Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Nyheter Abort

Europas exilaborter

Det är för dyrt och svårt för utländska kvinnor att göra abort i Sverige. Ottar har skärskådat en lag som skulle öppna dörren för de polska kvinnorna men som inte blivit mycket mer än trycksvärta.

Det talades om »abortturism«. Sverige skulle bli en drömdestination för horder av abortsökande kvinnor från Polen. Det är ju så nära. Och de är ju så många. Så lät det när lagen som ger utländska kvinnor rätt till abort klubbades 2008. Det blev inte så. Trots att över hundra tusen polska kvinnor varje år gör illegala aborter i hemlandet eller reser utomlands för att få en abort är det försvinnande få som kommer till Sverige. Kanske ett tiotal om året, på sin höjd ett tjugotal, enligt Socialstyrelsen.

En del drar en suck av lättnad. Andra är kritiska till att det inte görs något för att det ska bli enklare för abortsökande kvinnor att komma till Sverige – och billigare. Utländska kvinnor som kommer hit betalar i de flesta fall mellan 5 000 och 15 000 kronor för en abort, beroende på graviditetslängd, metod och sjukhus. I vissa fall kan det bli billigare, ibland dyrare. – Kostnaden är den främsta orsaken till att polska kvinnor inte åker till Sverige, konstaterar Anka Grzywacz på organisationen Federa, en polsk motsvarighet till RFSU men med fokus på enbart kvinnor.

En illegal abort i Polen kostar i genomsnitt 4 500 svenska kronor. En del polska kvinnor beställer också läkemedel på nätet och gör själva medicinska aborter. På den holländska organisationen Women on webs hemsida donerar de då pengar efter förmåga.

– Vi tror att det har minskat behovet av att åka utomlands. Det blir ett alternativ för de som har svårt att få ihop pengar till att resa, säger Anka Grzywacz.

Det är meningen att EU-medborgare som söker vård utomlands ska ersättas av den egna staten i efterhand. Så fungerar det givetvis inte för kvinnor som kommer från Polen, Irland eller Malta – de tre EU-länder där abort är förbjudet – för att göra abort. I riksdagen har det i omgångar motionerats om subventioner för de här kvinnorna. Senast var 2011 då två centerpartister och två miljöpartister i separata motioner föreslog att regeringen skulle se över möjligheten till subventioner. En av dem var Gunvor G Ericson, gruppledare för miljöpartisterna i riksdagen.

– Svenska kvinnor åkte till Polen innan vi hade vår abortlag. Precis som Polen var solidariska med oss vill jag ta reda på vilken möjlighet vi har att undanröja hindren för de kvinnor som behöver resa till Sverige i dag, säger hon.

Liksom tidigare blev det avslag. De enda partier som röstade för motionerna var Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

»Att tvingas hemifrån för att söka vård liknar inte på något sätt en nöjesresa«

För många polska kvinnor är subventioner en förutsättning för att de ska kunna komma till Sverige och göra abort. En genomsnittlig månadsinkomst i Polen ligger kring 7 000 i svenska kronor före skatt. Många tjänar långt mindre än så. Samtidigt finns det också en mer resursstark grupp, de polska kvinnor som i dag väljer att resa utomlands för aborter – till länder som Tyskland, Österrike, Slovakien, Tjeckien och Storbritannien där de betalar mellan 3 000 och 18 000 för en abort. Med andra ord handlar det inte bara om pengar.

– Jag tror att de flesta inte ens känner till att möjligheten finns i Sverige. Språket är också en faktor. Många polska kvinnor kan inte engelska men på kliniker i Tyskland och Tjeckien finns det polsktalande personal, säger Anka Grzywacz på Federa.

Även på vissa kvinnokliniker i Slovakien och Österrike talas det polska. En del kliniker har hemsidor på polska, ibland även telefonnummer för polska kvinnor. I Sverige saknas lättillgänglig information på andra språk. Landsting och sjukhus har inte några särskilda hemsidor på polska eller engelska för de abortsökande kvinnorna.

Vårdförbundet, Barnmorskeförbundet och RFSU har alla krävt att regeringen satsar på att nå ut med information. RFSU är också positiva till subventioner. Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting la nyligen en motion med hopp om insatser på landstingsnivå.

– Det ska finnas bättre information. Vi ska göra det möjligt för de här kvinnorna att kunna göra abort i Sverige på ett enkelt och humant sätt. Jag ser det som en solidaritetshandling, säger Vänsterpartiets Håkan Jörnhed.

Tillsammans med partikollegorna föreslår han även en utredning av subventioner. Men enligt kommunallagen faller frågan om subventioner utanför landstingens mandat, vilket Håkan Jörnhed är väl medveten om.

– Jag nöjer mig inte med att det inte går. Nu ser vi att den här utmaningen finns och då måste jag som politiker göra något åt det. Kvinnorna måste gå före byråkratin och hur vi har delat upp oss. En möjlighet kan vara att uppvakta regeringen om det.

