Med dansen som vapen

l

atinamerikanska toner

böljar genom den

stora salen på Debaser Medis. Det är i början av

december och avslutningsshowen på festivalen Hot

Salsa Week

nd är i full gång. Under fem dagar har

salsafrälsta personer kunnat gå på fester, workshops

och uppträdanden med nationella och internationella

dansare. På scenen dansar fyra män i svarta byxor

och grå skjortor, de för bestämt varsin tjej i glitt

–

rande klänning med svart spets över mage och rygg.

t

jejernas rörelser är mjuka när de svankar ut med

rumporna mot publiken. Så börjar en salsaversion av

Ice Ice Baby dunka genom lokalen. I kommer Peter

Csaszti och queersalsagruppen. Han bär ett guldglitt

–

rande linne och snurrar bestämt en man i vitt lockigt

hår, vit kjol och bar överkropp. Gruppen dansar i

blandade och samkönade par, leker med kraftfulr med varandra.

Det >>örsta gången den här festivalen har en uppvis

–

ning i queersalsa.

– Det var många som kom fram till oss efteråt och

sa att det var uppfriskande, säger Peter Csaszti

på telefon dagen efter uppvisningen.

Uppvisningsgruppen övar i RFSL:s lokaler pål

Latinamerikanska toner böljar genom den stora salen på Debaser Medis. Det är i början av december och avslutningsshowen på festivalen Hot Salsa Weekend är i full gång. Under fem dagar har salsafrälsta personer kunnat gå på fester, workshops och uppträdanden med nationella och internationella dansare. På scenen dansar fyra män i svarta byxor och grå skjortor, de för bestämt varsin tjej i glittrande klänning med svart spets över mage och rygg. Tjejernas rörelser är mjuka när de svankar ut med rumporna mot publiken. Så börjar en salsaversion av Ice Ice Baby dunka genom lokalen. In kommer Peter Csaszti och queersalsagruppen. Han bär ett guldglittrande linne och snurrar bestämt en man i vitt lockigt hår, vit kjol och bar överkropp. Gruppen dansar i blandade och samkönade par, leker med kraftfulla och graciösa rörelser, byter partner med varandra. Det är första gången den här festivalen har en uppvisning i queersalsa.

– Det var många som kom fram till oss efteråt och sa att det var uppfriskande, säger Peter Csaszti på telefon dagen efter uppvisningen.

Uppvisningsgruppen övar i RFSL:s lokaler på Sveavägen i Stockholm och här finns även nybörjar- och fortsättningskurser samt Hombresalsa för de som definierar sig som män. De leds av Peter Csaszti och två assisterande ledare. Han håller också kurser på företag och Salsaakademien. Queersalsa är helt enkelt salsa som lärs ut med queerpedagogik. En pedagogik som används för att synliggöra och bryta heteronormen och traditionella könsmönster.

– Deltagarna lär sig att både föra och följa, och alla dansar med alla oavsett kön. På så sätt blir de bättre dansare rent tekniskt, eftersom de kan båda rollerna.

«Varför känns en viss rörelse inte bekväm för någon? Kanske för att personen, om den är man, hela sitt liv har fått lära sig att det är fel att göra feminina rörelser.»

Det är någon vecka före uppvisningen på Debaser. Peter Csaszti sitter vid sitt köksbord. Samma köksbord som han växte upp vid. Funderingarna rör sig runt maktstrukturer i den traditionella salsan.

– Mannen har makten över vad som händer. Han bestämmer över kvinnans kropp och ska visa upp henne. Samtidigt förväntas mannen hålla sig i bakgrunden, jag har till exempel fått höra på kurser att jag inte får le för mycket eftersom det tar fokus från kvinnan.

Peter Csaszti tycker att queersalsan är effektiv som politiskt verktyg eftersom den sätter sig i kroppen. Även bland queersalsa-deltagarna är heteronormen stark i början. Det kan kännas obekvämt för männen att röra sig sensuellt medan kvinnorna kan ha svårt att ta kommandot och bestämma vad som ska hända.

