Manlighet – en folksjukdom?

Män dör tidigare än kvinnor, över hela världen. De dör av trafikolyckor, självmord, missbruk, våld och sjukdomar som kan relateras till ohälsosamma levnadsvanor. I Sverige dör mer en dubbelt så många unga män som unga kvinnor. Men vad beror det på?
Läs hela texten här:

Det pratas sällan om manlighetsrelaterad död, ändå är det exakt vad det handlar om. I medierna får vi bilden av att kvinnor blir sjuka och mår dåligt av att bära upp samhällets ideal om hur en kvinna ska vara och se ut. Men hur påverkar manlighetsidealet männens hälsa?
Världsomspännande statistik visar på riktigt allvarliga konsekvenser, och detta nästan oberoende av det enskilda landets materiella välstånd. Myten om att en man ska »leva hårt och dö ung« verkar tyvärr stämma, men det är skillnad på att födas till man och att vara manlig enligt normen om vad som anses manligt, och det är just manlighetsidealet som är problemet. För även om det skiljer sig åt beroende på tid, kultur och klass, så står det »manliga« alltid i motsats till det som anses feminint. Och troligen är det mäns rädsla för att vara feminina som hindrar många från att ta till sig en mer hälsosam livsstil.
I Socialstyrelsens Lägesrapport 2010 som kom ut i mars 2010 får vi reda på att dödligheten bland svenska män är högre än bland kvinnor generellt, men att det är bland de unga som könsskillnaderna i dödlighet som störst. Drygt tre gånger så många unga svenska män, 15-24 år gamla, dör i trafikolyckor, cirka 60 procent fler dör i självmord, cirka fyra gånger så många i alkoholrelaterad död och cirka tre och en halv gånger fler i övriga skador.

 

Sammantaget dör mer än dubbelt så många män som kvinnor i den åldersgruppen. Och detta är inget unikt för Sverige, så här ser det ut över hela världen. Ofta ännu värre. Detta är häpnadsväckande och brutalt, det handlar om unga människor som borde ha ett långt och gott liv framför sig, men av olika anledningar dött för att de tagit stora hälsorisker, undvikit att hantera sina känslomässiga problem eller medvetet försökt ta sina liv.
Kan manlighet kallas för en folksjukdom?

 

Unga svenska män dricker mer än dubbelt så mycket alkohol som kvinnor. Att det just är män som dricker och dör av alkoholen är inte en slump, det är en del av en manlighetskultur där en hög alkoholkonsumtion idealiseras. Det är också svårt att tro att anledningen till att unga män kör ihjäl sig i trafiken, blir förgiftade, eller omkommer i olyckor handlar om något annat än ett idealiserande av att män »ska« ta risker.
Det finns sjukdomar där kvinnor är över­representerade, ett tydligt exempel är anorexi där cirka 90 procent av fallen är kvinnor. Få ifrågasätter att detta till stor del är en konsekvens av ett kvinno­ideal, och det diskuteras ständigt hur man ska få bukt med de farliga kroppsidealen. Men att trafikolyckor skulle vara en konsekvens av normer och ideal pratas inte om på samma sätt, då handlar det istället om hastighetsbegränsningar, säkra vägar och alkolås.
När det gäller självmordsstatistiken finns det flera rimliga frågor att ställa: Varför ska det vara så svårt för män att prata om känslor? Varför tar det emot för en kille att säga till en kompis, förälder eller någon annan att »jag mår dåligt, kan vi ses och snacka lite?«. Enligt ungdomsmottagningarnas journalförda statistik från 2008 utgör unga män endast cirka 14 procent av patienterna. Till den öppna psykiatrin utgör de ungefär 35 procent. Att unga män inte nås av vården är ett stort problem, men ett större problem är att de inte själva vågar ta sig dit.

 

I statistiken över dödligheten för svenska män i åldrarna 30-64 år ser vi liknande siffror, det vill säga ett åldersspann då alla dödsfall bör betraktas som för tidiga i relation till medellivslängden. I medelåldern och i ännu högre åldrar hör mäns dödsfall ofta ihop med både de sjukdomar som osunda levnadsvanor kan föra med sig och med det faktum att män väntar längre med att uppsöka vård. Sjukdomarna upptäcks därför i ett senare stadium och kan då få allvarligare konsekvenser.
En bra karl reder sig själv, eller?

På varje löpsedel borde det stå ›Manlighet – farligt för hälsan‹.

