Lubrikation – The Story

Vi gapade över upptäckten. Varför hade vi inte tänkt på detta tidigare? Vi var några sexualupplysare som också var feminister och aktiva i RFSU i slutet av 1990-talet, som botaniserade bland de få sexualupplysningsböcker som fanns. I dag kanske kombinationen feminism och sexualupplysning i Sverige ofta »goes without saying«, men så var det inte då. I kapitlen om »kvinnans anatomi och fysiologi« kunde vi läsa beskrivningar av hur »slidan blir våt för att penis lättare ska kunna tränga in«.

»Orden skavde. Vi läste i kapitlet om mannens biologi. Där gick det inte att finna ordet slida.«

Och vi började räkna ord. I Folkhälsoinstitutets bok Kärleksvägar (likväl som i andra böcker) räknade vi antal gånger som ordet penis förekom i kapitlet om kvinnans biologi. Det fanns på fyra olika ställen, och det var inte kopplat till exempelvis könsbekräftande behandling. Orden skavde. Vi läste i kapitlet om mannens biologi. Där gick det inte att finna ordet slida. Det stod bara: »Vid upphetsning får mannen erektion i penis«. Det var alltid punkt där.

Det var denna upptäckt vi gapade över – skillnaden över denna lilla men stora olikhet i beskrivningar. Kvinnans kropp som tydligen inte gick att beskriva utan att vara i relation till mannen. Medan mannen hade kropp och sexualitet som stod för sig själv. Vi började diskutera ord, vätskor och makt, och det nya för tiden: heteronormativitet. Dock var det 90-tal och fittor var i vår värld alltid kopplade till kvinnor. Vi var också upprörda över att vi så sällan stötte på själva ordet lubrikation. För den stora allmänheten var ordet för denna hala vätska som kan svettas fram i slidan, ofta vid upphetsning, i stort sett okänd. Och vi tänkte liksom så, jämställt. Hade killarna ordet erektion så skulle vi minsann ha lubrikation – tjejernas motsvarighet. (Senare lärde vi oss att klitoris också får erektion.)

»För den stora allmänheten var ordet för denna hala vätska som kan svettas fram i slidan, ofta vid upphetsning, i stort sett okänd.«

Vi kanaliserade ilskan genom att skapa kampanjen Lubrikation.nu med tillhörande hemsida, en rinnig logga, t-shirts och upplysande seminarier på ABF. Vi ville synliggöra och öka statusen för orden lubrikation och den aktiva formen »att lubricera«. Vi informerade om fittor i allmänhet och det hala glidet i synnerhet. Och vi lyfte kvinnans egen sexualitet och rätten till egen definition av sex. Det här präglade snart även RFSU:s informatörsutbildningar och skriften Fittfakta, som hela tiden trycks i nya upplagor. Och detta »kampanjande « gav resultat. Efter några år började vi stöta på allt fler, särskilt personal och elever på skolor, som kände till ordet lubrikation.

I dag funderar jag fortfarande på olika kroppsvätskor och dess status. Ordet lubrikation används av en del, men hur många känner fortfarande ens till det? Och hur mycket plats får vätskan egentligen ta i vårt samhälle? Jag hör sällan synonymer eller slanguttryck kopplat till lubrikation, jämfört med sperma (såsom sarre, sats, sagg). Möjligtvis något poetiskt om att suga nektar. Det mesta med fittan ska ju synas och märkas så lite som möjligt. Flytningar och mens ska inte anas och det anses »kvinnligt« att sitta tätt ihop med benen – inte visa, inte bjuda ut.

Plastikoperationer syftar ofta till att just förminska blygdläppar eller slida. Om vi kopplar ihop upphetsning och fittor, blir det nästan helt tyst, i alla fall utanför sexualupplysningens och porrens värld. Till och med i mer vågade uttryck, som i exempelvis Barnkanalens tecknade musikvideo Snoppen och snippan, osynliggörs lubrikationen. Snoppen visas med erektion, genomgående i hela videon, medan snippan har ett streck som aldrig säras. Och självklart syns ingen glans eller droppar – det vore för mycket för de små barnen att mäkta med. Eller för redaktionen att mäkta med. Eller ens tänka. För det är så lite glid i vårt samhälle. Och våta snippor ses som vulgärt snusk.

»Rent fysiologiskt är lubrikation en tunn och hal vätska som kommer inuti fittan, i själva slidan, vid ökad blodgenomströmning under REM-sömn, fysisk stimulering och sexuell upphetsning.«

Fortfarande hör jag ofta beskrivningar av tjejers sexualitet i förhållande till andra – såsom att det är bra för tjejer att onanera så de kan visa en partner (läs: en man) hur de fungerar. Aldrig stöter jag på samma budskap riktat specifikt till killar. Killar runkar. Punkt.

Och i boken Sexologi, från 2010, står det fortfarande om penis i kapitlet om lubrikation…

Rent fysiologiskt är lubrikation en tunn och hal vätska som kommer inuti fittan, i själva slidan, vid ökad blodgenomströmning under REM-sömn, fysisk stimulering och sexuell upphetsning. Det kan alltså skapas både via direkt beröring av könet, och genom aktiviteter i hjärnan såsom tankar eller intag av olika sinnesintryck. Blodfyllnaden i slidan inträffar på millisekunder, innan ens stimulit nått medvetandet. Blodet skapar svullnad runt slidan och gör dess väggar tjockare. Då pressas ett serum ut genom dess väggar. Först tränger några enstaka droppar igenom, för att snart bli fler, sammanstråla och våtlägga hela slidan.

