Sexet stannar mellan raderna

När sextonåriga Vanessa festar på hembränt i skogen slutar det — efter att hon strippat framför storögda festdeltagare — med att hon och pojkvännen ligger med varandra »på det vanliga stället«. Vanessa älskar att vara full, får vi veta. Och hon älskar sex. Det har hon gjort sedan första gången.

Får Vanessa vara lika kåt på film som i boken?

— En roman på 500 sidor måste kokas ned. Man kan inte ha en scen där Vanessa har sex med Wille bara för att. Alla scener måste vara betydelsebärande och driva berättelsen framåt. Men vi problematiserar inte kring hennes sätt att leva, säger Sara Bergmark Elfgren.

»Att låta en av de unga kvinnliga huvudkaraktärerna vara sexuellt utlevande utan att kalla det destruktivt var ett viktigt val.«

Att låta en av de unga kvinnliga huvudkaraktärerna vara sexuellt utlevande utan att kalla det destruktivt var ett viktigt val för bokens författare Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Filmmanuset har Sara Bergmark Elfgren skrivit ihop med filmens regissör Levan Akin.

Hur gick era diskussioner om sexskildringar på film?

— Det största problemet har handlat om hur mycket man ska visa. Att visa upp en avklädd tjej är inte okomplicerat i samhället vi lever i. Vi pratade jättemycket om att det var viktigt att inte objektifiera, att inget får kännas exploaterande. Vanessa har mycket urringat och korta shorts, men man får inte känna att hon blir sexualiserad av kameran.

Lyckades ni?

— Ja det tycker jag verkligen. Vanessa är subjekt. Jag tror att det är därför många amerikanska filmer misslyckas när de ska göra kvinnliga superhjältar, de kan inte släppa objektifieringen utan de ska ha tajta kläder och filmas ur vissa vinklar. Det är ett väldigt sexualiserat och objektifierat bildspråk. Man kan inte identifiera sig med en karaktär som bara rör sig som ett objekt genom berättelsen. Men våra huvudkaraktärer är subjekt.

Helena Björk