»Det finns ingen väg ut« – transaktivisten Katarina inifrån Ryssland

– Jag lever i en verklighet där jag riskerar att hamna i fängelse på grund av min transidentitet. Allt är skrämmande och det finns ingen väg ut.

Katarina är koordinator för T-Action, en gräsrotsorganisation som leds av transpersoner. Hon är också transkvinna, en av få öppna hbtqi-personer som fortfarande lever kvar i landet. Många har lämnat Ryssland, andra sitter fängslade. För Katarina präglas vardagen av rädsla, osäkerhet och en ständig vaksamhet.

– Ryssland har aldrig varit ett bra land för hbtqi-personers rättigheter. Men de senaste åren har situationen blivit allt värre, säger hon.

I november 2023 förklarade Rysslands högsta domstol den så kallade »internationella HBTQ-rörelsen« som extremistisk. Beslutet blev en juridisk grund för att kriminalisera hbtqi-personer, aktivister och ideella organisationer. Personer med koppling till rörelser riskerar åtal och fängelsestraff.

I början av samma år kom förbudet att sprida så kallad »hbtq-propaganda«, som innebar att till exempel författare, filmskapare eller sajter som talar positivt om »icke traditionella sexuella relationer« kunde bötfällas.

Sedan dess har myndigheterna successivt trappat upp förföljelserna. I mars i år klassade en domstol den välkända hbtqi-organisationen Coming Out som extremistisk, och samma sak drabbade i april organisationen Russian LGBT Network, som nu har förbjudits i hela Ryssland.

»Jag lever i en verklighet där jag riskerar att hamna i fängelse på grund av min transidentitet. Allt är skrämmande.«

Enligt människorättsorganisationer är det första gången den omstridda lagen används direkt mot etablerade hbtqi-organisationer.

– Att bli kallad extremist i Ryssland är nästan detsamma som att betraktas som terrorist. Många människor förstår fortfarande inte vad som faktiskt händer i landet. Regeringen ändrar lagarna hela tiden, säger Katarina till Ottar.

Denis Oleynik, generalsekreterare för hbtqi+-organisationen Coming Out, som grundades 2008 i Sankt Petersburg, beskriver hur situationen förvärrats ytterligare efter att Coming Out extremistklassades.

– Hbtqi-communityn har alltid stått längst fram när det gäller förtryck. I det här fallet, som så många gånger tidigare, är hbtqi-personer de första som blir måltavlor. Man experimenterar på oss och testar olika mekanismer för hur olika lagar fungerar, vad som är effektivt och vad som inte är det, säger han.

»Som så många gånger tidigare, är hbtqi-personer de första som blir måltavlor.«

Enligt Coming Out är det fortfarande möjligt att ta emot psykologiskt och juridiskt stöd från dem utan att utsätta sig för direkt fara. Det är också relativt säkert att läsa deras material och följa webbinarier. Däremot varnar de för att dela inlägg eller spara material på elektroniska enheter, eftersom telefoner och datorer kan genomsökas av myndigheter.

– Att donera är naturligtvis också osäkert. Det har faktiskt inte varit säkert på länge – ända sedan den så kallade »internationella hbt-rörelsen« klassades som extremistisk, säger Denis Oleynik till Ottar.

Utvecklingen sker samtidigt som den ryska regeringen Kreml har intensifierat retoriken kring så kallade »traditionella värderingar«. Vladimir Putin har beskrivit hbtqi-rörelsen som ett »hot med rötter i västvärlden« och menar att den underminerar Rysslands traditionella familjevärderingar. Samtidigt har hbtqi-personer allt oftare framställts som ett hot mot nationen, familjen och den ryska kulturen.

Under våren 2026 genomförde rysk polis razzia mot Eksmo, landets största bokförlag, efter anklagelser om att företaget spridit »HBTQ-propaganda«. Flera anställda förhördes och myndigheterna beslagtog böcker med queert tema. Utredningen riktades särskilt mot Popcorn Books, ett imprint som ger ut litteratur med hbtqi-innehåll.

Det har också rapporterats om polisräder mot klubbar och fester där myndigheter hänvisar till misstänkt »HBTQ-propaganda«. Många av razziorna sker utan tydliga rättsliga grunder, enligt människorättsorganisationer. Personer som befinner sig på plats tvingas ofta identifiera sig, lämna sina telefoner och förhörs av polis.

»Myndigheterna skapar stress och otrygghet så att människor aldrig vet vad som kan leda till straff. «

Samtidigt har högerextrema grupper blivit mer aktiva och samarbetar ibland informellt med polis eller lokala myndigheter. I maj 2025 genomförde polis tillsammans med högerextrema aktivister en razzia mot en privat fest i Kamensk-Uralsky i Uralregionen.
Myndigheterna misstänkte »HBTQ-propaganda«. Deltagarna tvingades ligga på golvet medan de förhördes och identifierades.

– De gör det slumpmässigt, men det finns en tydlig strategi bakom. Myndigheterna skapar stress och otrygghet så att människor aldrig vet vad som kan leda till straff. Till slut blir människor rädda för att reagera eller säga ifrån, säger Katarina.

»Jag drömmer om en liten bondgård där jag kan leva i lugn och ro tillsammans med min familj.«

På grund av alla förbud, begränsad tillgång till vård och ekonomiska svårigheter tvingas många transpersoner i Ryssland genomföra sina hormonbehandlingar på egen hand. De får ofta inget stöd alls från sjukvårdssystemet.

Katarina menar att det i praktiken nästan är omöjligt för hbtqi-personer att försvara sina rättigheter när de väl hamnat i myndigheternas fokus.

– Även om man vänder sig till domstol för att kräva sina rättigheter får man ingen hjälp. Myndigheterna förhalar processerna hela tiden, och till slut återstår bara förlust av tid och energi, säger hon.

Katarina beskriver ett samhälle där människor blivit allt mer försiktiga med vad de säger offentligt och där rädslan successivt präglar vardagslivet. Enligt henne har situationen blivit ännu mer kaotisk sedan kriget mot Ukraina inleddes.

»Trots den allt hårdare repressionen försöker Katarina fortfarande hålla fast vid tanken på en annan framtid. Samtidigt beskriver hon osäkerheten som total.«

– Alla vet vems fel det är, men ingen vågar säga det högt, säger hon.

Trots den allt hårdare repressionen försöker Katarina fortfarande hålla fast vid tanken på en annan framtid. Samtidigt beskriver hon osäkerheten som total.

– Ingen vet egentligen vad som kommer att hända med Ryssland. Det finns många möjliga scenarier. Det bästa vore om landet en dag kunde bli demokratiskt igen och människor fick leva utan rädsla, säger hon.

Själv drömmer hon om ett enklare liv långt bort från den politiska verklighet som i dag präglar hennes vardag.

– Jag drömmer om en liten bondgård där jag kan leva i lugn och ro tillsammans med min familj.

Text Aylin Ünal

Bild Istock / Getty Images