Denna vätska, lubrikationen, är ofta det första fysiska tecknet på upphetsning och kommer vanligtvis inom en halv minut. Men lubrikation kan även vara, som nämnts tidigare, resultat av fysisk stimulering, utan koppling till upphetsning. När genitalier stimuleras på något sätt – exempelvis via vibrationer av en bussmotor, kan denna svettning komma igång. Så även vid sexuellt våld.

»När genitalier stimuleras på något sätt – exempelvis via vibrationer av en bussmotor, kan denna svettning komma igång. Så även vid sexuellt våld.«

Och kroppar är såklart olika, regerar olika, olika dagar och i olika perioder av livet. Blodfyllnad i fittan kan ske flera gånger om dagen utan att personen själv märker det. Men om hen däremot observerar att det blivit svullet och vått kan det antingen uppfattas som positivt och väcka känslan av lust, eller negativt och så stängs reaktionen av. Lubrikation kan avta eller intensifieras under olika delar av upphetsningen, och dras tillbaka helt vid obehag eller tappad lust. Konsistens och doft kan variera, liksom mängd. En medfödd slida lubricerar generellt mer än en som är erhållen via operation.

Redan bebisar lubricerar, men förmågan ökar vid puberteten och bibehålls sedan livet ut. Vissa mediciner och sjukdomar kan dock påverka vätskemängden negativt, liksom högt nikotinintag. Kanske kan även vätskebrist, och brist på fett i viss mån minska slidans förmåga att bli våt. Det verkar däremot som att det blir mer lubrikation om man tänder till tidigt i en sexprocess, och om en är upphetsad längre. Men det gäller inte alltid.

»Men lubrikationen kan även vara förvirrande (såsom kroppar ofta kan förvirra oss). Varför kom jag egentligen igång nu, med detta oproportionerliga flöde?«

Just mängden lubrikation verkar vara det stora bekymret eller glädjen. Många upplever för lite glid och alltför många av dessa verkar ha sex ändå, vilket kan skapa obehag, smärta och tufft slitage av ens öppning och väggar. Som sexualupplysare möter jag förväntningar på att slidan ständigt ska vara ett hålrum redo att fyllas. Men i vilande läge är den bara småfuktig, trång och kort. Det hala glidet måste finnas där för att den tåliga kroppsdelen, som slidan i rätt läge är, ska kunna ta emot, omsluta och bli ordentligt uppfylld utan att skadas.

De tidiga lubrikationsdropparna räcker ofta inte till – det gäller att vänta in flödet. Då sker även andra förändringar som att yttre blygdläppar dras ut och isär, inre blygdläppar svullnar och går isär, slidans inre del vidgas och dess veck rätas ut så den blir längre och rakare. Klitoris växer och erigerar. Det är när fittan står på tå, med hela sitt väsen, som den är redo för äventyr. Och det kan vara betryggande att känna in sin kropp.

Men lubrikationen kan även vara förvirrande (såsom kroppar ofta kan förvirra oss). Varför kom jag egentligen igång nu, med detta oproportionerliga flöde? Eller tvärtom: Varför reagerar inte min kropp på min känsla? Jag är ju kåt, varför hänger inte kroppen med? Kanske är du så pass stressad i vardagen, eller bär på ett trauma, som gör att dina bäckenbottenmuskler inte kan slappna av tillräckligt för att blodet ska kunna strömma igenom. Men vi kan inte alltid förklara varför vi fungerar och reagerar som vi gör. Och är man upphetsad och vill sexa, trots otillräcklig lubrikation, kan det fungera jättebra att tillföra glidmedel. En del vill ha extra glid oavsett hur mycket de själva lubricerar, för den sköna känslans skull, eller för att kunna njuta av att bli uttänjd och uppfylld av något större, såsom exempelvis vid fisting. Andra verkar dock slappna av just när de är torra, särskilt bland de som har sex med penisar. De vill inte ha en fitta som märks för mycket, som savar eller blir för stor utan »trångt skön« för partnern.

»Tänk bara om detta fick plats i vår kultur; sketcher och filmscener med flödande lubrikation som behöver skopas upp eller fångas i hinkar under sängen.«

Patriarkala föreställningar om att »trånga fittor« är något positivt kan även anas hos dem som kämpar med mycket lubrikation, och vars sexpartners klagar på att slidan blir så pass stor och våt att penisen inte känner något. Det är ju inte så att penisen egentligen måste in i just slidan, och stanna där länge, trots att den inte riktigt trivs. Men det är lätt att haka upp sig och tänka att sex måste gå till på ett särskilt sätt, trots att vi har många kroppsdelar och leksaker att använda i exempelvis olika kroppsöppningar.

Det finns oändliga möjligheter till njutning. Men lubrikation kan vara så pass riklig att det skapas för lite friktion och därmed mindre känsel även i slidan. Och vill man reducera vätskemängd så är det bara att göra det. Med en handduk bredvid sig kan man då och då torka slidöppningen. Många löser det även genom att »hämta upp« lubrikation några gånger i rad, med fingrar, penis, dildo, och sedan torka av.

Och tänk bara om detta fick plats i vår kultur; sketcher och filmscener med flödande lubrikation som behöver skopas upp eller fångas i hinkar under sängen. Tänk om det var så självklart att det inte behövde förklaras – som metaforen kring sprutande slangar. Det vore roligt. Och befriande. Och alldeles underbart.

– – –

Sandra Dahlén

Har arbetat som sexualupplysare sedan 1995 — först genom RFSU Stockholm och sedan många år som frilansande utbildare, konsult och skribent både i Sverige och internationellt. Hon är sexkrönikör i Feministiskt Perspektiv, har skrivit böckerna Sex med mera och Hetero, tagit fram metodmaterialet Bryt! och bland annat gjort skriften Praktika för klitorissex för RFSU.

Läs också Lubrikationslektioner

Teckna en årsprenumeration och få en fin premie!

Trevlig läsning