Heppiness m dotter.jpg

Heppiness Chacha kommer inte låta sin dotter bli könsstympad. Bild: Sofia Hallonsten
Heppiness Chacha kommer inte låta sin dotter bli könsstympad. Bild: Sofia Hallonsten

»Alla skulle ha med sig ett eget rakblad«

På lördag är det FN:s internationella dag mot könsstympning. Det är långt kvar till målet om att utrota könsstympning men utvecklingen går åt rätt håll. Heppiness Chacha i Tanzania fick sin klitoris sönderskuren, nu kämpar hon för att andra ska slippa.

Fakta könsstympning

+ Könsstympning kan innebära allt från att man skrapar eller prickar könsorganen hos flickor och kvinnor till det som kallas infibulation – att alla synliga delar, alltså både en del av klitoris, inre och yttre blygdläppar skärs bort och underlivet sys ihop. En pytteliten öppning lämnas för kiss och mensblod.

+ Det förekommer främst i 29 länder i Afrika och Mellanöstern, men finns också i liten utsträckning i Sverige och andra europeiska länder. Vanligast är det i Somalia, där 98 procent av alla kvinnor har blivit stympade. Tätt följt av Guinea, Djibouti, Egypten och Eritrea.

+ Befolkningen växer snabbt i många av de länder där könsstympning förekommer. År 2050 beräknas 6,6 miljoner flickor könsstympas om ingen minskning sker från i dag. Om det fortsätter minska i samma takt som nu kommer antalet fall vara ungefär 4, 1 miljoner.

+ Praktiken är förbjuden enligt internationell lag och bryter mot ett flertal mänskliga rättigheter

Källa: Unicef

Heppiness sitter i en noppig, brunrandig fåtölj i sitt minutiöst välstädade hus och svarar artigt men med sänkt blick på frågor om dagen när hon blev omskuren. Orden är få och rösten är tunn. 

Det var så många flickor, många yngre än vad jag var. Minst hundra från vår by. Omskärerskan använde ett rakblad. Alla skulle ha med sig ett eget. Om man inte hade något fick man köpa ett där, och så gick man in och så skar hon, berättar 24-åriga Heppiness Chacha.

»Jag kunde inte gå på över en månad och jag blev så svag.«

Den synliga delen av klitoris skars bort och kvar fanns ett öppet sår. Det ville inte sluta blöda.

Det gjorde fruktansvärt ont, jag kunde inte gå på över en månad och jag blev så svag.

Heppiness Chacha med sin dotter. Bild: Sofia Hallonsten.
Heppiness Chacha med sin dotter. Bild: Sofia Hallonsten.

Det är tio år sedan nu och varje dag lever hon med de skador ingreppet gav henne, fysiska och psykiska. Hon tänker mycket på det som hände och gråter ofta, det gjorde ont då och det gör ont nu.

 

Den 6 februari är den internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning. Men målet om att utrota könsstympning är oerhört avlägset – runt 130 miljoner flickor och kvinnor runtom i världen har blivit könsstympade, och ungefär 8 000 flickor om dagen riskerar att utsättas, enligt Unicef. Omkring 3,6 miljoner flickor könsstympades under 2013.

Samtidigt har antalet fall minskat drastiskt de senaste årtiondena – en flicka löper en tredjedel så stor risk att bli utsatt i dag jämfört med för 30 år sedan.

På ett internationellt plan är världssamfundets ställningstagande tydligt. FN har hållit flera stora konferenser om kampen mot könsstympning och i slutet av 2012 antogs en resolution i generalförsamlingen om utplånandet av den skadliga praktiken. Samtidigt finns det i många länder en ovilja att agera på hemmaplan.

»En flicka löper en tredjedel så stor risk att bli utsatt i dag jämfört med för 30 år sedan.«

Och även om det är en seger när ett stort land som Gambia lagstiftar mot könsstympning, vilket hände i slutet av 2015, bör det ses i ljuset av att det redan är olagligt i merparten av de 29 länder där det är vanligast förekommande. Lagstiftning räcker inte långt om det inte finns en politisk vilja att implementera lagar mot kvinnoförtryck. Många poängterar att påverkansarbete i enskilda byar är minst lika viktigt som på högre nivå.

 

I Tanzania har ingreppet varit olagligt sedan 1998, men de aktiva insatserna från myndigheterna är få och praktiken fortgår bakom stängda dörrar.

Heppiness Chacha tillhör klanen och byn Nyamwaga i stammen Kurya i nordvästra Tanzania, där könsstympning fortfarande är vanligt. För att få besöka henne var vi tvungna att först gå till klanens överhuvud och be om tillåtelse.

»Ada hade svårt att vara stilla efteråt, hon var ju så liten och ville leka.«

Det är ovanligt att någon flyttar till eller från byn. Kvinnorna ser sig om på de röddammiga vägarna innan de börjar prata om känsliga frågor. Alla utom Ada Willison. Hon är inte det minsta tveksam eller försiktig. Hon är förbannad. Över vad som gjordes mot henne när hon var elva år och vad som görs om och om igen mot flickor.

