Leoparden – en rivig rebell

Det fanns en tid när Ann-Sofie Johansson inte kunde tänka sig att bära leopard. Hon tyckte att det var »tacky«.

– Det kändes billigt och fult.

Nu serverar hon te i sitt kök i leopardmönstrade koppar med matchande fat och när hon öppnar garderoben finns där blusar, kjolar, klänningar, underkläder, skor och väskor i leopardmönster. På hatthyllan ligger en glittrig, leoparmönstrad keps.

– Ögonen dras verkligen till leopard, det är som att det lyser. Idag tycker jag att det är det vackraste som finns, säger hon.

Det finns alltså ett före och efter. Däremellan kommer burlesken. 2018 gjorde hon sitt första framträdande som burleskartist under namnet Ava Maiden, och sedan ett par år är hon lärare på Burleskakademien i Stockholm.

– I burleskvärlden är leopardmönstret stort. Det står för något kraftfullt, fritt och lite farligt, och med det djuriska kommer också den råare sexualiteten.

»Leopardpäls bars av prästerskapet i det forna Egypten och man kan se det på kungligheter och gudar långt tillbaka i tiden och runtom i världen.«

Mönstret går inte att separera från djuret, konstaterar Ann-Sofie; kattdjurets smidighet, det sensuella, men också det vilda och självständiga. En katt gör som den vill.

För Ann-Sofie Johansson började det på scenen, för att sedan bli alltmer vardag. Och känslorna är starka, både motviljan hon tidigare kände inför leopardmönstret och passionen hon beskriver idag.

Det är vad leopardmönstret gör. Väcker känslor. För varje leopardälskare tycks det finnas en leopardhatare.

– Det sticker ut, konstaterar Jo Weldon.

Hon är författare till boken Fierce – The History of Leopard Print, en historisk odyssé över leopardmönstrets historia. På länk från New York beskriver Jo Weldon hur mönstrets betydelse inte bara förändrats, utan framförallt utvidgats över tid. Associationerna har blivit fler – och inte sällan varandras motsatser. Det är elegant och smaklöst. Sexigt och desperat. Överklass och underklass. Punkigt och kungligt.

– De tidigaste referenserna handlar om makt, styrka och i viss mån andlighet. Leopardpäls bars till exempel av prästerskapet i det forna Egypten och man kan se det på kungligheter och gudar långt tillbaka i tiden och runtom i världen.

»Det sexiga kommer tveklöst från själva djuret; sensuellt, vackert och farligt.«

_{Jo Weldon}

I modern västerländsk kontext dök leoparden på 1920-talet upp hos »flappers«, kvinnor som utmanade dåtidens könsnormer med kortklippta frisyrer och en mer självständig livsstil. I Hollywood kom leopardpälsen vid samma tid att bäras av rollfigurer som lämnade hemmet, reste och gav sig ut på äventyr.

I modevärlden var Christian Diors första visning 1947 banbrytande.

– Diors första kollektion »The New Look« var på många sätt kontroversiell, den hade ett enormt inflytande, och där fanns leopardklänningen med. Då associerades den främst med »den chica och starka kvinnan«, säger Jo Weldon.

Tätt efter kom det vampiga, med glamourösa skådespelerskor och sångerskor som på 1950-talet poserade iklädda leopardmönstrade bad- och underkläder.

– Det sexiga kommer tveklöst från själva djuret; sensuellt, vackert och farligt, säger Jo Weldon och lägger till att det också finns en lekfullhet hos kattdjuren.

För Jo Weldon är Eartha Kitt, den amerikanska sångerskan och skådespelerskan som slog igenom på 1950-talet, ett slags förkroppsligande av leopardmönstrets många lager. Det finns en rad ikoniska bilder på Kitt i såväl leopard som andra kattmönster, och i slutet av 1960-talet blev hon »Catwoman« i tv-serien Batman.

– Samtidigt som hon spelade en serietidningskaraktär så var hon medborgarrättsaktivist i verkliga livet. Det är som med leopardmönstret, att allt pågår samtidigt. Det är också en del av lockelsen för mig, det motsägelsefulla.

