupp utan tillstånd. En av oss fick fängelse i tre år.

Manny De Guerre, grundare av Side by Side-festival.

– Propagandalagen (se faktaruta) gör att vi måste kolla id och se till att alla våra besökare är över 18. Vi måste sätta 18+symboler på allt vårt material. Lagen krymper utrymmet för hbtq-evenemang eftersom lokalägare är rädda att bli åtalade. Många förstår inte lagen, de tror att den gäller allt som har med hbtq att göra, när det egentligen »bara« gäller minderåriga.

Georgy Pyankov, aktivist i Together Coalition.

– Vi har inte haft problem med polisen än, men det kan bero på att vi har sagt till våra grannar att vi är ett ungdomscenter. De förstod snabbt att det är ett hbtq-center men de är toleranta.

»Homofober tog sig in på träffen och började skjuta. En aktivist förlorade sitt öga.«

– En av de organisationer som är med i vår koalition heter Stop Hate. De bidrar med säkerheten på våra kaffepartyn. Organisationen består av unga men starka tjejer och killar. Det är inte bara hbtq -personer, utan även hbtq-allierade. De vet vad de ska göra om det skulle bli en attack. Vi kan lita på dem.

– För två år sedan skedde den värsta attacken. Det var i en annan lokal, innan vi började ha våra kaffeträffar här. Homofober tog sig in på träffen och började skjuta. En aktivist förlorade sitt öga. Han har fått asyl i USA nu. Flera andra skadades. Efter det har vi behövt lägga mer fokus på säkerheten.

Natasha Schastneva, på den lesbiska crusingspoten:

– Det är inte så lätt att vara lesbisk i den här staden. Tjejer släpps inte in överallt. De flesta klubbar är för homosexuella män. De behöver mer avskärmade platser. Om du är uppenbart gay och man håller hand på gatan eller så, så är det risk för överfall. Men det är också en ekonomisk fråga. Män tjänar mer pengar än kvinnor.

»Vi vill få hbtq-personer ut ur klubbarna ut i friska luften, inte i dessa gömda källare.«

Manny De Guerre, grundare, Side by Side-festival.

– Vi har inte våra visningar på hbtq-klubbar eftersom vi tror att det skrämmer bort folk. Och vi vill få hbtq-personer ut ur klubbarna ut i friska luften, inte i dessa gömda källare. Vi slog besöksrekordet i år, med runt 2 000 besökare. Festivalen är till för alla, ungefär 30 procent av besökarna är heterosexuella. Vi vill skapa dialog med samhället och förändra homofoba attityder i Ryssland.

Georgy Pyankov, aktivist i Together Coalition.

– Vi har många gayklubbar i Sankt Petersburg, ända sedan 90-talet. Men på senare tid så har många i hbtq-communityt börjat känna att vi inte bara behöver underhållning, utan att vi måste slåss för våra rättigheter. Vi försöker organisera oss så gott vi kan. Men det är inte lätt, det är så beroende av hur vår motivation och emotionella stabilitet ser ut. Men tack gud, så vet vi att vi inte är ensamma. Vi har stöd från andra organisationer och internationellt.

Ekaterina Belokrys och Alexey Sergeev, Alliance of Straights and LGBT for Equality.

– Hetsen mot hbtq-personer är ett sätt att avleda uppmärksamheten från annan skit. När ekonomin krisar så börjar de hetsa mot oss. För två år sen när propagandalagen antogs så gick det på tv dygnet runt »Kolla vilka pedofiler, vilka missfoster« och så vidare. Varje gång regeringen inte har något annat trumfkort, så dras det där upp igen. Då ser vi en stor ökning i överfall också. Vanligt folk piskas in i sådana tankebanor.

– Nu ska Duman rösta om en ny lag* som gör det olagligt för homosexuella män att fysiskt visa sin kärlek, som att hålla hand. Vi funderar på vad vi ska göra för att få folk att uppmärksamma det här fascistiska initiativet. Vi är väldigt oroliga över att det ska gå igenom.

* Ett lagförslag om att bötfälla män som »manifesterar icke-traditionella sexuella relationer« på offentlig plats lades fram i Duman i januari 2016 men stoppades.

Sanna Samuelsson är chefredaktör för tidskriften Bang.

Teckna en årsprenumeration och få en fin premie!

Trevlig läsning!

Läs mer

Om Ryssland på Ottar.se:

I praktiken har Ryssland legaliserat diskriminering (2014)

Kan Putin Rysslands historia? (2014)

»Vi är fienden nu« (2014)

Ryssland tystar hbt-personer (2012)