Ailbhe 2 igen.jpg

Ailbhe Smyth firar segern den 26 maj 2018. Foto Niall Carson PA, Artur Widak / NurPhoto Getty Images

»Irlands stora sexualpolitiska kamper är skrivna på min kropp«

Med outsinlig energi och över ett halvt liv av aktivism bakom sig är irländska Ailbhe Smyth en legend inom aborträttsrörelsen. I maj 2018 röstade det irländska folket för en lag om fri abort, efter ett totalförbud i 150 år. En historisk sexualpolitisk seger som Ailbhe Smyth var en motor i. Nu vill alla veta hur hon lyckades.

FAKTA Ailbhe Smyth

Bor: »Jag är född i Dublin, och bor i Dublin. Jag älskar den här staden.« 

▶ Ålder: 73

▶ Yrke: Akademiker, franskalärare, aktivist för feminism och hbtq-frågor på Irland. Grundade institutionen för kvinnostudier på University Collage Dublin.

Tal av Ailbhe Smyth 2017 (Youtube) 

– Vi bestämde oss för att bygga en kampanj som skakade liv i abortfrågan och att vinna aborträtten på fem år. Och vi gjorde det på fyra och ett halvt, säger Ailbhe Smyth med stor inlevelse från scenen inför 2000 personer i publiken på konferensen Women Deliver i Vancouver i juni tidigare i år. Applåderna ville aldrig ta slut. 

7000 av världens feminister och sexualpolitiska aktivister samlades i Vancouver för att diskutera vägar framåt i en repressiv omvärld. Ailbhe Smyth, med sitt korta röda hår och vassa tunga stal showen, och hyllades på scen efter scen. 

Alla ville veta: Hur gjorde ni på Irland? Hur lyckades ni vinna över motståndet? Vad var er strategi?

I veckan besöker Ailbhe Smyth Sverige, på lördag är hon på Bokmässan i Göteborg och berättar om hur de till slut vann striden om aborträtten.

Ottar fick en personlig intervju.

 

I en samtid där konservativa och patriarkala krafter dominerar den politiska verkligheten och vill vrida klockan tillbaka för sexuella och reproduktiva rättigheter, är segern för aborträtten på Irland 2018 en smärre revolution. Den ingjuter hopp till de som kämpar för ökade sexualpolitiska rättigheter runtom i världen.  

 »Det personliga är politiskt« stämde väldigt väl in på mitt liv.

Vi ska få veta mer om hur Ailbhe Smyth och kampanjen »Together for yes« vände opinionen i det katolska och konservativa Irland. Men hur började allt för Ailbhe Smyth själv? 

När startade din politiska aktivism?

– I slutet av 1970-talet nådde den andra vågens feminism sin kulmen på Irland. Jag var ung och jobbade som fransklärare på universitet. Jag kunde höra mullret från kvinnorörelsen och visste att jag ville vara en del av den, säger Ailbhe.

– När jag fick barn 1977 fick jag uppleva i praktiken hur ojämställt vårt samhälle var. På Irland hade vi inte rätt till abort, ingen tillgång till preventivmedel och dessutom var det förbjudet att skilja sig. Jag var gift med en man i sex månader i början av 1970-talet men hade lämnat det äktenskapet, vilket var helt oacceptabelt. Och det var ännu mer stigmatiserat att sedan få ett barn med en annan man, vilket jag fick.

– Kvinnorörelsen på 70-talet hjälpte mig att »tänka mig igenom« de hinder och strukturer jag själv brottades mot. »Det personliga är politiskt« stämde väldigt väl in på mitt liv, säger Ailbhe Smyth.

 

På Irland hölls en folkomröstning om rätten att begära skilsmässa 1986, men förbudet kvarstod, och rätten att skilja sig kom först 1995. Sedan dess har flera progressiva sexualpolitiska lagar antagits efter folkomröstningar, med införandet av samkönade äktenskap 2015 och rätten till abort 2018 som de senaste exemplen. 

»Alla stora sexualpolitiska kamper på Irland är skrivna på min kropp.«

– Det är ovanligt att under ett feministiskt liv ha fått vara med om två så stora framgångar, så det har samtidigt varit ett privilegium. Som del av hbtq-communityt som öppet lesbisk, var jag extremt stolt över och glad för rätten att gifta sig, säger Ailbhe Smyth och fortsätter:

– När jag tänker på mitt liv som kvinna i detta land så täcker det in hela det förändrade politiska landskapet sedan 1960-talet. Alla stora sexuapolitiska kamper på Irland är skrivna på min kropp.

 

Den 25 maj 2018 gick drygt 2,1 miljoner irländare till vallokalerna – det högsta deltagandet i en folkomröstning för en »social fråga« i landet någonsin – för att rösta om rätten till abort. Det var den sjätte folkomröstningen om abortfrågan på 35 år, och de politiska spänningarna inför valet var enorma. Utgången var oklar in i det sista. För många gällde känslan av »nu eller aldrig«.

