Paret foto Marc Femenia.png

Daniel Löfström och Elisabet Karlsson. Foto: Marc Femenia

Det är inte rätt att sätta barn till världen

Vissa är beredda att gå längre än andra för att stoppa klimatkrisen. Ottar träffar Daniel Löfström, Love Hetz och Frida Olsen, som alla väljer bort barn med hopp om att bidra till att rädda planeten.

»Flygskam« var ett av de mest använda nyorden 2018. Plötsligt fick svenskarna på bred front upp ögonen för hur deras jobb- och semesterresande påverkar klimatet. Som följd sjönk också flygresandet i Sverige förra året. Skam tycks alltså vara en effektiv metod för att få människor att förändra sitt beteende.

Kanske blir nästa modeord »barnskam«. Vid det här laget vet vi nämligen att reproduktion är det mest miljöskadliga livsvalet en individ kan göra. Enligt en studie från Lunds universitet från 2017 kan en familj som avstår från att skaffa ett barn minska sitt koldioxidavtryck med 58,6 ton per år – baserat på barnets framtida utsläpp och nuvarande konsumtionsmönster. Detta kan jämföras med minskningen i koldioxidavtryck som noggrann sopsortering innebär för samma familj under ett år: 0,2 ton.

– För mig är en central del i hur jag lever att följa min moraliska kompass, säger 36-åriga Love Hetz, boende i Helsingborg.

– Jag vill leva på ett sätt som är bra för världen och för andra människor. De senaste åren har jag börjat känna att mitt liv nu är på ett sådant sätt att jag skulle kunna ha barn. Jag har jobb, boende och saker och ting är på plats. Men när jag värderar för- och nackdelar med att bli förälder, överväger nackdelarna. En av dessa är klimatfrågan. I det läget som vi har nu anser inte jag att det är rätt att sätta ett barn till världen.

Love Hetz. Foto: Åsa Sjöström

»Min barnfrihet kommer inte rädda världen.« Love Hetz

Love nämner framför allt två orsaker kopplade till klimatfrågan till varför hon väljer att inte bli förälder.

– Det handlar å ena sidan om den negativa klimatpåverkan som det innebär att skaffa barn, det skulle inte kännas rättvist mot det liv som redan finns på vår planet. Å andra sidan handlar det om tanken på hur barnet skulle få det. Jag tänker mycket på livsmedelsosäkerhet, vattentillgång, ökad risk för värmeböljor och översvämningar. Jag är inte särskilt hoppfull för framtida generationer och jag tror att det skulle bli svårt för mig att leva med den oron.

Love Hetz säger att hon tidigare i livet absolut tänkt att det skulle vara härligt att ha egna barn. Ibland tänker hon så fortfarande. Men än så länge vinner känslan av ansvar för klimatet – och oron för hur ett barn skulle få det – över lusten. Hon säger också att hon är noga med att inte döma någon annan bara för att hon har gjort sitt val.

 

   LÄS OCKSÅ: Vilka barn är välkomna av Elina Pahnke

 

I den större diskussionen om barnskam finns givetvis ett dömande. Ska den som drömmer om egna barn skämmas, när det är tidigare generationer som har gjort planeten till vad den är? I Expressen skriver debattören Isobel Hadley-Kamptz om barnskammen ur ett existentiellt perspektiv, och menar att reproduktion är grundvillkoret för mänsklig existens: »Vissa ser människan som ett hot mot naturen, ett hot som måste bekämpas och minimeras, men den sortens extremism behövs inte för att vilja hindra uppvärmningen. Det räcker att vilja ge sina barn och barnbarn och barnbarnsbarn chansen till ett bra liv. Då är det förvisso en poäng om man inte dessutom ska behöva skämmas för att vilja ha några.« 

Daniel Löfström, 35 år i Stockholm, har liknande tankar: 

– Jag tror att den här driften att reproducera sig hos människan är så stark. Att förvägra sig själv rätten att skaffa barn är ett så jäkla tufft beslut. Det är en brottningsmatch i huvudet, säger han. 

– När jag för några år sedan började ta reda på så mycket som möjligt om klimatet förstod jag ganska snabbt att vi är överbefolkade på planeten. Därifrån var steget inte långt till att även börja reflektera över huruvida jag själv verkligen borde bidra till den utvecklingen. 