Men vad ska vi göra åt detta? För det är klart att det måste gå att förändra beteenden. Socialstyrelsen skriver i sin lägesrapport att skillnaden i medellivslängd i hög grad är påverkbar: »En central orsak till könsskillnader i hälsa är det så kallade genussystemet, det vill säga det system av socila mekanismer som verkar för att göra flickor och pojkar, kvinnor och män olika i en mängd aspekter av livet, exempelvis vad gäller hälsorelaterade levnadsvanor.«
För att ta ett exempel – betydligt fler män än kvinnor är överviktiga, ungefär lika många män som kvinnor diagnostiseras med fetma, däremot verkar kvinnor i högre utsträckning göra någonting åt det. I en artikel i Dagens Nyheter (11/4 2010) får vi reda på att 75 procent av alla de som låter göra en operation för att minska magsäcken är kvinnor. I artikeln reflekteras det kring att det är lättare för män att vara feta i vårt samhälle. Frågan som inte ställs: Är detta till mäns fördel?
Socialstyrelsen kommer fram till att samhällets olika förväntningar på kvinnor och män är en bidragande orsak till att män dör tidigare än kvinnor, och att detta går att göra någonting åt. Men det finns en underlig skevhet. Trots att män dör tidigare på grund av ohälsa, rapporterar de in en bättre upplevd hälsa än kvinnor. Medvetenheten om det egna reella hälsotillståndet är alltså rätt låg hos män.

 

Det är dags att börja kalla manlighetsidealet för en folksjukdom. 2007 dog 3 140 fler män än kvinnor i åldrarna 15-64 i Sverige, det motsvarar ungefär antalet människor som under samma år dog på grund av prostata- och livmodercancer. På varje löpsedel borde det stå »Manlighet – farligt för hälsan«. Men verkligheten är omvänd, fokus ligger mestadels på kvinnors ohälsa.
Fler kvinnor än män söker sig till vården, vågar prata om sina känslor, har en nära vän. Kvinnor tar hand om sig på ett annat sätt än män och det är ett accepterat beteende i deras omgivning. En man ska istället klara sig själv. Statistiken talar dock sitt tydliga språk – män klarar inte sig själva, de dör.
På samma sätt som vi tar till oss nya kunskaper om hur man förebygger de stora folksjukdomarna borde vi satsa på insatser för att förändra manlighetsidealet, och sluta låta det skörda människors liv. En bra karl reder sig inte själv.

 

 

Jens Klitgaard är frilansanskribent och sexualupplysare för RFSU. Han har varit med och tagit fram interaktiva värderingsövningar kring manlighet för ungdomsmottagningen på nätet, www.umo.se.

Bild: Hanna Källebo Neikter
 

Lästips 1: Why men’s health is a feminisk issue (msmagazine.com)

Lästips 2: Vad kostar en man? (dn.se)

 

Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 3 2010) 

 

Kommentarer

Instämmer till viss del. Men frågan är om manlighet som folksjukdom är ett problem, eller en slump?!

Det här är som balsam för själen Ottar. Det är fantastiskt att se att någon äntligen börjat se på könen med samma måttstock. Behöver ni hjälp så fråga bara Herr Ährlund!

Du som man...Det gäller att hitta balansen mellan höger och vänster hjärnhalva ...Yin & Yang är inte två skilda fenomen utan två aspekter av samma energi. Ljus kan inte finnas utan mörker, kyla kan inte finnas utan värme och så vidare. Yin och yang är dynamiska begrepp. De inbegriper en ständig förändring. Ingenting är evigt, yin förvandlas till yang, och yang förvandlas till yin. Yin innehåller alltid lite yang, och yang innehåller alltid lite yin. Yin är kvinnligt och Yang är manligt, som sagt det gäller att hitta balansen och ständigt att sträva efter den och inte fastna i olika roller.

Kvinnor är ofta dominanta, de tar för sig utan att tänka på konsekvenserna, männen lyder sin kvinna och mina tankar går till: B. Ring och lp:n - Låt mig ta dig med genom gatorna på Söder och visa dig något många har glömt' den plattan är väl också glömd för åtskilliga år sedan

Euhm... Det där är bullshit. Finns inget sådant som att "hitta balans mellan höger och vänster hjärnhalva", för ingen använder den ena i större utsträckning än den andra (http://www.huffingtonpost.com/2013/08/19/right-brain-left-brain-debunked... ). Finns ingen form av vetenskaplig belägg för det uttrycket alls, eller ens för att kreativitet har mer med en sida än den andra att göra (http://www.kurzweilai.net/creative-right-brain-myth-debunked ). Vi behöver därmed inte "hitta någon balans" mellan hjärnhalvorna, eftersom bägge används ständigt och i ungefär lika stor utsträckning, oavsett om du skulle klassificera personen som "högerdominant" eller "vänsterdominant".
Tänker dock inte ge mig in på "yin och yang". Det intresserar mig inte, men ger det dig något så go ahead. Tycker inte om när du försöker använda vetenskap för att backa upp det som faktiskt säger motsatsen.

