Rätten till toaletten

»Gavin Grimm ville bara gå på toaletten«. Så inledde The Washington Post en artikel i augusti 2016 om hur den 17-årige Gavin Grimm två år tidigare dragit skolledningen på Gloucester High School i Virginia inför rätta för brott mot den federala lagen Title IX som förbjuder diskriminering på grund av kön i skolor.

Gavins rätt att använda herrtoaletterna blev ett lokalt, regionalt och slutligen nationellt debattämne. 2017 utsåg tidskriften Times Gavin Grimm till en av de hundra mest inflytelserika personerna i USA.

Grimms fall beskriver väl hur det politiska klimatet i USA påverkar transpersoners situation i dag. Under dåvarande president Barack Obamas administration fick Gavin Grimm stort stöd och i augusti 2016 gav den federala domstolen i Virginia Gavin Grimm rätt att driva målet vidare till högsta domstolen.

Några månader tidigare hade utbildnings- och justitiedepartementet offentliggjort riktlinjer som uppmanade skolor att tolka lagen Title IX med en större medvetenhet om könsidentitet, som skulle säkerställa transpersoners rättigheter. Grimms advokater från rättighetsorganisationen ACLU använde de riktlinjerna i rättsprocessen.

»Skolledningen på Gloucester High School införde regler om att eleverna bara fick använda toaletter i enlighet med det kön de registrerats som från födseln.«

Skolledningen på Gloucester High School införde nämligen – sju veckor efter det att Grimm först fått tillstånd från rektorn att använda herrtoaletten – regler om att eleverna bara fick använda toaletter i enlighet med det kön de registrerats som från födseln. Reglerna stod i skarp kontrast mot hur lagen om könsdiskriminering borde tolkas enligt justitiedepartementet.

När Donald Trump tillträdde som president i början av 2017 var återkallandet av dessa riktlinjer en av de första åtgärder som administrationen tog. Det gjorde att högsta domstolen beslutade att inte ta upp Gavin Grimms fall, som då föll tillbaka på delstatsnivå. Den 22 maj i år – ett år efter att Gavin Grimm gått ut skolan – dömde den federala domstolen till slut till hans fördel, skriver Wahington Post. Men då var det redan försent, iallafall för Gavin.

I den politiska debatten som följde fallet har »toalettfrågan« ofta förlöjligats av motståndare mot transpersoners rättigheter och beskrivits felaktigt i media, vilket fick hbtq-organisationen Glaad att ta fram rapporten »Debunking the Bathroom Bill Myth«. Glaad understryker i rapporten att kampen inte enbart handlar om rätten till badrummet, utan om en antidiskrimineringslagstiftning för transpersoner generellt.

»Jag förstår allvarligt talat inte att vi gör detta till en så stor fråga. I verkligheten är det ju bara att ändra skyltarna på dörrarna.«

– Jag träffade faktiskt Gavin Grimm på en transkonferens nyligen, säger Dylan när vi ses på ett fik vid Union Square i New York.

Dylan är 23 år, arbetar som grundskolelärare, är transaktivist och utbildar skolpersonal i hur de får unga transpersoner att känna sig trygga, bekräftade och inkluderade. Hen växte upp i en förort utanför Washington DC som i huvudsak bestod av en judisk vit medelklass och flyttade till New York för att plugga.

– Gavin och jag pratade om hur studenter och lärare kan hjälpas åt för att föra upp transpersoners rättigheter på skolledningens agenda, men vi pratade också om badrumsfrågan, som i sig är ett lättlöst problem. Jag förstår allvarligt talat inte att vi gör detta till en så stor fråga. I verkligheten är det ju bara att ändra skyltarna på dörrarna.

»En tredjedel uppgav att de levde i fattigdom, jämfört med 12 procent av USA:s totala befolkning.«

USA saknar en nationell diskrimineringslagstiftning. Av landets 50 delstater har bara 19 antagit ett mer omfattande ramverk för hbtq- personers rättigheter. Att det juridiska skyddet för transpersoner är otillräckligt framkommer i flera rapporter.

