Sjukhuspräster avråder från abort

Maria och Natalie är två tjejer i tonåren. Nu står de båda inför samma beslut. Båda två är gravida, ingen av dem är gift. Båda två kommer från djupt troende katolska familjer, båda är medlemmar i samma församling. Maria vill behålla bebisen som växer i hennes mage. Natalie kanske vill göra en abort. Eller kanske inte. Hon tvekar. Det är då prästen kallas in för samtal.

När patienterna frågar den katolske sjukhusprästen fader George om den rätta läran, berättar han att en abort alltid är fel, till och med om graviditeten kommit till genom en våldtäkt eller incest. I en studie från Uppsala universitet återberättar han episoden med Maria och Natalie:

Fader George: »De kom båda från djupt troende och praktiserande katolska familjer. Jag uppmuntrade dem att behålla sina bebisar och försökte vara väldigt positiv.«

Forskaren: »När du pratade med de här tjejerna, vilken typ av religiösa argument använde du för att motivera dem att behålla bebisarna?«

Fader George: »Ja, från mitt perspektiv är det naturligt och självklart [att inte göra abort]. Jag minns vad Moder Theresa i Calcutta brukade säga. Hon brukade gratulera flickor som var i den situationen, uppmuntra och [förklara att] vi ska ge er all hjälp vi kan.«

Många religiösa auktoriteter har som bekant en annan syn på frågan om abort än den som uttrycks i den svenska lagen från 1975, en feministisk policy som brukar betraktas som den mest kvinnovänliga abortlagen i världen. Ibland krockar de båda värdena, även på svenska sjukhus. Det menar i alla fall författarna till en studie om sjukhuspräster och imamer från Uppsala universitet.

Den andliga vården finansieras delvis med skattepengar och samordnas av Myndigheten till stöd för trossamfund. Den patient som önskar stödjande samtal kan kontakta en sjukhuspräst. Sedan början av 2000-talet finns själavårdare från flera olika samfund knutna till svenska sjukhus.

Förutom svenskkyrkliga, katolska, ortodoxa och frikyrkliga präster finns även offentligt finansierade buddhistiska präster och muslimska sjukhusimamer.

I studien från Uppsala universitet intervjuas åtta andligvårdare, som alla anlitas av svenska sjukhus. Av de intervjuade prästerna är det bara den svenskkyrkliga som uttrycker sitt stöd för abortlagen, där det alltid är kvinnans fria val till och med vecka 18. De övriga religiösa auktoriteterna förmedlar etiskt och teologiskt andra övertygelser.

»De tre själavårdarna berättar att en abort kan undvikas genom ”positiv uppmuntran”«

Forskarna drar slutsatsen att man inte kan förvänta sig att de råd som ges inom den andliga vården överensstämmer med grundsynen i lagen. Birgitta Essén är överläkare vid kvinnokliniken på Akademiska sjukhuset och professor i internationell kvinno- och mödrahälsovård vid Uppsala universitet, och en av författarna bakom den vetenskapliga studien.

Hur ser du på att vissa sjukhuspräster ger abortkritiska råd på religiösa grunder?

– Det är olyckligt. Staten ska främja en universell värdegrund, och den typen av råd ska inte komma från sjukhuset som är offentlig verksamhet.

– Vi har beslutat politiskt att samhället ska ge alla individer reproduktiva rättigheter. Sjukhuset har en professionell verksamhet med rådgivning om familjeplanering, men om då samma enhet också finansierar eller accepterar den här religiösa rådgivningen, då blir det ju en intressekonflikt, säger Birgitta Essén.

I studien berättar två sjukhusimamer och en katolsk sjukhuspräst att de använder olika strategier i sina samtal med kvinnor som tvekar, för att övertyga dem om att inte göra en abort. De tre själavårdarna berättar att en abort kan undvikas genom »positiv uppmuntran«, och genom att försäkra kvinnan om att hennes barn kommer att bli väl omhändertaget. De muslimska andligvårdarna i studien gav mer liberala rekommendationer i synen på abort, jämfört med de katolska och de buddhistiska prästerna.

»Andligvårdarna är inte anställda för att predika ett religiöst budskap, de är där för att utföra sin yrkesroll som andligvårdare.«

Frederic Brusi är handläggare på Myndigheten till stöd för trossamfund som organiserar och förmedlar det statliga stödet till själavårdarna. Han förklarar att det inte uppstår någon värderingskonflikt så länge sjukhusprästerna är professionella i sin yrkesutövning.

– Andligvårdarna är inte anställda för att predika ett religiöst budskap, de är där för att utföra sin yrkesroll som andligvårdare.