I slutet av dagen stod det klart att irländarna hade röstat för rätten till fri, laglig och säker abort med 66,4 procent av rösterna. Medierna beskrev resultatet som en historisk jordskredsseger för kvinnors rättigheter.

Väggmålning i Dublin. Bild Artur Widak/NurPhoto Getty Images
Väggmålning i Dublin. Bild Artur Widak/NurPhoto Getty Images

Kan du berätta om kampen som ledde fram till den avgörande dagen i maj 2018?

– Många har sagt »ni vände opinionen så snabbt, bara på ett halvår«. Men det är inte sant. För att förstå utvecklingen på Irland måste man backa bandet till början av 1970-talet. Vi har kämpat för kvinnors rättigheter och rätten till våra kroppar oavbrutet sedan dess. Oavsett om det handlat om reproduktiva rättigheter, sexuell läggning, sexuellt våld eller ekonomisk rättvisa. Och vi har fått kämpa hårt, säger Ailbhe Smyth bestämt.

 

Det fanns en lag från 1861 som förbjöd abort, där abort var straffbart med livstid i fängelse, ett brott att likna vid mord. Lagen var helt omodern men var det enda juridiskt vägledande dokumentet kring abort. 1983 hölls en folkomröstning om ett förbud mot abort skulle införas även i konstitutionen, i grundlagen. Förslaget drevs av inflytelserika katoliker och teologer, delvis av rädsla för att Irlands gamla abortlag skulle kunna bli övertrumfad av ett högsta domstolsbeslut, likt Roe vs Wade i USA.

»Abort blev en kriminell handling, med en straffskala upp till livstids fängelse. En helt drakonisk lag.«

Tillägget i konstitutionen som folket röstade om 1983 kallades »Det åttonde tillägget« (The Eight amendment) och det nya i det var att fostret tillskrivs samma rättigheter som den gravida kvinnan. Lagen gjorde inga undantag för våldtäkt, risk för den gravidas liv, incest eller om fostret hade små eller inga chanser att överleva. Två tredjedelar av väljarna röstade för det hårda förslaget, och ett totalt abortförbud var nu inskrivet i grundlagen. 

– 1983 blev abort en kriminell handling, förbjudet under alla omständigheter och med en straffskala upp till livstids fängelse. En helt drakonisk lag, säger Ailbhe Smyth.

Har personer som gjort abort avtjänat fängelsestraff i Irland?

– Inte sedan sent 1960-tal. Eftersom Storbritannien liberaliserade sin abortlag 1967 så kunde oönskat gravida irländare i hemlighet åka till England för att få en abort. 

Uppskattningar säger att 170 000 irländska kvinnor rest till Storbritannien för att göra abort sedan slutet av 1960-talet.

 

1992 blev det så kallade X-fallet uppmärksammat, där en 14-årig flicka våldtagits av en släkting och blivit gravid. Familjen var orolig att om de åkte över till England för en abort så skulle eventuell bevisning i våldtäktsmålet ogillas. Fallet togs till domstol, som sa nej, de fick inte åka. Men högsta domstolen bedömde att eftersom flickan var självmordsbenägen och att det fanns ett uppenbart hot mot hennes liv om hon inte fick göra abort, så tillät de henne att åka. Hon fick senare missfall på Irland, men fallet satte ljus på abortfrågan och högsta domstolens beslut blev praxis. 

– Efter X-fallet skapade regeringen en folkomröstning som ställde frågan: Vill vi stryka självmordsrisk som en grund för att få göra abort. Men folket sa nej, det vill vi inte. De frågade oss också om vi ville att kvinnor ska få information om att det går att göra abort utomlands, och om de ska få resa utomlands för att göra en abort. Och folket sa ja, det vill vi.

2005 togs tre fall till Europadomstolen för att pröva om Irlands grundlag stred mot de mänskliga rättigheterna genom det strikta abortförbudet. Europadomstolen ansåg inte det, men ålade Irland 2010 att klargöra under vilka omständigheter det ska vara tillåtet att göra abort.

 

Två år senare, 2012, avled den 31-åriga tandläkaren Savita Halappanavar av sepsis (blodförgiftning) efter att hon nekats att göra abort, trots att hon redan var i ett begynnande missfall och det fanns risk för hennes liv. Hon dog som ett direkt resultat av det åttonde tillägget, hade hon fått göra abort så hade hon överlevt, enligt experter. Ailbhe Smyth: 

Savita Halappanavar

– Savitas död upprörde det irländska folket och vi beslutade att vi måste organisera oss för att upphäva det åttonde tillägget i konstitutionen. Vi såg att det var omöjligt att komma framåt någonstans om inte det åttonde tillägget revs upp. 