»Att förvägra sig själv rätten att skaffa barn är ett så jäkla tufft beslut. Det är en brottningsmatch i huvudet.« Daniel Löfström

Daniel Löfström och Elisabet Karlsson. Foto: Marc Femenia

Daniel har genomfört en mängd livsstilsförändringar som en följd av sitt klimatengagemang. Den mest radikala är att han nu håller på att skola om sig till ett annat yrke, eftersom han insåg att hans tidigare jobb som elektriker bidrog till att hålla uppe konsumtionstakten i den renoveringsvilliga huvudstaden. Att välja bort biologiska barn helt blev för svårt. Tillsammans med Elisabeth Karlsson väntar han nu deras första barn. Därefter blir det dock inte fler.

– Min flickvän och jag visste att vi ville ha en egen familj, men när vi började diskutera det här så märkte vi snart att vi tyckte ganska lika. Till saken hör också att hon själv är adopterad. Därför låg det nära till hands för oss att bestämma att om vi vill ha fler barn så kommer vi att adoptera.

Daniel Löfström säger att han är medveten om den skarpa kritik som finns kring adoption. Men att ett barn som behöver ett hem får det samtidigt som inte ytterligare ett sätts till världen väger över.

 

Adoption nämns också ofta som ett alternativ av klimataktivister som avstår biologiska barn. En annan, mer radikal väg som också dyker upp i diskussionen, är sterilisering.

– De senaste åren har jag varit så rädd för att bli gravid att jag nästan haft en fest inom mig själv varje månad när mensen kommit, säger Frida Olsen, 30 år, som bor i norska Bergen. Hon tillhör den grupp av klimatmedvetna individer som nu undersöker möjligheterna att med vårdens hjälp försäkra sig om ett helt barnfritt liv. Att använda preventivmedel räcker inte. Frida vill vara hundra procent säker på att inte bli gravid.

»Frida tillhör den grupp av klimatmedvetna individer som nu undersöker möjligheterna att med vårdens hjälp försäkra sig om ett helt barnfritt liv.«

– Jag vill inte behöva ta beslut om att avsluta en graviditet. Särskilt som det politiska klimatet ser ut i dag, där man i flera länder försöker begränsa aborträtten och till och med göra det olagligt att göra abort. Det kanske kommer en dag när jag inte heller har möjlighet att välja. Och eftersom jag redan bestämt mig för att inte skaffa barn vill jag slippa rädslan inför att behöva be någon annan om lov för att få göra vad jag vill med mitt liv.

Frida Olsen. Foto: Ådne Dyresli.

För personer med livmoder är sterilisering en mer komplicerad process än för andra. Det finns några olika typer av ingrepp, men eftersom alla är permanenta föregås de av en noggrann utredning. Frida Olsen säger att hon är inställd på att processen kan bli en kamp.

– Jag tror att jag som kvinna har vuxit upp med en annan bild av att skaffa barn än vad män gör. Till en kille säger man »om du skaffar barn« men till en tjej säger man »när du skaffar barn«. Det är som om det är en absolut självklarhet att vi kvinnor ska producera liv. Men vi är redan sju miljarder människor på jorden och vi vet att vi inte kan bli fler av klimatskäl. Dessutom finns det redan så många barn som faktiskt behöver en vuxen i sitt liv som kan ge dem kärlek. Att jag då absolut ska föra mina egna gener vidare tycker jag känns orättvist mot planeten.

»Till en kille säger man ›om du skaffar barn‹, men till en tjej säger man ›när du skaffar barn‹.« Frida Olsen

Ur den aspekten går det att se det biologiska föräldraskapet som ett egoistiskt val, men i kritiken mot dem som avstår barn för klimatets skull är perspektivet ofta det omvända. Många menar att den som väljer bort barn är upptagen av sig själv och sin egen livsstil, och ser klimatargumentet som ett svepskäl för att slippa ta ansvar för samhällets framtid.

 

   LÄS OCKSÅ: Vilka barn är välkomna av Elina Pahnke

 

I en debattartikel i Expressen från tidigare i år skriver medieprofilen Gurgîn Bakircioglu om de starka reaktioner han fått på sin klimatmotiverade barnfrihet: »Aftonbladets Malin Wollin, som kallar sig feminist, fantiserar om att föda ett barn rakt i ansiktet på Gurgîn Bakircioglu. Kanske är det den bebisen som ska mata honom med sked när han är 87.«

Det finns uppenbarligen något oerhört provocerande i att vissa frivilligt väljer bort barn. Love Hetz har svårt att förstå det höga tonläget.