Sorry men bara för att Socialstyrelsen säger något så betyder det inte att det är sant. Din analys är mer baserad på önsketänkande än verkligheten tyvärr. Har du nånsin funderat över det faktum att heterokvinnors urval bestämmer mansnormen mer än något annat? En kurs i evolutionsbiologi borde vara obligatorisk innan man uttalar sig i de här frågorna. Har Jens nånsin frågat sig varför män är större och starkare än kvinnor generellt? Det finns nämligen en evolutionär förklaring till detta. Och den förklaringen förklarar också varför män är mer konkurrensinriktade och risktagande än kvinnor. Du förstår, hos tvåkönade arter så är det ofta så att det ena könet har en högre intern konkurrens, dvs större variation i reproduktiv framgång, hos däggdjur är det oftast hanen med några få undantag.

Jonte: betydelsen av evolution förändras också, har du funderat på varför människor idag inte ser ut som de gjorde på stenåldern? Vi har gått in på en evolution mot intellektuallitet och kreativitet, där råstyrka inte längre är av lika stor betydelse. Naturligtvis är det till stor del kvinnor som skapar mansidealet, precis som det är män som skapar kvinnoidealet, men det betyder ju att båda behöver bli medvetna och tänka över sina beslut. Biologiskt är vi programmerade för många saker, men vi har hela tiden anpassat detta till rådande förhållanden. Mäns risktagande kan flyttas över till mindre direkt hälsofarliga saker, ekonomiska satsningar t.ex. Själv ser jag mycket större fördelar i ett modernt samhälle att välja en man som håller sig vid liv, hjälper mig uppfostra barnen, kan hantera alkohol utan att skämma ut oss och kan tala om saker utan att få vredesutbrott eller ångest av att gå till läkaren. För 500 år sedan hade det sannolikt varit viktigare med någon som kunde försvara oss mot rånare och vargar, och det artikeln talar om, såvitt jag kan se, är att mansidealet är föråldrat och vinsterna är inte längre värda uppoffringarna.

1. Kvinnor och män har ju faktiskt en del biologiska skillnader redan från födseln. Intressant att undersöka vore att se hur mycket mängden testosteron spelar in på statistiken för dödsolyckor i trafiken för män resp. kvinnor.
2. Genus är konstruerat i efterhand. Det finns en rådande heteronorm där mannen blir i idealet, kvinnan den avvikande. Enligt denna norm har ju samhället också till stor del format hur män och kvinnor "ska vara". Den unga mannen kan förväntas vara mer modig och ta större risker än kvinnor, om det här nu inte beror på det biologiska. Kanske är det denna mansnorm vi behöver ändra på först.

Jag säger i ärlighetens namn, i egenskap av man och manlighet, är detta ämne eller debatt vad ni nu kallar det ute i etern, ett ämne som jag önskar berör och påverkar detta samhälle mer i framtiden än vad det gör nu.
Jag tror inte på fred när jag blir slagen av män i min närhet, vilket händer, nästan varje månad. Jag tror inte på hans sanning framför hennes eller att spela med och skratta till hans skämt. Skämten i kvällens bar handlade om att spruta tjejer i fejjan med önskad vätska. Det va helt enkelt slabbigt och ledsamt. Men som fan att han fortsatte. Ungefär så är det i hela vårat liv, vi som sitter runt det bordet den kvällen. Vi som lyssnar till hans rövarhistorier och hans skämt, det gjorde ont och alla slåss.
Själv slutar jag pussa den jag vill för dom kommer slå mig då. Och så skrattar vi, och kastar grejjer på varann. Tjejjerna går ut o röker.
Och vi fortsätter snacka s k i t.
Ner med manligheten, jag orkar inte mer! Det gör ont och jag har ont.
Hälsningar nån såm kom hem från krogen precis med blödande hjärta och svidande sanningar, jag med. Go ottar

Alldeles riktigt! Ohälsoparadoxen ! = kvinnor har längre livslängd men män dör i åtgärdbar sjukllighet!

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!

Ottar i Qiozk