En bekant berättar: När hon var tolv hittade hon och en kompis ett VHS-band på vilket föräldrarna skrivit »Tecknat för vuxna«. De blev såklart nyfikna och satte på filmen. Det var inte tecknat, men det var för vuxna, det var en porrvideo. Efter att storebrorsan kommit på dem och argt men pedagogiskt förklarat varför filmen inte var till för barn, kom hon på att det kanske gick att tjäna på denna upptäckt, och började erbjuda killarna i klassen att se filmen mot att de gjorde hennes hemsysslor. Win-win.
Med orden »tecknat för vuxna« kan man också summera en av de tydligaste sextrenderna 2011. Snuskiga serier blir bara fler och fler, bättre och bättre. Det finns en hel rad serieböcker som frossar loss i kåthet, safter och lustar av skapare som Liv Strömqvist, Bitte Andersson, Karolina Bång och Lina Neidestam (läs mer på sid. 7 i Ottar #3 2011). Och just det – de görs av kvinnor, som dessutom är uttalade feminister.
››Serietecknarna bevisar att det går att kombinera explicita sexskildringar med ett feministiskt perspektiv, utan pekpinnar.‹‹
Den generation av feministiska serietecknare som bland annat serieskolan i Malmö har fött fram har nu hämningslöst tagit sig an sexet, fantasierna och lusten. Den feministiska rörelsen i Sverige med sin radikalfeministiska grund och aktiva porrmotstånd har inte varit särskilt tillåtande mot en sexbejakande feminism. Sedan några år tillbaka har dock flera initiativ tagits för att hitta alternativa, queera eller feministiska skildringar av sex som inte är sexistiska. Och nu börjar frukten skördas.
Som du kan läsa på sid. 37 i det här extratjocka jubileumsnumret var Ottars grundare Hans Nestius en stark förkämpe för den »erotiska bilden«, mot den sexistiska porren, och ville skapa alternativa bilder av sex som inte var förnedrande. Det var före internet med dess explosion av pornografiskt utbud, och innan sexet flyttade in i dagspressen.
En feministisk generation senare, bland de som föddes när Nestius med flera förde sin kamp, kan vi njuta av resultaten. Serietecknarna bevisar att det går att kombinera explicita sexskildringar med ett feministiskt perspektiv, utan pekpinnar. De kallar det snusk, porr, post porn eller erotik. Det är trevande ibland, bryter ny mark, men förvånansvärt ofta bara helt lysande. Tecknarna själva säger att de vill skapa nya bilder av sex och förmedla skönhetsideal som inte är stereotypa. Att de vill bejaka lusten utan att begränsas av normer eller strukturer. I år är det feminister med ritpennor som gör det, det tackar vi för.
Text: Carolina Hemlin och Kristina Linquist, Ottars chefredaktörer
Den här texten publicerades i Ottar #3 2011. Läs hels numret – beställ här!
