porrkrönika.png

Bild ur Landlocked av Lívia Cheibub (2018, 49 min) som visas på festivalen.
Bild ur Landlocked av Lívia Cheibub (2018, 49 min) som visas på festivalen.

Porr utan kapitalism

Om två veckor börjar den trettonde upplagan av Berlins porrfilmsfestival. Regissören Marit Östberg skriver om varför en queer feministisk antirasistisk mötesplats för pornografi är viktig.

Sista helgen i oktober varje år samlas tusentals människor från olika delar av världen i Berlin för att titta på och diskutera porr. Det är en liten högtidshelg för alternativa porrfilmbranschfolk.

Porn film festival Berlin har på sina tretton år vuxit och fått en trogen och engagerad publik. Många filmskapare och skådespelare kommer tillbaka varje år. Genom att erbjuda ett kontinuerligt återkommande rum har det hjälpt ett alternativt, politiskt porrfilmscommunity att växa fram.

»Idag har porr blivit en del av mitt liv. Jag gör filmer, åker runt på festivaler och pratar om mina filmer, jag har spelat i filmer.«

När jag började göra porr för ett decennium sedan visste jag inte mycket om porr. Jag visste att den var sexistisk, men jag var för ointresserad för att ta reda på mer om branschen än vad den feminism jag var bekant med redan lärt mig.

Idag har porr blivit en del av mitt liv. Jag gör filmer, åker runt på festivaler och pratar om mina filmer, jag har spelat i filmer, jag stöttar andra som gör filmer och många av mina vänner spelar i och gör också porrfilmer. n del kan (knappt) försörja sig på det, andra inte alls men många fortsätter ändå. 

För att det ger oss något viktigt, det är ett medium som tillåter oss att utforska sexualiteter och starta viktiga samtal om begär och könsidentiteter. Ett kreativt sätt att jobba med sexualpolitik.

 

De senaste åren har Berlins porrfilmfestival överösts av egenproducerade kortfilmer som gjorts av människor som vill visa sina lustar, queera identiteter och fantasier. Do it yourself-filmerna har blivit allt mer proffsiga sedan teknikens utveckling erbjudit tillgång till bättre kameror och postproduktioner.

»De ändlösa kortfilmsprogrammen är ojämna och kan påminna en om hur ofantligt långtråkigt det kan vara att titta på andras fantasier om sex.«

Om du besöker just denna festival ser det ut som om porrens framtid blomstrar och att den är feministisk, queer och mångfacetterad. Även om de ändlösa kortfilmsprogrammen är ojämna och kan påminna en om hur ofantligt långtråkigt det kan vara att titta på andras fantasier om sex. Och ibland blir man så upprörd över en film att man vill lämna salongen. Men det är också hett, roligt och radikalt, och den pirriga förväntan just innan ljuset säcks och filmen börjar är en unik upplevelse.

 

I paneldiskussioner och workshops diskuteras de politiskt brännande frågorna för den alternativa porrfilmsbranchen. Hur är det att jobba med porr och vara förälder? Hur kan vi jobba mot rasism och hur kan rasifierade stärka sin roll inom porren? Det blir en unik möjlighet att prata om porrskådespelares rättigheter utan att ständigt behöva förhålla sig till samhällets stigmatisering där diskussionen ofta går ut på att försvara dess existens.’

 »Parellellt med uppkomsten av en mer politisk alternativ porr-rörelse försvagas den traditionella industrin, och det är skådespelarna som får betala priset.«

En aktuell diskussion i branschen är de förvärrade villkoren inom mainstreamindustrin. Parallellt med uppkomsten av en mer politisk alternativ porr-rörelse försvagas den traditionella industrin, och det är skådespelarna som får betala priset.

 

Filmskaparen Ovidies dokumentär Pornocracy som kom 2017, handlar om vad som hände när några få kapitalister och IT-experter bestämde sig för att tjäna pengar på porr genom så kallade Tube-sajter. En av de absolut största gratis mainstreamporrsajterna, Pornhub, byggs på piratiserat innehåll och ägs av företaget Mindgeek, som idag nästan har monopol på nätporren. Genom kartelliknande strategier lyckas de undkomma både skatt och ansvar för arbetskraften som exploateras på sajterna. IT-företag vars kontor ligger långt ifrån plasterna där porrfilmerna spelas in och bakom allt sitter några få som män tjänar enorma summor på en industri som sakta sugs ut.

Kvinnorna i porrbranschen jobbar för allt mindre pengar och tvingas göra allt hårdare scener. Regissören Ovidie, som var inbjuden till förra årets porrfilmfestival, har själv arbetat som både skådespelare och porrfilmsskapare och ser hur situationen idag har förändrats från hur det var kring millenieskiftet när hon själva var verksam.

»Vi har den porr i förtjänar. Pornografi är inte sexistisk i sig själv utan bara en reflektion av samhället. Det vi ser idag är ett resultatet av globaliseringen«, har hon sagt.

»Vi som gör porr eftersom att det är en rättighet att få göra det. Festivalen må vara en liten bubbla i den stora verkligheten, men den finns, vi finns.«

Om några veckor är det dags igen, 2018 års upplaga Berlins porrfilmfestival. Och den kommer fylla en viktig uppgift, den kommer samla filmer och människor som vill och har bestämt sig för att jobba med sex, sexualitet och könsidentiteter ur många olika perspektiv.. Det är en plats där vi som jobbar mot fördomar och normer i samhället känner oss hemma.

Vi som gör porr eftersom att det är en rättighet att få göra det. Festivalen må vara en liten bubbla i den stora verkligheten, men den finns, vi finns.

 

Marit Östberg

Filmregissör, VJ och skribent. 

 

Läs mer om Porn film festival Berlin här.

 

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.