Motionen har inte behandlats ännu. Marie Ljungberg Schött, ordförande i beredningen för barn, unga och kvinnor i Stockholms läns landsting och representant för den borgerliga majoriteten anser att information om abort bör vara tillgänglig på flera språk och hänvisar till tjänsten Vårdguiden som finns på nätet. Där finns visserligen vårdinformation på såväl engelska som polska – men rätten till abort för utländska kvinnor behandlas inte separat, utan som en del i ett större paket om vård för besökande.

Under Almedalsveckan i juli i år ställdes riksdagsledamoten Ulrika Karlsson (M) inför frågan varför det inte finns någon information om att utländska kvinnor har rätt till abort i Sverige.

– Jag är väldigt stolt över att den här regeringen har öppnat upp för internationell abort. Vi behöver informera om rätten att genomföra abort i Sverige.

Subventioner säger Marie Ljungberg Schött nej till och förklarar i ett mejl att: »Skattemedel från Stockholms län bör i första hand gå till sjukvård för invånarna i länet«. Det landsting som ligger närmast till hands för polska kvinnor är Blekinge. Att kryssa från Gdynia i norra Polen till Karlskrona går på en natt och kostar ett par hundra kronor. Men någon diskussion om tillgänglighet för utländska kvinnor som vill göra abort förs inte inom Blekinge landsting, berättar Per-Ola Mattsson (S), ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden.

– Inte på politisk nivå i alla fall. Jag har inte reflekterat över det, att det skulle komma polska kvinnor hit, säger han.

»Sannolikheten att kvinnor från Malta och Irland skulle välja att resa till Sverige är liten, oavsett kostnad och information. För irländska kvinnor finns ett väl upparbetat system för abortresor till Storbritannien«

Ottar har också pratat med representanter för Region Skåne och Västra Götalandsregionen (motsvarigheten till landstingen), men varken i syd eller väst finns planer på särskilt riktad information eller någon diskussion om subventioner. Sannolikheten att kvinnor från Malta och Irland skulle välja att resa till Sverige är liten, oavsett kostnad och information. För irländska kvinnor finns ett väl upparbetat system för abortresor till Storbritannien. Dit åker också många maltesiska kvinnor, delvis på grund av språket. Men om det föreslagna abortförbudet i Litauen går igenom kan Europa få en ny grupp kvinnor som reser för aborter och då är Sverige ett av de länder som ligger närmast.

Frågan om subventioner kan ta en oväntad vändning i och med den nya lag som sedan första juli i år ger papperslösa utökad rätt till subventionerad vård, däribland abort. Det är visserligen uttalat i lagen att den inte gäller kvinnor som är tillfälligt i Sverige. Samtidigt finns det en mycket begränsad möjlighet att kontrollera identitet och status på den som söker vård och är papperslös. Finns det ett kryphål i den nya lagen?

– Jag har svårt att se hur vårdpersonal skulle kunna undvika det. Hur ska de kunna kontrollera varifrån kvinnorna kommer? säger Marielle Nakunzi som är jurist på RFSU.

Hennes tolkning är att vårdpersonalen inte begår något brott om de »i god tro« erbjuder en subventionerad abort till en kvinna på tillfälligt besök, men tvekar kring om de abortsökande kvinnorna skulle kunna straffas.

– Möjligtvis kan det vara en form av bedrägeri, baserat på att den som söker vård har uppgett falska omständigheter, säger Marielle Nakunzi.

Maria Ferm, Miljöpartiets migrationspolitiska talesperson och en av dem som kämpat hårt för lagen om subventionerad vård för papperlösa, tror att det går att hitta ett kontrollsystem för att säkerställa att lagen används som det är tänkt. Men identifikationen kommer att vara problematisk. Därför är det nödvändigt att Socialstyrelsen tar fram bra rutiner för hur det ska ske. Frågan om utländska kvinnors möjlighet till abort i Sverige är också viktig, men det är en separat fråga och den bör lösas på ett annat sätt, säger Maria Ferm.

Anna Dahlqvist

Frilansjournalist och författare till boken ”I det tysta – resor på Europas abortmarknad” (2012)

Ottar har sökt den ansvariga ministern Göran Hägglund (KD) för att få en motivering till varför subventioner och informationssatsningar inte utreds, men han avböjer att svara och hänvisar till tidsbrist

Beställ Ottar här!


Läs mer

Om abort på Ottar.se:

Abortmotståndare välkomna i svenska kyrkan

Hallå Göran Hägglund!

Ledare Ottar #2 2013: Ett kliv upp ur sörjan

Trögt för anti-abortkampanj i EU

Fler artiklar

Artiklar Abort

Myten om Frida Kahlos missfall

Konstnären Frida Kahlo gjorde tre aborter. Synen på aborterna som missfall förminskar Kahlos feministiska gärning, menar forskare.

Essä Abort

Frihet i en liten påse?

På 1970-talet fantiserade feminister om konstgjorda livmödrar. I dag är vi närmare det än någonsin.