Transpersoner i El Salvador lovliga byten
I El Salvador utsätts transpersoner för omfattande våld och diskriminering och förövarna har inget att frukta. Sedan 2013 har 47 transpersoner mördats, men inte en enda misstänkt har gripits. Ottar har träffat hbtq-aktivisten Karla Avelar som blev skjuten med nio skott.
En hög mur med övervakningskameror och elektrifierad taggtråd omgärdar tvåvåningshuset där organisationen Comcavis Trans huserar i utkanten av San Salvador, El Salvadors huvudstad. Fönster och dörrar är gallerförsedda. I receptionen sitter 21-åriga Nathalie Hernandez, hon är lätt sminkad med håret uppsatt i hästsvans och klädd i rosa t-shirt och tajta blåjeans. Nathalie Hernandez är transsexuell och anställd på Comcavis Trans som slåss för hbtq-personers rättigheter.
– Jag är alltid rädd ute på gatorna, framförallt när det är mörkt. Vi är mycket utsatta och ber vi polisen om hjälp kan vi råka ännu värre ut, säger hon.
Det doftar nymålat. 39-åriga Karla Avelar, en av organisationens grundare, berättar att de nyss har flyttat in.
– Vi fick byta adress efter upprepade mordhot. Att vara offentlig transperson är det farligaste man kan vara i El Salvador, säger Karla Avelar.
»När en seriemördare härjade bland transkvinnor som sålde sex i San Salvador 1993 blev Karla Avelar ett av hans offer. Hon sköts med nio skott.«
Sedan 2013 har 47 transpersoner mördats. Ingen misstänkt har gripits. Karla Avelars egen bakgrund ger en mörk bild av transpersoners verklighet. Hon föddes i en by under det salvadoranska inbördeskriget (1979 – 1992) och insåg vid åtta års ålder att hon var en flicka. Tre år senare rymde hon till San Salvador där hon levde på gatan. Efter att hon misshandlats och våldtagits tog en transkvinna henne under sina vingar.
Hon började även sälja sex. När en seriemördare härjade bland transkvinnor som sålde sex i San Salvador 1993 blev Karla Avelar ett av hans offer. Hon sköts med nio skott, på sjukhuset fick Karla veta att hon hade hiv.
– Jag kunde inte acceptera det och fortsatte att arbeta som prostituerad, säger hon.
»Jag fick sitta i ett fängelse för män med nästan enbart gängmedlemmar. Andra dagen blev jag våldtagen av cirka 200 män. De köade för att våldta mig.«
I slutet av 1990-talet etablerade sig två kriminella gäng, MS-13 och Barrio 18, i El Salvador. De livnär sig bland annat på utpressning. När Karla Avelar vägrade betala »skatt« till ett gäng mejades hon ned med fem skott. Hon överlevde även det men kort därpå blev hon åter attackerad, denna gång av några killar med kniv. Hon försvarade sig och greps sedan för misshandel med fem års fängelse som följd.
– Jag fick sitta i ett fängelse för män med nästan enbart gängmedlemmar, bland annat från gänget som hade skjutit mig. De försökte de slå ihjäl mig med basebollträn. Andra dagen blev jag våldtagen av cirka 200 män, de köade för att våldta mig, säger hon med ögonen blanka av tårar.
När Karla Avelar släpptes 2005 var hennes hälsotillstånd illa. Hon fick vård hos en frivilligorganisation.
– Därefter beslöt jag mig att viga livet åt att hjälpa andra transsexuella som har hiv och aids, säger hon.
Comcavis Trans samarbetar med ett nätverk av frivilligorganisationer för att El Salvador ska leva upp till åtaganden som landet har förbundit sig till genom internationella konventioner mot diskriminering. Det är inte olagligt med samkönade relationer, men hbtq-personer utsätts för omfattande diskriminering och hatbrott. Samhället genomsyras av traditionella värderingar samt homofobi som eldas på av medier, konservativa politiker och katolska kyrkan.
– Kyrkan har till exempel uppmanat familjer att kasta ut homo- och transsexuella döttrar eller söner, säger Karla Avelar.
