Hon behandlas för hans problem
Ett av sju heterosexuella par i Sverige har fertilitetsproblem. De medicinska orsakerna finns hos män i lika hög grad som kvinnor. Ändå är det kvinnorna som behandlas i 90 procent av fallen. Varför?

— Vi har inte investerat särskilt mycket pengar i forskning om att förbättra spermiekvalitet. Forskare, som jag själv, är en del av den problematiken, men läkemedelsindustrin saknar också intresse.
Det säger Martin Blomberg Jensen, som är professor i hormonsjukdomar vid Köpenhamns Universitetssjukhus. Enligt honom har framgången med vanlig IVF-behandling, när man ger hormoner för att hyperstimulera äggtillväxten hos kvinnor, plockar ut äggen, befruktar dem utanför kroppen och sedan sätter in ett befruktat ägg i livmodern, varit så stor att man har nöjt sig med att behandla bara den ena parten i ett par.
Utan läkemedelsbolagens pengar är det svårt att hitta nya behandlingsmetoder.
– Vi har utvecklat behandlingsmetoder för manlig infertilitet, men läkemedelsbolagen skrattar åt oss. De vill fortsätta behandla kvinnan, för det är där pengarna finns, säger Martin Blomberg Jensen.
»Läkemedelsbolagen vill fortsätta behandla kvinnan, för det är där pengarna finns.«
Han såg dock en skiftning i attityderna i samband med Metoo-vågen 2017, och menar att orättvisan i att kvinnans kropp är i ensidigt fokus, blev uppenbar.
– Kvinnor accepterar inte längre status quo. Små läkemedelsbolag har börjat fokusera mer på manlig infertilitet. Det visar att patienterna kan förändra hur bolagen ser på frågan.
Metoo, som belyste sexuella trakasserier och övergrepp, fick alltså märkbar effekt även på reproduktionens medicinska område, enligt Martin Blomberg Jensen.
– Jag är helt säker. Metoo pushade oss framåt eftersom det inte är acceptabelt att män, som står för infertiliteten i hälften av fallen, inte behandlas. Istället behandlas en ibland helt frisk kvinna för mannens sjukdom. Det är hans förhoppning att få fram bra behandlingar för män, och att det ska bli obligatoriskt att behandla de infertila männen innan man behandlar kvinnan.
De tio procent av män som i nuläget kan bli aktuella för behandling för fertilitetsproblem kan till exempel vara de som saknar hormon för att producera sperma. Vissa kan behandlas kirurgiskt för åderbråck i testiklarna. Martin Blomberg Jensen understryker att manlig infertilitet, liksom kvinnlig, har många olika orsaker.
– Det är en av anledningarna till att vi har haft svårt att hitta behandlingar för manlig infertilitet. Vi behöver gruppera dem och behandla dem på rätt sätt. Jag tror till exempel att en del av männen skulle kunna behandlas med rätt näringsämnen, men vi måste hitta vilken grupp det är som skulle gynnas.
»Vi har en fertilitetskris i både Danmark och Sverige med nedåtgående barnafödande. Det är en samhällskatastrof.«
Ett problem som runt 35 procent av infertila män lider av är nedsatt funktion i testiklarna, där cellerna som stötta spermaproduktionen inte fungerar som de ska.
– Det är gruppen som vi först och främst borde fokusera på.
Martin Blomberg Jensen tycker att det är ett samhällsansvar att hitta fungerande behandlingar för manlig infertilitet. Om läkemedelsbolagen är för långsamma måste staten gå in med ekonomiska medel för att öka kunskapen.
– Vi har en fertilitetskris i både Danmark och Sverige med nedåtgående barnafödande. Det är en samhällskatastrof. Vi behöver hitta behandlingar som gör att par kan lösa det själva hemma i sina sovrum. Det är fortfarande 30 procent som inte får barn efter sina försök hos fertilitetsklinikerna. Hur ska vi hjälpa dem?