I U.S. Transgender Survey (USTS) från 2015 med över 27 000 respondenter svarade 30 procent att de diskriminerats på sin arbetsplats, medan 54 procent utsatts för våld och trakasserier. En tredjedel uppgav att de levde i fattigdom, jämfört med 12 procent av USA:s totala befolkning. 39 procent led av svåra psykiska problem, jämfört med fem procent av den totala befolkningen.

– I vår generation är det svårt att vara bög och lesbisk, men det är svårast att vara transkvinna, säger 19-åriga La’Porsha när vi möts på Manhattan. Hon växte upp i Harlem, yngst i en syskonskara på fem. Hon drömmer om att bli skådespelerska.

– Att vara transkvinna och svart är som att ha flera måltavlor på sin rygg. Många vita människor är fortfarande rasister. Sen har du polisen som trakasserar svarta som grupp, och så har du svarta människor som ogillar transpersoner.

La’Porsha är orolig för att transpersoners situation ska försämras ytterligare.

– När inte ens vår president stöttar oss, kan de som röstade på honom börja tro att de kan säga vad de vill eftersom presidenten säger vad han vill på Twitter.

Donald Trump har varit aktiv på just Twitter kring transfrågor. I juli 2017 tweetade presidenten att han skulle återinföra det förbud mot transpersoner i militären som Obamas administration tagit bort. Tweeten som följdes av en promemoria, ett yttrande – överklagades av hbtq-organisationer till flera distriktsdomstolar och förklarades senare olaglig.

Nyligen offentliggjorde Trump på Twitter att en ny instans skapats under hälso- och socialdepartementet som ska »skydda« sjukvårdspersonal från att utföra ingrepp som till exempel aborter eller könsbekräftande behandling, om det går emot deras religiösa övertygelse.

»I februari i år meddelade Pentagon att en transperson rekryterats till militärtjänstgöring, en tydlig signal om att man inte godtar Trumps förbud.«

Samtidigt har motkrafter vunnit gehör. I november 2017 förlorade den republikanske delegaten Bob Marshall lokalvalet i delstaten Virginia. Marshall som refererat till sig själv som »Virginias ledande homofob«, hade inför valet lett en smutkastningskampanj mot journalisten och transaktivisten Danica Roem, som också kandiderade.

Marshall vägrade att debattera mot Roem och refererade medvetet till henne med felaktigt pronomen. Danica Roem drev en smart och lokalt förankrad kampanj och lyckades ta udden av Marshalls hatbudskap med citat som: »Jag är djupt otillfredsställd med delegat Bob Marshall, som tydligt uppvisat att hans politiska prioriteringar är mer fokuserade på var jag går på toaletten än hur hans väljare tar sig till jobbet«.

»Personer som diagnostiserats med könsdysfori eller genomgått en transition diskvalificeras från militärtjänstgöring.«

I flera progressiva stater, såsom New York, har anti-diskrimineringslagstiftning antagits som säkerställer att toaletter på offentliga platser, restauranger och barer är könsneutrala. I februari i år meddelade Pentagon att en transperson rekryterats till militärtjänstgöring, en tydlig signal om att man inte godtar Trumps förbud. Kort därefter inkom dock försvarsminister James Mattis med rekommendationer för en ny policy. Personer som diagnostiserats med könsdysfori eller genomgått en transition diskvalificeras från militärtjänstgöring.

Rekommendationerna har (i skrivande stund) inte offentliggjorts men Trump har redan godkänt dem. Eftersom flera federala domstolar dömt emot Trumps förbud kan Mattis policy inte implementeras än.

I februari 2018 lät utbildningsdepartementet meddela att de i fortsättningen kommer att avfärda samtliga klagomål från transpersoner i skolmiljöer om diskrimineringen gäller exkludering från offentliga utrymmen på grund av könsidentitet.

För Gavin Grimm, som gick ut high school förra året, var det positiva beslutet som togs av den federala domstolen i maj glädjande och han säger till Washington Post att han har fått upprättelse, men är ledsen att beslutet komn alldeles för sent.

Sarah Schulman är skribent baserad i New York.