– Varför känns en viss rörelse inte bekväm för någon? Kanske för att personen, om den är man, hela sitt liv har fått lära sig att det är fel att göra feminina rörelser. Men vad händer när personen gör rörelsen för tionde gången, är motståndet lika starkt då? Eller kändes det lite härligt?

Tidigare försökte jag gå så stelt som möjligt för att inte avslöja något om mig själv, i dag uttrycker jag mig mycket genom kroppen.«

Peter Csaszti växte upp i en familj där pappan är yrkesmilitär och homofob. Föräldrarna kommer från Ungern där folk på 1940-talet ringde polisen om de misstänkte att någon var homosexuell. I Sverige jobbar pappan som fotbollstränare men ger till slut upp hoppet om sonens fotbollskarriär.

– Jag kontrollerade mitt rörelsemönster noga. Gick stelt så att ingen skulle märka att jag var bög. Det kändes otänkbart att någon gång vara med en kille.

Under gymnasietiden på 1990-talet lever Peter Csaszti upp. Går i paljettbyxor, tajta linnen och har små flätor i det långa håret. Men säger ingenting om sin läggning till pappa. Han följer med sina vänner till salsaklubben La Isla, men vågar inte ta dit pojkvännen eller bögkompisar på grund av den hårda stämningen.

– Tjejer fick höra att de gjorde bäst i att komma dit i en grupp med andra tjejer, annars skulle de bli kallade för hora och ingen skulle vilja dansa med dem. Det var ganska ofta slagsmål med knivar inblandade och polisen kom dit. När jag dansade med min bästa kompis och hon förde sågs det som konstigt.

«Svaret blir att pappan nog vetat men förträngt, vet någon annan? Alla vet. Varför har Peter inte sagt något tidigare? f

Längtan efter att få lära sig hela dansen och få dansa med män driver honom vidare. Till dansutbildningar på Balettakademien och Salsaakademien. På den sistnämnda ser han till att få lära sig både föra och följa.

När Peter Csaszti är 25 år har förhållandet med pojkvännen Marcus varat i ett år. Han promenerar med pappan och hunden längs Norr Mälarstrand. Ställer frågan om vad pappan tycker om att Peter och Marcus bor ihop och älskar varandra. Lång tystad. Svaret blir att pappan nog vetat men förträngt, vet någon annan? Alla vet. Varför har Peter inte sagt något tidigare?

– Jag undrade vad som hade hänt om jag gjort det. Han var tyst länge och svarade sedan att »jag hade nog inte skadat dig, men jag hade kanske skadat mig själv.«

I dag är pappan 81 år, har en regnbågsflagga på balkongen och kramar Marcus när de ses.

– Nu är allt bra. Samtidigt frikopplar jag honom inte från ansvar. När jag var barn borde han ha fått mig att känna mig älskad oavsett sexuell läggning, det är ett sår i mig.

På Pride 2004 lär dansläraren och genusvetaren Charlotte Rivero ut queertango. Peter Csaszti blir inspirerad och startar den första kursen i queersalsa tillsammans med dansläraren Malin Backström, som tidigare hållit danskurser bara för kvinnor. Men utvecklingen i den övriga salsavärlden har inte gått så snabbt som han hade hoppats.

– Det har inte gett ringar på vattnet. När jag inte är där är allt som vanligt. Men folk tittar inte längre förvånat på oss på »vanliga« salsaställen och vi bjuds in till kurser och festivaler.

Salsan ger honom kraft. Problem som snurrat i huvudet försvinner i dansens vändningar.

– Det är en glädjekälla. Tidigare försökte jag gå så stelt som möjligt för att inte avslöja något om mig själv, i dag uttrycker jag mig mycket genom kroppen. Jag tar alla möjliga bitar, maskulina och feminina, och blir till en hel person.

Jenny Aquilonius är frilansjournalist