Syskonskap i latex & läder

Jag hade gått på olika mixade fetischklubbar under ett par års tid, och årets höjdpunkt var alltid när SLM (Scandinavian Leather Men, aka Stockholms Läderbögklubb) bjöd in andra kinkyklubbar till fest runt jul och midsommar. Då, på 1990-talet, gick vi annars på små intima ställen som fetischbaren »Hjärter Dam« på Kungsholmen eller spännande kinkyklubbar som »Extrakt« där det var dress code och kändistätt. Men mest av allt saknade jag ett ställe som SLM fast för tjejer. Två fetischfester per år var trots allt lite för sällan.

Just den där midsommarfesten så var vi några tjejer som bestämde oss. Vi beslutade att öppna ett ställe där tjejer tilläts upptäcka, utforska och leva ut sin sexualitet, med inriktning på fetischism, rollspel och bdsm. Ingen av oss hade gjort något liknande innan, men Stockholms Läderbögklubb gav oss stöd och hjälp och lät oss hålla till i deras lokal, så vi drog igång Lash en gång i månaden. Skillnaden mot befintliga tjejklubbar var att vi uppmuntrade till fetisch-dresscode, försökte skapa en trygg miljö för de som ville ha sex på klubben, och att vi visade porrfilm.

»Många har berättat om hur de hittat hem, hittat sig själva, hittat sin partner eller blivit hittade, för en kväll eller för en evighet.«

Att hitta och välja ut filmer var inte det lättaste. I början hade vi bara någon stereotyp »lesbisk« mainstreamfilm som jag köpt i London, men så småningom hittade vi flatporrfilmer som innehöll varierande kroppsformer och hudfärger och där tjejer både slickade, fistade och strapon-knullade på ett sätt som kändes autentiskt. En av våra gäster sa att hon inte tyckte att de som var med i filmen var sexiga. Men tanken var ju att filmerna skulle kunna ge inspiration och skapa igenkänning, inte tillrättalagda och »perfekta«. Vi ville flytta fokus från att handla enbart om utseende till själva praktiken.

Lash vände sig till tjejer, och ganska tidigt kom transfrågan upp. Jag minns när en av våra medlemmar sa »ni välkomnar väl transtjejer också?«. Vid den tiden så sågs tjejställena som en frizon från män och många såg på transtjejer med stor misstänksamhet kring deras könstillhörighet. För Lash var det självklart att välkomna alla tjejer, inklusive transsexuella. Under en period svepte något av en drag king-våg över Stockholm, och efter det dök fler TS-killar upp, även de välkomnades. Några hade varit medlemmar tidigare och att plötsligt avvisa dem var inte aktuellt.

Många undrade nyfiket och/eller skrämt vad det var vi gjorde egentligen på våra klubbkvällar. Vi ordnade play partys, sexbejakande workshops, filmkvällar (jo en del filmer hade både dialog och handling, till exempel dokumentären »Bloodsisters«), temafester (uniform, genderbender, kroppsmålning, poolparty, gyttjebrottning). Ibland hade vi pubkvällar, också de med olika inriktning. Jubileumsfesterna firade vi ofta med levande tårta. Varje månad skickade vi också ut ett fanzineliknande medlemsblad. Och så hade vi en liten MC-sektion.

En dag fick jag ett telefonsamtal (detta var innan mejl och internet blivit vanligt) från en tjej som drev Wildside, en liknande klubb i Amsterdam. De skulle arrangera en konferens och ville gärna att jag skulle komma dit och berätta om Lash i en panel med klubbarrangörer från Berlin, Paris och NewYork! Det var otroligt häftigt att känna att vi var många små klubbar som kämpade och slet för vår existens och att plötsligt få ett helt nätverk med likasinnade.

»Lash vände sig till tjejer, och ganska tidigt kom transfrågan upp. Jag minns när en av våra medlemmar sa »ni välkomnar väl transtjejer också?«.«

Det var under en mixad fest som jag första gången fick höra talas om en SLM-kille i Oslo som jobbade för avskaffandet av sjukdomsdiagnoserna för bland annat sadomasochism. Revise F65 hette hans hemsida och infon därifrån tog jag med mig när jag började jobba på RFSU Stockholm 2004. Det var innan bdsm-frågorna hade börjat lyftas som ett eget område, och bara lite senare bildades RFSU Stockholms bdsm-grupp som skrev motioner till årsmöten och kongresser och till slut, med många inblandades hjälp, så avskaffade Socialstyrelsen transvestism, fetischism och sadomasochism som sjukdomsdiagnoser, först i Sverige 2009 och något år därefter även i Norge.

Otaliga är de kvällar när jag har njutit av vetskapen om att med mycket envishet och med hjälp av många andra ha kunnat hålla detta vattenhål vid liv. Många har berättat om hur de hittat hem, hittat sig själva, hittat sin partner eller blivit hittade, för en kväll eller för en evighet.

Helene Delilah

Läderflata, queerfeminist och sexualpolitisk aktivist. Startade och drev den queera läderklubben Lash 1995-2009. Lash överlämnades 2009 till föreningen Wish som har klubb en gång i månaden.