I Sverige har ungefär fyra procent av alla barn som föds tillkommit via IVF.
– I Sverige får man tre försök, eller ett barn, subventionerat. Det har varit så länge men många landsting har genom åren varit mindre frikostiga med att erbjuda offentligt finansierade IVF-försök. Syskonbehandling får man alltid bekosta privat. Det är någonting som de flesta önskar men många har inte råd, säger Göran Westlander.

Han är överläkare vid fertilitetskliniken Livio i Göteborg och har delvis andra perspektiv på frågan än Martin Blomberg Jensen.
I juli 2025 tillsatte regeringen en utredning för att förstå varför viljan att skaffa barn minskar i Sverige. Göran Westlander hoppas att den ska luckra upp reglerna, och öppna för ett system liknande det danska. Där får par offentligt finansierad vård för sex IVF-försök, samt tillgång till syskonbehandling.
Göran Westlander säger att det idag finns goda möjligheter för svårt infertila män att få hjälp med vissa nya metoder.
Han själv tog metoden mikro-TESE till Sverige från Japan för 14 år sedan. Det är en metod där man kirurgiskt hämtar spermier direkt från testikelvävnad hos män som saknar spermier i sin sädesvätska, det som kallas azoospermi.
– Man öppnar upp testiklarna och plockar de allra bästa bitarna, med störst förutsättning att finna spermier, från testiklarna. Embryologer tar sedan över och letar tålmodigt efter eventuell spermieförekomst. I hälften av fallen hittar man spermier, säger han.
Från Livio Göteborg är det hittills 78 barn som fötts med hjälp av metoden. Mikro-TESE utförs nu på fyra kliniker i landet, vilket Göran Westlander anser är alldeles för få. Det sker dessutom i liten skala.
– I och med att en procent av alla män saknar spermier i sin sädesvätska räcker inte resurserna till för att erbjuda de allra svåraste fallen mikro-TESE.
Den bristande tillgången leder till orättvisa och byråkrati. Livio i Göteborg har ett avtal med Region Kronoberg, som har möjliggjort att patienter från andra regioner, via vårdvalet, kunnat åberopa Kronobergsavtalet för att sedan remitteras till Livio Göteborg. Detta finansieras då av hemregionen. Men alla regioner är inte lika villiga att betala, vilket i praktiken innebär att män som hade kunnat få barn via mikro-TESE blir utan.
Många par orkar inte ta kampen med regionerna utan betalar privat. Göran Westlander säger att det är i få fall medicinsk behandling kan förbättra en mans spermaprov. Behandlingar med hormonpreparat, vitaminer och mineraler har testats men ofta med låg evidens för visad effekt. Risken finns, om man fokuserar för mycket på mannen, att värdefull tid förloras medan kvinnan blir äldre och får sämre chanser till graviditet.
»Att behandla någon under lång tid så att han får bättre spermakvalitet, det är en vacker tanke. Men det ska inte ställas mot IVF.«
Kan man då i nuläget säga att status quo är motiverat? Det vill säga att man fortsätter att behandla kvinnorna när problemet finns hos mannen?
– Ja, där satte du verkligen huvudet på spiken. Att behandla någon under lång tid så att han får bättre spermakvalitet, det är en vacker tanke. Men det ska inte ställas mot IVF, eller fördröja IVF-behandling.
Göran Westlander tycker däremot att man kan ställa ökade krav på männens levnadsvanor och titta mer på hälsoeffekter, på samma sätt som man förväntar sig att kvinnor slutar röka och går ner i vikt för att få hjälp med IVF.
Han ser inte samma tendens till förändring efter Metoo som Martin Blomberg Jensen.
– Där är han inne på spåret som jag inte riktigt tycker om. Han säger att vi måste satsa på mannen så att de får vara hemma och göra barn. Men hemma krävs miljoner spermier. Vid IVF-behandling räcker det med enstaka för att möjliggöra graviditet.
Agnes Arpi är frilansjournalist.