Marilyn Magaria och Restuta Mpate från CDF tillsammans med Ada Williams. Bild: Sofia Hallonsten.
Marilyn Magaria och Restuta Mpate från CDF tillsammans med Ada Williams. Bild: Sofia Hallonsten.

När jag frågar Ada Williams om det gjorde ont skrattar hon rått.

– Vad tror du? Det är klart att det gjorde ont! Föreställ dig att någon skär av ditt finger med ett rakblad, så känns det ungefär.

Ada berättar att hon hade svårt att vara stilla efteråt, hon var ju så liten och ville leka trots att det gjorde ont. Såret gick upp gång på gång och till slut var hon nära att förblöda. Det var när hennes lärare saknade henne i skolan och kom hem till familjen som hon skickades till sjukhus, fick blod och blev inlagd i flera veckor.

–  Sedan fick jag komma tillbaka till skolan, det gjorde mig glad. Men det var inte länge. Jag var ju vuxen när jag var omskuren, så mina föräldrar tog mig ur skolan och gifte bort mig.

 

Varför flickor könsstympas har ingen enhetligt förklaring. Kontroll över kvinnors sexualitet säger vissa, ett sätt att bevara flickans renhet och oskuldsfullhet säger andra. Klart är att det i många grupper ses som det som gör en flicka till en kvinna, och därmed redo för äktenskap.

En del föräldrar upplever att de inte har något annat val än att »omskära« (könsstympa) sina döttrar, av rädsla för att flickorna annars förblir ogifta och i värsta fall utstötta från sin by. Men synen på ritualen håller på att förändras på många håll, och Ada Willison och Heppiness Chacha är exempel på det. De ingår i hembyns kvinnogrupp för att motverka könsstympning och barnäktenskap.

–  Men det är svårt, säger Ada Willison, större delen av folket i byn är fortfarande för traditionen.

Den lokala organisationen Child Dignity Forum (CDF) ligger bakom gruppen och har startat många liknande i byarna runtomkring. 

–  Vi utbildar och driver kampanjer. Vi pratar med traditionella ledare och berättar för unga tjejer och deras föräldrar hur farligt det är att skära bort klitoris, att man kan få stora problem när man föder barn och att det inte är ovanligt att flickor dör av det, säger Restuta Mpate från CDF.

»Jag ville inte göra det för jag hade lärt mig hur farligt det är. Eftersom jag visste var det lätt att vägra.« 

I vissa byar i trakten har arbetet varit väldigt framgångsrikt. Martina Daniel från Kenyamanyuri har den där sköna självkänslan runt sig som man kan ha när man är nitton och har hela livet framför sig. Hon var med i en av organisationens tjejgrupper när hon gick i skolan. När det blev hennes tur, vägrade hon.

19-åriga Martina Daniel vägrade att bli könsstympad. Bild: Sofia Hallonsten.
19-åriga Martina Daniel vägrade att bli könsstympad. Bild: Sofia Hallonsten.

– Jag ville inte göra det för jag hade lärt mig hur farligt det är. Eftersom jag visste var det lätt att vägra. Jag gick till min mamma och pappa och de förstod att jag var rädd. Jag sa att jag verkligen inte ville dö av det här. De stöttade mig i mitt beslut och jag blev en förebild för andra i min by.

 

Synen på könsstympning bland unga förändras, menar Martina Daniel. Även unga män börjar stå upp för tjejernas rätt att inte bli könsstympade, fast mest av egoistiska skäl, säger hon.

–  När ens klitoris har tagits bort kan man inte njuta av sex. Man känner ingenting. Det känns som ett tvång. Så killar vill hellre gifta sig med någon som inte är omskuren, säger Martina Daniel.

Melkizedek Karol, kommunikationschef för den nationella organisationen Tanzania Gender Networking Programme som jobbar mycket med frågan, håller med om att unga män har en viktig roll i attityden kring könsstympning.

»Det berövar flickor rätten att gå i skolan, vilket i sin tur berövar dem flera andra rättigheter.«

–  Många vill att deras systrar ska omskäras av ekonomiska skäl. För när en flicka är omskuren anses hon redo för äktenskap hur ung hon än är. Familjen hon gifts bort till betalar hemgift och då har hennes bror i sin tur råd att själv ta sig en fru.

Konsekvenserna för flickorna är katastrofala, säger han. Förutom de enorma hälsoriskerna får de ingen utbildning, de blir ofta gravida för tidigt och har få möjligheter att styra över sina liv.

Det berövar flickor rätten att gå i skolan, vilket i sin tur berövar dem fler andra rättigheter, för det är ju så man lär sig vilka rättigheter man har, säger Melkizedek Karol.

 

Sofia Hallonsten är frilansjournalist med inriktning på mänskliga rättigheter.

 

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!