»Sociala medier i all ära, men de kan inte göra jobbet åt dig. Vi var tvungna att gå ut på gatorna, bli synliga och högljudda. Vi var tvungna att skrika.«

120 organisationer från det civila samhället formade en koalition för att kräva en folkomröstning om rätten till abort. 

– Vi lobbade, skrev policys, samlade vittnesmål, tryckte på politiker. Men vi ordnade också marscher och fysiska möten. Sociala medier i all ära, men de kan inte göra jobbet åt dig. Vi var tvungna att gå ut på gatorna, bli synliga och högljudda. Vi var tvungna att skrika högt, säger Ailbhe Smyth. 

 

Efter flera år av strategiskt arbete formulerade koalitionen 2017 ett lagförslag som föreslog att abort skulle bli lagligt på den gravidas egen begäran upp till 14:e veckan. Ett förslag som skulle kunna tas ställning till i en folkomröstning.

– Nu frågade vi oss, hur ska vi få till denna folkomröstning, och vem ska leda kampanjen? 

Flera stora organisationer – allt från den radikala vänstern till den mittersta högern – gick ihop under namnet »Together for yes«. Nej till åttonde tillägget, men ja till abort. Kampanjen gick också uinder namnet #repealtheeighth, upphäv det åttonde tillägget.

– Det var inte lätt, vi var inte överens om allt. Men vi var tvungna att hålla en enad fasad i frågan, vi visste att det inte skulle gå annars. 

»Folk i allmänhet ville inte prata om abort på Irland, det är stigmatiserat och har varit en förgiftad fråga sedan många decennier. Trots att alla känner någon som rest till England för att göra abort.«

De gjorde opinionsundersökningar för att rikta kampanjen till att nå de som inte redan var övertygade i abortfrågan. 25 procent av väljarna var för abort och 25 procent var emot. 

Ailbhe Smyth. Bild AP Images
Så hur skulle de prata till väljarna, vad skulle övertyga människor om att rösta för aborträtten är rätt sak att göra? 

– Eftersom jag varit aktivist sedan 30 år och följt abortfrågan runtom i världen så visste jag att det skulle bli svårt att vinna folkets stöd med rena rättighetsargument, om vi talade bara om rätten till abort skulle vi avfärdas som radikala vänsteraktivister som ville »mörda barn«. 

»Together for yes« behövde ta fram budskap som skapade en dialog, de ville få människor att prata med varandra.

– Folk i allmänhet ville inte prata om abort på Irland, det är stigmatiserat och har varit en förgiftad fråga sedan många decennier. Trots att alla känner någon som rest till England för att göra abort, säger Ailbhe Smyth.

 

I maj 2015 hölls en annan viktig folkomröstning på Irland, det var frågan om att tillåta samkönade äktenskap. 62 procent röstade ja och lagen om jämlika äktenskap trädde i kraft samma år. 

– Vi visste att de personliga berättelserna varit viktiga för valutgången. Att få se och höra par som var kära och ville gifta sig, säger Ailbhe.

Skillnaden mellan äktenskapsfrågan och abortfrågan var dock att det vid giftermål handlar om positiva saker, om att fira kärleken och lyckan. Medan det i abortfrågan inte finns något att »fira« på samma självklara sätt. Abort är sällan förknippat med glädje och lycka, menar Smyth. 

– Människor vill och längtar efter att gifta sig. Men ingen längtar efter att göra en abort, det är något man gör av nödvändighet.

»När det i vår kampanj klev fram kvinnor som sa »jag gjorde en abort för 50 år sen men har aldrig pratat om det« så svämmade hjärtat över.«

Enligt undersökningar så var irländarnas förtroende för katolska kyrkan, politiker och medier extremt lågt. De som ingav förtroende bland medborgarna var läkare, och – förvånande nog – kvinnor som hade gjort abort. 

Together for yes-kampanjen förstod att det var de personliga vittnesmålen – från de som själva gjort en abort och från vårdpersonal som sett vilket lidande abortförbudet leder till – som skulle kunna »swing the vote«, vända opinionen. Drivkraften fanns i människors egna historier. 

Och kvinnor började berätta.

– Kvinnor bröt tystnaden som de ofta hållit inom sig i generationer. När det i vår kampanj klev fram kvinnor som sa »jag gjorde en abort för 50 år sen men har aldrig pratat om det« så svämmade hjärtat över. Det var djupt rörande och krävde sådant mod. Det blev nästan renande, helande för många. Det vände också opinionen, säger Ailbhe.

– Vi visste att om dessa berättelser rörde våra hjärtan så skulle de nå även väljarnas hjärtan.

Bild Artur Widak/NurPhoto, Getty Images

Strategin var att vara sansade och lugna, inte arga och provokativa. 

