Gör de verkligen skillnad? Susanne Ljung om trenden med kläder med sexualpolitiska budskap.
»Om folk inte vill lyssna på dig, vad får dig att tro att de vill höra vad din tröja har att säga?«
Det frågade sig den bitske författaren och föredragshållaren Fran Lebowitz redan 1978. Ett citat som sedan dess ofta använts för att avfärda tröjor med tryck i allmänhet som meningslöst trams. Och man kan ju förstås fråga sig vad en tröja med en slogan gör för nytta, hur behjärtansvärt budskapet än är.
Låt oss ta ett exempel. 1975, för exakt femtio år sedan, tog den amerikanska fotografen Liza Cowan en bild av sin flickvän Alix Dobkin, klädd i en vit t-tröja med texten »The Future is Female« i marinblå versaler på bröstet. Uttrycket hade hon själv hittat på som en reklamslogan för den tidning hon grundat. Ett intellektuellt magasin för lesbiska med det tungvrickande namnet: DYKE: A Quarterly of Lesbian Culture and Analysis.
»2016 lät anhängare till Hillary Clinton producera tröjor om att framtiden hörde kvinnorna till. Nu var det väl äntligen dags för en kvinna som president i USA!«
Tidningen blev inte långlivad, trots reklamtröjan. Både tröjan och dess slogan låg därefter i träda ända tills 2015. Då hittade en grafisk formgivare, Rachel Berks, originalbilden och lade ut fotografiet på Instagram. Det blev en succé. Hon uppmanades att återuppliva tröjan med dess slagkraftiga slogan om en ljusare framtid för kvinnor. Hon lät trycka upp tröjan på nytt och gav 25 procent av intäkterna till organisationen Planned Parenthood, en amerikansk motsvarighet till RFSU. Problemet var förstås att många andra också tryckte upp liknande tröjor med samma budskap. I andra syften. Inför det amerikanska presidentvalet hösten 2016 lät till exempel anhängare till Hillary Clinton producera tröjor med samma peppande text om att framtiden hörde kvinnorna till. Nu var det väl äntligen dags för en kvinna som president i USA!
Hur det gick med den saken vet vi. Men med det feministiska budskapet gick det bättre. Året därpå lanserade det franska modehuset Dior den första kollektionen av Maria Grazia Chiuri. Den första kvinnliga designern i märkets sextioåriga historia. Och ut på catwalken skickade hon en modell klädd i en enkel vit t-tröja med texten »We should all be feminists«, tryckt i versaler. Ett budskap som ansågs ha extra tyngd genom att det var plockat från en essä (och TED-talk) av den kända författaren Chimamanda Ngozi Adichie. Hon var själv på plats under modevisningen.
»Intäkterna av tröjan, som kostade flera tusen kronor, gick dock inte till välgörande ändamål utan till – Dior.«
Intäkterna av tröjan, som kostade flera tusen kronor, gick dock inte till välgörande ändamål utan till – Dior. Men tröjan med texten hamnade ändå rätt i den turbulenta tiden.
Metoo hade briserat. Det var oro kring Brexit. Donald Trump hade blivit USA:s nye president. Högerextrema vindar blåste hårt i Europa. De ekonomiska klyftorna fördjupades alltmer.
Både tröjor och kläder med slogans av politisk karaktär fick ny fart. Många lät sig inspireras av den brittiska designern Katharine Hamnetts slogantröjor från 1980-talet, då hon protesterade mot Margaret Thatchers politik genom vita tröjor med uppmaningar i svarta versaler – »Worldwide Nuclear Ban Now«, »Preserve the Rainforests«, »Peace«.
Den amerikanske designern Prabal Gurung, ursprungligen från Nepal, lät till exempel modeller på catwalken bära tröjor med texter som »I am an immigrant« och »Stronger than fear«. Det glammiga italienska modemärket Versace hakade på trenden och lanserade plagg med slagord som »Loyalty« och »Unity«, till mångas förundran.
Möjligen nådde just den här trenden sin peak då den amerikanska demokratiska politikern Alexandria Ocasio-Cortez 2021 lät hyra en dyr vit tjusig aftonklänning med orden »Tax the Rich« broderat med stora röda versaler på ryggsidan. Uppmaningen om att beskatta de rika bar hon på den omskrivna välgörenhetstillställningen för The Metropolitan of Arts kostymavdelning, The Met Gala. Men vad ledde det till? Inte mycket. Mer än att Alexandria Ocasio-Cortez kölhalades i pressen och ålades att betala ännu mer pengar för hyran av klänningen, av The House Ethics Committee. Ett utskott som granskar att politiker sköter sig. De ansåg att hon borde betala designern 27 000 kronor till.
»Uppbragd över det politiska läget snodde han ihop en vit t-tröja med texten ’Protect the Dolls’ för att visa sitt stöd till transpersoner. Den är det i särklass populäraste plagg han gjort«
Därmed inte sagt att det är poänglöst att bära kläder och tröjor med tryck för att visa vad man tycker. En av årets mest omtalade tröjor med text stod till exempel den amerikanske modeskaparen Conner Ives för. Uppbragd över det politiska läget snodde han i all hast ihop en vit t-tröja med texten »Protect the Dolls« till sig själv för att visa sitt stöd till transpersoner. Den är det i särklass populäraste plagg han gjort. Tröjan blev inte bara viral, då den bars av den kände skådisen Pedro Pascal. Den drog, och drar, dessutom in massor av pengar till den ideella organisationen Trans Lifeline, en krisjour som ger stöd till transpersoner.
Så visst kan man bidra till förändring genom att bokstavligen skylta med saker man stöder. Men det är långt ifrån någon självklarhet.
Susanne Ljung är journalist och programledare för radioprogrammet Stil i P1.