Hot kan väcka så väl rädsla som ilska. Ofta båda samtidigt. För dem som riktar sitt hot mot det fria ordet är förhoppningen att rädslan ska överväga och leda till tystnad.
»Isberget under ytan är självcensuren«, sa Jonathan Lundqvist från Reportar utan gränser när konstitutionsutskottet nyligen kallade till en hearing om journalisters säkerhet. Det stod klart att hot och våld mot dem som försöker utöva yttrandefriheten blir vanligare, nationellt och internationellt.
I en enkät från Svenska Journalistförbundet svarade 287 medlemmar att de, under de senaste fem åren, låtit bli att skriva om en viss fråga efter hot och trakasserier. De som hatar och hotar påverkar vad som debatteras, diskuteras och berättas.
»På nazistiska nätforum och på twitter hyllades rökbombsattentatet med kommentarer som: ’Ett mycket bra initiativ’, ’Underbara nyheter, ingen sympati för nekrofilerna i RFSU som firar massmordet på vita barn!’.«
Söndagen den 7 december, i slutminuterna av dokumentärfilmen Vessel som följer läkaren Rebecca Gomperts och organisationen Women on Waves arbete för aborträtten, slogs dörren upp med en smäll. Vi var en grupp på 30 personer som samlats i en källarlokal i centrala Stockholm för att se film och prata om aborträtt. En person skrek något hotfullt och kastade in en rökbomb som snabbt spred tjock stickig orange rök. Tre personer i rånarluvor sprang därifrån. Vi blev rädda och chockade.
Polis som kom till platsen kallade brottet ett »politiskt motiverat attentat«. Det riktade sig mot oss som var där, för att vi värnar aborträtten och kvinnors rättigheter, för att vi skriver och pratar om frågorna.
På nazistiska nätforum och på twitter hyllades rökbombsattentatet med kommentarer som: »Ett mycket bra initiativ«, »Underbara nyheter, ingen sympati för nekrofilerna i RFSU som firar massmordet på vita barn!« och »abort(mord) har blivit en symbol för kvinnans ›makt över sin egen kropp‹. Vidrigt. Ni feminister makes me sick.«
Målet med attentatet var förstås att skrämma oss feminister och aborträttsaktivister till tystnad. Ottar tänker inte tystna, inte ens sänka rösten litegrann. Vi tar gärna debatter, men inte med dem som gömmer sig bakom rånarluvor.
Anna Dahlqvist & Carolina Hemlin
Ottars chefredaktörer
Läs mer
Om abortfilmfestivalen 7 december 2014 och den konst som aldrig hann visas.