Är det inom mandatet att avråda från en abort?

– Nej, det är det absolut inte. Det ska ju vara jättetydligt. Andligvårdarna ska ju absolut inte ge medicinska råd. Skulle det vara så, att det här sker inom ramen för en tjänst i sjukhuskyrkan, då har ju den här prästen i det här fallet överskridit sitt mandat och begått ett tjänstefel helt enkelt.

Gör den här studien att ni behöver reflektera över ert arbete eller förändra något?

– Vi förändrar inget i vårt arbete på grund av den här studien, men vi ska bevaka frågorna. Det är någonting som vi behöver se över och titta själva på.

– Samhället behöver hjälpa till att stötta individen i sitt beslut, oavsett om det är genom en person som är anställd som andligvårdare eller om det är någon annan typ av kurator. Det är individens välmående och demokratiska rättigheter som ska skyddas.

Ottar har frågat tre själavårdare på svenska sjukhus om hur de ser på abortfrågan:

»Förlåtelsen står i centrum«

PERNILLA OTT från Svenska kyrkan har arbetat som sjukhuspräst på Östra sjukhuset i Göteborg i drygt tre år. Flera gånger om året får hon förfrågningar från kvinnor som ska göra eller har gjort en abort.

Vad vill kvinnorna samtala med dig om, och vad säger du?

– Det rör sig mycket kring frågor om skuld och förlåtelse. Jag måste vara lyhörd, och ta kvinnan på allvar med de skuldkänslor hon har. Min utgångspunkt är att nåden och förlåtelsen står i centrum.

– Det är viktigt att inte göra det mindre än vad det är, för de kvinnor som jag möter är det ett mycket svårt beslut som orsakar stort själsligt lidande. Kvinnorna kan känna sig ambivalenta även efter de har gjort en abort. Då ligger det i mitt uppdrag som präst och själasörjare att kunna förmedla att vi tror på en förlåtande Gud.

Hur ser du på abortlagen som säger att det är kvinnans val fram till vecka 18?

– Jag ställer mig lojal under Svenska kyrkan, som har sagt att man står bakom den här lagen.

»Hennes beslut förblir alltid hennes«

IWONA DEKAJLO arbetar sedan fem år tillbaka som katolsk själavårdare inom sjukhuskyrkan i Lund. Hon möter oftast katolska patienter för samtal i livets slutskede. Bara undantagsvis har hon samtalat om abort.

Om en kvinna själv vill göra abort, kan du göra avsteg från religiösa principer för att underlätta för henne för att fatta ett abortbeslut?

– Jag anser inte att jag behöver avstå från tron eller några principer för att kunna hjälpa en person i nöd på ett bra sätt. Min roll är att vara medvandrare och stödja personen i hennes dilemma genom att ställa frågor som hjälper henne fatta eget beslut. Det är inte min uppgift att varken underlätta eller försvåra.

Vad kan du ge för råd till en gravid kvinna som tvekar om hon ska göra abort eller inte?

– Jag kan inte svara på den frågan eftersom den är alldeles för abstrakt. Jag behöver komma i relation med den konkreta kvinnan och lyssna till henne, på riktigt, för att överhuvudtaget kunna ge råd om hon ber om det. Men hennes beslut förblir alltid hennes.

»Konsekvenserna kan falla på dig«

SMAJO SAHAT är Sveriges första sjukhusimam, han arbetar sedan 2006 för Västra Götalandsregionen. Han samtalar med både sjuka och anhöriga och ger råd till läkare och sjuksköterskor, som undrar hur de ska ta hand om muslimska patienter. Han pratar ofta om synen på abort med personalen, men frågan brukar inte dyka upp från patienternas sida.

Hur ser du på abortlagen som säger att det är kvinnans val fram till vecka 18?

– Det är alltid kvinnans val. Och sen enligt svensk lag så är det vecka 18. Och det är nästan samma gräns som enligt islam, där en hadith säger att fostret blir ett separat liv efter 120 dagar. Så jag har ingen invändning mot lagen och jag respekterar den.

Kan du stötta kvinnan, även i ett beslut som går emot islam?

– Jag vänder mig till en vers i Koranen som säger att sanningen har kommit, och den som vill ska tro och den som vill ska inte tro. Till slut är det ditt beslut slut som gäller. Men sedan kan konsekvenserna naturligtvis också falla på dig. Men jag ska aldrig säga att du inte ska göra det. Jag har inte ett sådant mandat. 

Text: Rasmus Malm är frilansjournalist och poddproducent.

Bild: Pia Koskela

Fotnot: Fader George, Maria och Natalie heter egentligen något annat.