Transpersoner, såväl män som kvinnor, är särskilt utsatta. De flesta övergreppen sker på gatan, vanligast är misshandel och okvädningsord, och polisen står för en stor del av trakasserierna.
– Vi misshandlas ofta av polisen eller grips slumpmässigt.
»Karla Avelar plockar fram buntar med outredda anmälningar om alltifrån våldtäkt, misshandel och hot till diskriminering på skolor, arbetsplatser, sjukhus och olika myndigheter.«
De flesta drar sig för att göra polisanmälningar som inte kommer att utredas. Karla Avelar plockar fram buntar med outredda anmälningar om alltifrån våldtäkt, misshandel och hot till diskriminering på skolor, arbetsplatser, sjukhus och olika myndigheter. Comcavis Trans överlämnar dem till El Salvadors ombudsman för mänskliga rättigheter som försöker gå vidare med fallen. En del har hamnat hos Interamerikanska Domstolen för Mänskliga Rättigheter, men i det salvadoranska rättsmaskineriet tar det stopp när det gäller hbtq-personer. Likaså när det gäller att hitta förövarna bakom morden på över 500 hbtq-personer, framförallt transkvinnor, sedan 1993.
– Jag misstänker att gängen eller polisen ligger bakom många mord, men det är omöjligt att veta eftersom de aldrig utreds, säger Karla Avelar.
»Jag tänker inte belöna trans- och homofober genom att fly utomlands, även om jag har erbjudits asyl i flera länder.«
Hon menar att straffriheten uppmuntrar till nya övergrepp. Själv lever hon under konstant hot.
– Jag är rädd för att bli mördad, men kan handskas med det. Jag har min stolthet och en kamp att föra. Jag tänker inte belöna trans- och homofober genom att fly utomlands, även om jag har erbjudits asyl i flera länder. När de flesta av våra mål är uppfyllda kanske jag gör det, men inte nu. Det skulle försvaga vår organisation.
Ett mål uppnåddes i oktober 2015 då våld på grund av sexuell läggning och könsidentitet inkluderades i hatbrottslagarna.
– Det är för tidigt för att säga vad det innebär i praktiken, men vi kommer att trycka på för att lagen ska implementeras, säger Karla Avelar.
»Flera av mordoffren har varit människorättsaktivister, men att inget pekar på att en särskild grupp skulle ligga bakom.«
I San Salvadors centrum har El Salvadors ombudsman för mänskliga rättigheter, David Morales, sitt kontor. Han säger att flera av de transsexuella mordoffren har varit människorättsaktivister, men att inget pekar på att en särskild grupp skulle ligga bakom.
– Det kan vara enskilda individer, men motiven är hat och intolerans som inte staten gör något för att motarbeta, säger han.
Han har inte mycket gott att säga om rättssystemet. Frågan är om det inte är överbelastat? El Salvador har världens högsta mordstatistik. Under 2015 mördades 6 650 personer.
»David Morales vittnar om ett rättssystem, infekterat av trans- och homofobi, som skulle behöva städas upp.«
– Det påverkar, men när det gäller brott mot hbtq-personer så går man aldrig vidare i utredningarna. De flesta fall fastnar hos polisen, men åklagarmyndigheten har ansvar för att gå vidare i processen och den sköter inte sitt jobb. Därmed gör polisen det inte heller, säger David Morales.
Han vittnar om ett rättssystem, infekterat av trans- och homofobi, som skulle behöva städas upp, bland annat genom oberoende internutredningar.
– De som skyddar kriminella och inte sköter sina jobb ska sparkas eller fängslas. Dessutom måste hbtq-rätt ingå i juridikutbildningarna. Lagreformer spelar ingen roll om det råder straffrihet, lagarna måste tillämpas i praktiken så att de respekteras. Jämsides med detta behövs program för att hbtq-personer ska integreras i samhället, säger David Morales.
Flera av de internationella antidiskrimineringskonventionerna, som El Salvador har ratificerat, har endast resulterat i dekret och inte i lagar. Hit hör diskriminering mot hbtq-personer.
– Den sittande vänsterregeringen behöver politiskt stöd för en lagreform. Många konservativa partier är emot det, men det pågår åtminstone en öppen debatt, avslutar David Morales.
Bengt Sigvardsson är frilansjournalist.