– Det jag kan bli provocerad av är tvärtom människor som har barn men som absolut inte tar ansvar för miljön. Som fortsätter käka kött och konsumera. Samtidigt tycker jag verkligen inte att jag ska ha maxade PK-poäng för att jag väljer bort barn. Jag kör ju bil till jobbet! Där slår jag ifrån mig och tycker att det får för negativa konsekvenser för mig att låta bli. Jag förstår också att det kan låta som att jag tar mig själv på väldigt stort allvar. Min barnfrihet kommer inte rädda världen.

Men om reproduktionen kontrolleras av staten? Sådana diskussioner pågår också. Tidigare i år skrev Hanne Kjöller på Dagens Nyheters ledarsida: »Det enskilda politiska beslut som haft störst positiv inverkan på klimatet är Kinas ettbarnspolitik. Kinesiskornas barnafödande sjönk från 5,7 barn per kvinna år 1970 till 1,5 år 2015.« Med stöd av forskning argumenterade hon för att staten borde beskatta barn, istället för att som i dag ge flerbarnstillägg.

 

För många väcker förslag om en restriktiv reproduktionspolitik oro, för att inte säga skräck. Daniel Löfström ser sitt beslut om att begränsa sig till ett biologiskt barn som ett uttryck för ett privat moraliskt ställningstagande, men han efterlyser en mer omfattande samhällsomställning för att möta klimathotet.

– Staten Sverige behöver ju att vi skaffar fler barn, inte färre. Om landet ska gå bra behöver vi en tillväxt i befolkningsmängd, fler människor som kan konsumera är bra för ekonomin. Vi är fast i ett globalt system som är byggt på att växa snabbare och snabbare. Att ett litet land som Sverige skulle ta avstånd från det skulle kräva så oerhört mycket. Det är därför jag har svårt att se en förändring där vi plötsligt kollektivt bestämmer oss för att sluta skaffa barn. Att ställa den typen av krav på samhällsomvandling på en enda generation tror jag är mycket begärt.

 

Sara Martinsson är frilansjournalist

Foto Marc Femenia, Ådne Dyresli, Åsa Sjöström

 

◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼

 

FAKTA: »Barnskam« i andra länder

Ett barn i USA beräknas stå för ett 160 gånger så stort klimatavtryck som ett barn i Bangladesh. Så är också »barnskammen« i första hand ett fenomen i den rikare delen av världen.

​​▶ Storbritannien: Protestgruppen BirthStrike har fått stort genomslag. Både på nätet och i fysiska demonstrationer har de samlat människor som tar ställning emot barnafödande.

​​▶ USA: Kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez har blivit ansiktet utåt för frågan genom att lansera den för sina tre miljoner följare på Instagram. Hon har även talat positivt om adoption, och sagt att hon hellre adopterar än skaffar många biologiska barn.

​​▶ Tyskland: Läraren Verena Brunschweiger orsakade i våras stor debatt med boken Kinderfrei statt kinderlos (Barnfri istället för barnlös). Där hävdar hon att barnafödande under rådande omständigheter är en klimatsynd.

​​▶ Frankrike: Termen »Ginks« (Green Inclination, No Kids) används i fransk media för att beskriva par som avstår barn, en blinkning till nollnolltalets mer konsumtionsbetonade »Dinks« (Double Income, No Kids).

​​▶ Australien: Inför årets val gjordes en undersökning av unga, miljöengagerade kvinnors attityder till barnafödande. Den visade att av de 6 500 tillfrågade överväger en tredjedel att avstå barn på grund av sin oro för klimatet.

​​▶ Etiopien: Organisationen Population Health Environment – Ethiopia Consortium arbetar med att sprida budskapet om klimatkrisen och samtidigt informera om familjeplanering.

 

◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼

 

Få Ottars nyhetsbrev, rakt ner i mejlboxen varannan vecka!

Ur nummer: 

Kommentarer

Att adoptera är inte en lösning, det här skapar bara mer efterfrågan, det hjälper ingen.
Ni räddare inte barn eller klimat, barnen kidnappas stjäls och föds fram på barnfabriker bara i större utsträckning, det här minskar inte mängden barn som behöver hjälp, det ökar den bara då pengar är ett stort incitement här
adoptionsvärlden är full av pengar som byter händer, och det finns knappt nån spårbarhet eller kontrollerad legalitet, transparensen är också djupt undanskuffad,
Varför tror ni program som letar efter föräldrar finns? DNA matchning online slagit så stort?
jo för att barnens id förvrängs genom så många led, "dokumentationen tappas bort" nunnor "hittar" barn och ger dem nytt namn, allt tvättas bort i flera omgångar
men det är ju inte vita barn?
jo det är det också, balkan baltiska länderna, ryssland osv.

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.