Även i queera sammanhang leder kvinnliga könsuttryck till utsatthet och lägre status. Femme-inisten Alexander Alvina Chamberland manar till motstånd.
På stadens gator möter jag ofta mansmän. När de går tillsammans i grupp tvingas jag handskas med hotet om fysiskt och verbalt våld. När de är ensamma är det snarare sexuella trakasserier som är på tapeten, även om det oftare sker på klubbar.
Inte ens politisk medvetna queerklubbar är frizoner. Jag har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger ciskillar* tafsat mig på röven eller i skrevet utan min tillåtelse.
Jag vet varför det här händer mig så ofta. Patriarkatet och heteronormen säger till mig att det är för att jag är femme och klär mig »slampigt«. Men jag tänker inte ändra mig och som feminist vet jag att det är de – som tafsar och utövar våld – och inte jag, som gör fel. Ändå är det viktigt att analysera normerna. I egenskap av att vara femme med en kropp som definieras som en manskropp är risken för sextrakasserier som en blinkande röd lampa. Då jag dessutom ofta är lättklädd, dansar utmanande och tar mycket plats, överhettas lampan. Att bli tafsad på är något jag kallt räknar med när jag går ut som femme. Det är snarare regel än undantag.
Även om jag själv varken definierar mig som kille eller tjej är jag medveten om att jag ofta ses som feminin, bög och kille, men ibland som trans. Det är i intersektionen mellan att både ses som feminin, bög och kille som ett »optimalt läge« för sextrakasserier skapas. Du ses som kille i bemärkelsen att kroppen är ständigt sexuellt tillgänglig, och som tjej i bemärkelsen att det är du som ska bli förförd. Många, men tyvärr långt ifrån alla, har lärt sig att det är fel att tafsa på kvinnor, men få fattar att det är fel att tafsa på män. Om du dessutom är sexuellt utmanande i klädsel och beteende antas ofta din sexuella integritet obefintlig. Du »ber om det«.
»Medan metrosexuella killar och hipsterkillar med mysskägg och örhängen får status, är situationen för femininiteter som räknas till kategorierna bög och/eller trans en helt annan.«
Men det gör du ju faktiskt inte alls. Det enda sättet du kan be om det är just genom att be om det rent konkret.
Jag tror inte att det här händer heterokillar lika ofta. Även om det finns en syn på killar som ständigt öppna för sex, finns även det heteronormativa spelet där män ska vara aktiva och kvinnor passiva. Det finns förstås många som går emot normspelet, men strukturen påverkar hur vanligt det är med trakasserier och övergrepp. Synen på femininitet hos »killar« är också väldigt kopplat till just sexualitet. Medan metrosexuella killar och hipsterkillar med mysskägg och örhängen får status, är situationen för femininiteter som räknas till kategorierna bög och/eller trans en helt annan. Mainstreamsamhället blir ett hot, gayvärlden nedvärderar och även queervärlden har mycket att jobba med innan feminina uttryck ses som lika värda som maskulina.
Detta säger något om normer kring »manlig« och »kvinnlig« sexualitet. Den mainstreamfeministiska debatten måste bli mer queerfeministisk och inkludera alla femininiter i diskussioner kring sextrakasserier. Det är långt ifrån bara ciskvinnor som har en utsatt position i den sexuella hierarkin. Den femme-inistiska kampen brinner och består av femmes av alla kön. Vi gör upp med och utrotar den nedvärderande synen på femininiteter och vägrar vara svaga dumma objekt.
Alexander Alvina Chamberland
Queerfemme-inistisk skribent och performanceartist
* Cisperson = En person vars könsidentitet och omgivningens upplevelse av den stämmer överens med det kön staten tilldelade en vid födseln.