– Eftersom många av oss var kända för allmänheten som pro choice (för rätten till abort, reds. anm.) och därmed hade en stämpel på oss så fick vi hålla en låg profil.

»Den som behöver göra en abort är din syster, din dotter, din granne eller vän.«

Kampanjen hade tre huvudbudskap: Care, compassion och change. En slogan löd »Someone you love will need your vote« och en annan »She lives on your street«. 

Den som behöver göra en abort är din syster, din dotter, din granne eller vän.

– Det centrala budskapet var omtanke. Att vi bryr oss om kvinnor och den vård de behöver. Vi satte inte fokus på fostret utan på kvinnan, hennes rätt till vård, till hälsa och rätten till sitt liv, säger Ailbhe.

I omvärlden just nu finns många exempel på en backlash mot aborträttigheter, till exempel de många inskränkningar i aborträtten och tillgången till abort i USA under Donald Trump.

Men så händer det till synes omöjliga i det traditionellt konservativa Irland, en historisk seger för aborträtten. 

 

På Women Deliver-konferensen i Kanada hörs aktivister från bland annat Kenya och USA böna och be Ailbhe Smyth om att dela med sig av kampanjens framgångsrecept. 

»Vi fick många råd från politiker och aktivister från andra länder, som sa att »så här måste ni göra, vi kan lära er, så här har vi gjort i vårt land«.

Men en lärdom från den irländska kampanjen är att det inte finns någon »mall« för hur en politisk kampanj för rätten till abort ska bedrivas framgångsrikt, förklarar Ailbhe Smyth. Budskapen och strategierna går endast att skapa utifrån just de förutsättningar, den kultur och historia som råder i det specifika samhället. 

– Vi fick många råd från politiker och aktivister från andra länder, även de som inte varit särskilt framgångsrika i abortfrågan, som sa att »så här måste ni göra, vi kan lära er, så här har vi gjort i vårt land«. Men vi var tvungna att titta på vad som fungerade i den irländska kontexten. 

»Det är ett bevis på, i dessa tider, att allt som rör sexuella rättigheter inte går åt det repressiva hållet.«

De har trots detta utvärderat #repealtheeighth-kampanjen och tagit fram en verktygslåda för andra att ta del av, som de kommer publicera inom kort. 

– Förutsättningarna är ofta väldigt olika. Om man, som i USA, ska försvara en redan existerande lagstiftning är det en helt annan sak än förutsättningarna på Irland, som var att försöka få till stånd en lag som aldrig ens existerat, menar Smyth.

 

Nu har det gått ett drygt år sedan folkomröstningen, och lagen trädde i kraft 1 januari i år. 

Var står åsikterna i abortfrågan på Irland i dag, har motståndet tystnat eller ifrågasätts den nya lagen?

– En tredjedel av väljarna var emot abort och de slutar inte vara det för att vår sida vann. Det är en process. Motståndet finns bland annat hos yrkespersoner inom vården, men det finns också en yngre generation läkare och vårdpersonal som har en helt annan inställning, säger Ailbhe.

Märks motståndet mot abort även från högerextremt håll, som vi upplever i Sverige?

– Nej inte alls, på Irland är de grupperna väldigt små och har inte gjort sina röster hörda i abortfrågan.

»Varje gång en kvinna får möjlighet att göra en fri, laglig och säker abort i Irland så firar jag inuti.«

Varje år presenterar organisationen Center for reproductive rights sin »World abortion map« där rött symboliserar abortförbud och blått betyder fri och laglig abort. På årets karta var Irland för första gången blåfärgat. 

Hur kändes det att se?

– Jag tror det fortfarande knappt. Vi gjorde det! Det är en sådan otrolig lättnad, och stigmat runt abort håller långsamt på att lättas upp, även om det kommer ta tid. 

– Det är också ett bevis på, i dessa tider, att allt som rör sexuella rättigheter inte går åt det repressiva hållet. Irland gick mot strömmen, säger Smyth.

 

2014 anordnade RFSU en hel helg under namnet »Aborträttsfestival« och Ottar gav ut numret »Abortkamp« för att uppmärksamma att Sveriges abortlagstiftning fyllde 40 år. Har ni firat segern ordentligt?

– Antagligen inte (skratt), det har varit så mycket att göra. Men varje gång en kvinna får möjlighet att göra en fri, laglig och säker abort på Irland så firar jag inuti. 

 

Carolina Hemlin

Ottars chefredaktör

 

LÄS MER:

Ja-sidan vinner i Irland (The Guardian) 

Historisk folkomröstning på Irland (Ottar)

Irländsk strid om ny abortlag (Ottar)


Ailbhe Smyth och Ottars chefredakör Carolina Hemlon på Women Deliver-konferensen i Vancouver juni 2019.

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.