Så får du ligga med en författare på bokmässan!

Årets tema på Bokmässan i Göteborg är kärlek och lust och seminarierna avlöser varandra. Det handlar om queera kärlekshistorier, sex i en uppkopplad tid och hur man skriver sexscener utan att kamma hem en »bad sex in fiction award«. (Tips: beskriv inte det manliga könsorganet som: 1. En salami – som AA Gill gör i Starcrossed, 2. En liten apa – som Didier Decoin gör i The Office of Gardens and Ponds, eller 3. En biljardtriangel (?!) – som Christopher Bollen gör i The Destroyers.)

Kärlek och lust i teorin är visserligen spännande, men vid sidan av alla samtal i montrar och seminarierum väcks en betydligt mer brännande fråga: hur är det egentligen med sexet i praktiken? Bortanför romanerna och fuckböckerna? Eller förlåt, jag menar fackböckerna.

1989 kallade författarförbundets ordförande bokmässan för »ett horhus«.

1989 kallade författarförbundets ordförande bokmässan för »ett horhus«. Orsaken var visserligen främst att man bjudit in den glamourösa bästsäljarförfattaren Jackie Collins som skrev så kallat »tantsnusk« och som av många inte ansågs finkulturell nog – men det är ändå en talande bild.

Men är bokmässan fortfarande bibliotekariernas årliga parningshelg? Förekommer det alltjämt vilda svitfester på Park dit bara de får tillträde som lyckas hitta det undangömda rumskortet bakom spegeln i hissen och tillhandahålls det hemliga lösenordet (»bojkott«)?

Hånglas det nu liksom förr handfast på mässgolvet bakom staplar av osålda diktsamlingar medan doften av kaffe, fotsvett och trycksvärta dallrar som åska i luften? Eller har mässan blivit en så pryd tillställning att årets mustigaste händelse är att Björn Ranelid lajvviger par i en monter?

»De senaste åren har jag fått erfara en hel del. Jag såg en (gift) minister hångla upp en journalist bakom en pelare på Park«

Nope, jag tror inte det. De senaste åren har jag fått erfara en hel del. Jag såg en (gift) minister hångla upp en journalist bakom en pelare på Park och sedan försvinna uppför trappan mot rummen. Jag blev inbjuden till en BDSM-utlevelsefest på Hisingen av en proper läromedelsförfattare (jag gick inte). Och jag bevittnade hur några poeter plaskade runt halvnakna i fontänen under Poseidon-statyns »salami« (om du fattar vad jag menar…)

Men hur ska man då gå till väga om man vill kliva in i den parallella mässa som pågår under ytan? Mässans underliv om man så vill. Och hur kommer man åt den yppersta trofén i detta spritstinna ekosystem: författaren själv. Kort sagt, hur får man ligga med en författare?

Här kommer fem helt ovärderliga tips från hästens mun:

1. Kläder och assessorer är A och O. Ha en konversationskapande t-shirt eller totebag med ett citat som visar hur rolig och/eller djup du är. Om du är tänd på en torr språkpolis eller sval essäist? Testa: »Multiple exclamation marks are a sure sign of a diseased mind« – Terry Pratchett.

Vill du charma en historisk romanceförfattare med glimten i ögat? Kanske: »Such was Catherine Morland at ten. At fifteen, appearances were mending; she began to curl her hair and long for balls.« – Jane Austen. Och för den pessimistiska politiska journalisten eller dystra filosofen: »In individuals, insanity is rare; but in groups, parties, nations and epochs, it is the rule.« ― Friedrich Nietzsche.

»Barnboksförfattarna törstar efter uppmärksamhet – så låt ditt sug i blicken bli lika hårt som deras sug på ciggen.«

2. Börja röka, gärna något obskyrt franskt märke som Gitane. Stå utanför Park och bjud frikostigt. (Tips: rikta in dig på barnboksförfattarna. De kan se snälla och nästan asexuella ut i sina rutiga skjortor och raka luggar, men det döljer sig ofta något hungrigt därbakom, det ser man på hur desperat de drar in röken i sina oförstörda, skära små lungor.

För kom ihåg att de är mässans mest svältfödda artister: medan vuxenförfattaren sitter i paneldebatter om yttrandefrihet i någon enorm sal som K1, får barnboksförfattaren läsa högt för en halvklass med treor i ett dammigt hörn av E-hallen, inklämd mellan en ballongpump och en man som säljer pedagogiska planscher. Barnboksförfattarna törstar efter uppmärksamhet – så låt ditt sug i blicken bli lika hårt som deras sug på ciggen.)

3. Ta dig in på Natur & kulturs efterfest på torsdagen. Om de vill ha namn, säg att du heter Anna eller Lars. Mumla något ohörbart och kläm sedan i med ett tydligt »-son«. »Hnschkrs-SON« (det ska kunna uppfattas som allt från Andersson och Hansson, till Karlsson och Larsson) och råka sedan se någon du »känner«: ”Nämen tjena GW, ska du gå hem redan?” Närma dig därefter de nyskilda författarna (skilsmässohandlingar är offentliga) – för ingen minglar så maniskt intensivt som en nyskild författare med tre glas vin bakom västen.

4. Om du är hetero och kvinna mellan 21–27 år och kan tänka dig att ligga med en moraliskt korrupt självhjälpsförfattare på 50+ så cirkulera runt XXXXX XXXXXXXX (okej fick stryka på grund av eventuellt förtalsåtal).

»Närma dig de nyskilda författarna – för ingen minglar så maniskt intensivt som en nyskild författare med tre glas vin bakom västen«

5. Om din heta favoritförfattare sitter och signerar böcker, ställ dig sist i kön, så att du får tid att snacka. Fråga inte det mest uppenbara, typ: »Var får du din inspiration ifrån?« Säg istället något initierat om boken, till exempel: »Jag är verkligen imponerad över hur väl du skriver fram maktspelet mellan X och Y, en klockren gestaltning av Bourdieus symboliska våld. Var det ett medvetet grepp eller är du ett omedvetet geni?«

Men om inget av detta leder fram till kärlek och lust i praktiken, så förtvivla ej; du har det ju i teorin! Du har det i böckerna! Tänk som Jorge Luis Borges »I have always imagined that Paradise will be a kind of library.«

Kanske kan du rentav trycka upp det på en totebag till nästa år?

Jenny Jägerfeld är psykolog och författare.