Modets kraft i Kenya

Mohammed »Moh« Abdul-Wadud och Andrea Odiek Muraguri drar direkt blickarna till sig på det möte vi befinner oss på i Nairobi. Varje dag bär de upp olika, uppmärksamhetstörstande outfits. Stilarna verkar genomtänkta, från örhängen och halsband till de högklackade prickiga skorna. I en paus slår vi oss ner i en soffa. Jag vill höra hur de tänker kring kläder och stil och om vilken betydelse det man har på sig har, för vem man är.

Moh berättar att det inte går en dag utan att han noga väljer ut sina outfits.

– Hur jag klär mig är en manifestation av hur jag vill att omvärlden ska uppfatta mig den dagen. Det befäster min identitet och uttrycker min personlighet, berättar han.

»Jag tycker det är roligt att folk inte kan placera mig i ett fack.«

Moh blandar gärna kvinnligt och manligt kodade klädesplagg och accessoarer. En maskulin väst kombineras med ett feminint smycke. En strikt outfit piffas till med en färgglad scarf. Han beskriver att han vill sudda ut gränserna för hur man förväntas klä sig baserat på kön.

 – Jag tycker det är roligt att folk inte kan placera mig i ett fack. Är han lite »fruity« eller bara väldigt modeintresserad? tänker de nog.

För Andrea Odiek Muraguri är det nästan tvärtom – som transkvinna vill hon ofta understryka det feminina. Att klä sig i klänning och högklackat hjälper henne att träda in i sin rätta identitet. Ofta lägger hon fram kläderna redan dagen innan, men det händer att hon ändrar sig när hon vaknat.

– Ibland känner jag mig lite osäker på vissa delar av min kropp, så jag använder kläder för att dölja det jag inte vill visa just då. Andra dagar bär jag kläder som skriker självsäkerhet och som ger mig en boost för att kunna erövra dagen, säger hon.

Men det finns situationer där varken Moh eller Andrea kan klä sig exakt så som de vill, där deras intresse för kläder och lust att synas behöver tonas ner, för att passa in i de förväntade könsnormerna. Det kan vara när de är på resande fot eller i olika jobbsammanhang. Moh försöker ändå ofta strunta i outtalade klädkoder, för honom är mode en form av aktivism och han vill få synas som den han är.

– Även när jag befinner mig på platser som är formella eller konservativa, så väljer jag ändå att uttrycka mig på mitt sätt.

För Andrea är det svårare. Hon säger att oavsett om man går igenom hormonbehandling eller inte så finns det platser och sammanhang där hon behöver tona ner sina uttryck. Det gäller särskilt i vardagsmiljöer som när hon ska till marknaden. På jobbet har hon alltid kunnat uttrycka sin identitet genom kläder, men vissa dagar är svårare än andra.

– Innan jag började med hormonbehandling försökte jag ibland anpassa mig. Och även idag kan den där dysforin komma över mig, då jag känner att jag inte är tillräcklig.

»Om man är född man och bär kläder som inte stämmer överens med könsnormerna riskerar man att bli attackerad.«

Som öppet queer i Kenya kan det vara förknippat med livsfara att synas. I januari 2023 mördades den kenyanska modeikonen och hbtqi-aktivisten Edwin Chiloba. Ingen vet fortfarande varför. Andrea berättar att många sörjer och saknar Edwin Chiloba som både utmanade hur män förväntas klä sig och hade en unik känsla för mode, och var en förebild för många.

– Alla längtade till hans modevisningar, hans kreativitet och karisma. Inget har varit sig likt under modeveckan sedan han inte är med oss längre. Personligen har jag klarat mig från våldsamma situationer, men jag är mycket medveten om att de finns. Om man är född man och bär kläder som inte stämmer överens med könsnormerna riskerar man att bli attackerad. Det gäller även kvinnor med maskulina uttryck, säger Andrea.

Finns det dagar då ni inte orkar tänka på vad ni har på er?

– Om jag är hemma är jag naken. Och jag är lika vacker då! Jag har turen att leva i ett varmt land där det går att vara utan kläder, säger Moh.

Både Andrea och Moh köper merparten av sina kläder second hand och ger sen bort plagg de tröttnat på. Det finns en uppsjö av second hand-butiker att välja på i Nairobi, för varje år tar flera afrikanska kustländer, däribland Ghana och Kenya, emot enorma mängder begagnade kläder från Europa och USA. Det handlar ofta om plagg som skänkts till välgörenhet eller lämnats till återvinning – som säljs vidare i bulk till handlare i Afrika. – Kläddumpningen från väst är ett stort problem och våra regeringar vet inte hur de ska lösa det. Givetvis vill vi inte vara med och bidra till berget av avlagda kläder, därför känns det självklart att köpa second hand, säger Andrea. (Läs mer i reportaget från Ghana)< länk till artikel?

»Genom mode kan man visa vem man är, utan att behöva säga ett ord.«

Vilka förändringar skulle ni vilja se när det kommer till möjligheten att uttrycka sin identitet genom mode?

 – Jag önskar att samhället förstod att könsuttryck är ett spektrum – och att det ofta faktiskt bara handlar om ett stycke tyg. Hur kan det till exempel vara så upprörande att moderna män bär kjol när det är okej för en äldre man att gå runt i ett traditionellt höftskynke? Vi har alltid haft blandade uttryck, men vi glömmer det i dagens snäva syn på kön och kläder, säger Moh.

– Genom mode kan man visa vem man är, utan att behöva säga ett ord. Jag drömmer om ett mode som hjälper människor att läka, där alla kan visa upp sina kroppar precis som de vill, säger Andrea.

Några dagar senare åker jag mot utkanten av Nairobi. Vägarna är dammiga men det är grönt och frodigt runtomkring. Efter en timme når jag konstnären och modedesignern Gandani Carltons hus. Hans föräldrar har flyttat vidare till Mombasa, nu är det Gandani och hans bror som bor här. När jag kommer fram välkomnar Gandani mig ut i trädgården på baksidan. Han börjar genast be om ursäkt.

– Jag har verkligen negligerat trädgården! Jag la all min tid på modeshowen jag anordnade förra veckan så ingenting är vattnat.

Han drömmer om att låta trädgården växa så att det blir som att bo i en grön kokong, med den knallblå himlen som tak. Just nu är dock inte växterna i fokus utan alla Gandanis verk som han lagt fram och hängt upp. Det skimrar och glittrar från sköldar i metall, och stora halsband av palmblad rasslar i vinden.

– Jag utgår alltid från en berättelse i mitt skapande. Berättelsen kommer först, sedan smyckena. Den här kollektionen handlar om puberteten.

»Du behöver landa i vem du verkligen är innan du kan uttrycka dig själv till fullo.«

Kolla här till exempel, säger han och håller upp en sorts sköld av mässing framför sig. De små vecken i materialet symboliserar hur din omgivning hela tiden nyper tag i dig och vill att du ska formas på ett visst sätt. Även Gandani Carltons varumärke, Ngamani, har en historia bakom sig. Ngamani är ordet för platsen mitt i kanoten, där båten är i jämvikt. Det kan också symbolisera rummet mellan manligt och kvinnligt, eller beskriva en plats där du känner att du har hittat hem till dig själv.

– Det går inte att få kanoten att åka framåt om du inte först hittat balans. Du behöver landa i vem du verkligen är innan du kan uttrycka dig själv till fullo. För mig är det autentiskt att uttrycka mig androgynt. För någon annan kan det handla om att sätta på sig ett läppstift. Jag vill att mina kreationer ska hjälpa människor att visa sina verkliga jag.

Gandini Carltons design blir alltmer uppmärk­sammad. Modevisningen i centrala Nairobi i början av juni blev en succé och eventet var utsålt. Den kända kenyanska artisten Chimano var på plats och skrev lovord på sin Instagram efter showen: »Gandani är helt otrolig!«.

Kibera fashion week 2024 beskrev Gandani som »grandios, storslagen, högljudd och samtidigt grundad« och under Nairobi Fashion week 2025 benämndes han som »en djärv ny röst inom hållbart mode«. I en artikel i modemagasinet FabL’Style kallas han »en kreativ person som vågat skriva om berättelsen om maskulinitet, queerness och utsmyckning«.

»Jag är inte bara den sortens aktivist som håller i plakat. Min aktivism är hur jag lever, hur jag klär mig, och hur jag får andra att känna sig.«

På catwalken gick alla möjliga olika kroppar, för Gandani är det viktigt att alla får ta plats. Vissa saker, som halsband, passar vem som helst. Andra, som en korsett i metall, är specialtillverkade för en viss kropp.

 – Jag skapar för den vanliga människan och alla kroppsformer förtjänar att hyllas. Du är tillräcklig, oavsett hur du ser ut. Din kropp är ditt tempel och din klädstil är din bön.

För Gandani Carlton är mode mer än dekoration – det är en deklaration.

– Jag är inte bara den sortens aktivist som håller i plakat. Min aktivism är hur jag lever, hur jag klär mig, och hur jag får andra att känna sig.

Uppmärksamheten han fått på sistone har varit positiv. Men med framgång och synlighet kommer också negativa och hatiska kommentarer. Han säger att han stuckit ut sedan lågstadiet och är van att hantera andras åsikter, men har länge levt i den trygga bubbla som det queera communityt skapat.

– Att jag nu börjar ta emot hat innebär att jag nått längre ut, utanför min egen sfär. »If the heat starts coming in, it means you’re reaching further out.«

De material Gandani främst arbetar i är mässing, koskinn och rafia, tillverkat av torkade palmblad. Gandani är starkt inspirerad av afrikanska traditioner, inte minst från massajerna, som luckrat upp gränsen mellan dekoration och klädesplagg.

»Milano – snart kommer jag!«

Han tar ner ett av halsbanden som hänger i ett träd och visar hur det täcker nästan hela överkroppen.

– Vid kusten använder man torkade palmblad för att göra makui, taket över hyddorna. Det används också för att väva mkeka, mattorna på golvet. Genom att sätta rafia på min kropp visar jag att kroppen är mitt hem.

Senare samma vecka ska Gandani ha ett pop-up-event inne i stan, och han har storslagna planer inför framtiden.

 – Om ett år är jag redo att visa min nästa kollektion. Milano – snart kommer jag! säger han och skrattar.

Ulrika Hammar är frilansjournalist.