»Mönstret plockades upp av punkaren Sid Vicious och artisterna David Bowie och plötsligt var leopard också rockigt, punkigt, rebelliskt.«

Att bära leopard med självsäkerhet är alltid elegant, menar Jo Weldon, som själv bär en leopardmönstrad blus under intervjun. Den amerikanska presidentfrun Jackie Kennedys leopardpäls var i början av 1960-talet var så trendsättande att hundratusentals riktiga leoparder fick sätta livet till. Men på 70-talet satte skyddet för utrotningshotade djur stopp för att göra kläder av äkta leopard, och när mönstret plockades upp av punkaren Sid Vicious och artisterna David Bowie och Poison Ivy var det fejk som gällde, och plötsligt var leopard också rockigt, punkigt, rebelliskt.

– På 80-talet blev leopardmönstret mainstream och med massproduktionen kom associationerna till den dåliga smaken, berättar Jo Weldon.

Det blir tydligt i populärkulturen där leopardmönstret nu bärs av karaktärer som Peg Bundy i den amerikanska sitcomen Våra värsta år – en kvinna från arbetarklassen som ständigt hungrar efter sex. Skränig, desperat och »too much«.

– Det finns ett slags instinktiv reaktion hos många som avskyr leoparmönstret, om klass och tillgänglighet och vad det innebär att vara en »acceptabel kvinna« i såväl hemmet som på jobbet, säger Jo Weldon.

»Jag ser det lite som ett ’fuck you’ till gängse normer.«

Det tycks vara en ständig växelverkan. Att bära leopard är att ta plats, att uppvisa styrka, självständighet och därmed utmana patriarkatet, som slår tillbaka med förminskande epitet. Det har också hört till undantagen med leopardmönster på män i offentligheten.

Louise Wallenberg är professor i modevetenskap vid Stockholms universitet och tillhör själv den skara som älskar leopard.

– Inom konsten och sedermera modet har djuriskhet och kvinnor länge kopplats ihop och det kokar ner till att kvinnors sexualitet, precis som de vilda djuren, ses som ett hot. Det är något som ska domineras och hållas på plats, säger hon.

Wallenberg beskriver leopardmönstret som queert – att bära det är i sig en motståndshandling.

– Jag ser det lite som ett »fuck you« till gängse normer.

Jo Weldon håller med och lyfter fram att leopardmönstret »vägrar kön«, genom att vara likadant för både honor och hanar. Och att leopardhonorna är singelmammor.

– I den queera klubbvärlden här i New York är leopardmönstret ett självklart inslag. Om man känner sig sårbar och utsatt är det ett sätt att ikläda sig kraft och makt, skulle jag säga. Och nattklubbskulturen har i sin tur stort inflytande på modet, säger Weldon.

Vi kommer in på frågan om kulturell appropiering, om det finns något problematiskt med att bära djurmönster med ursprung i Afrika och Asien, ett kolonialt arv från dem som erövrade och förtryckte? Så länge man refererar till själva djuret kan inte Jo Weldon se det.

– Då handlar det om djuret och naturen. Men när mönstret används för att på något sätt beskriva en marginaliserad och kolonialiserad grupp är det hundra procent problematiskt. Och det är inte alltid så enkelt att separera kulturen och naturen. Det kräver en medvetenhet.

»Min farmor och hennes väninnor brukade spela bridge och dricka whiskey och då fanns alltid leopardmönstret med.«

Leopardtrenden går i cykler, men kommer ständigt tillbaka. Allt oftare, enligt Louise Wallenberg. Det dyker upp på catwalken hos de stora modehusen och sedan sipprar det snabbt ner hela vägen till lågprismärkena.

– Jag kan ha det på fötterna, händerna, huvudet, och det fungerar både på fest, på jobbet och hemma i soffan, säger Louise Wallenberg och fortsätter:

– Min farmor och hennes väninnor brukade spela bridge och dricka whiskey och då fanns alltid leopardmönstret med. Redan som barn tyckte jag att det var läckert och fräckt. De var så självklara, de där kvinnorna.

Ann-Sofie »Ava Maiden« Johansson har än så länge sparsamt med leopardinslag i hemmet (desto mer i garderoben) men hon är övertygad om att det kommer ta över mer och mer, säger hon och slänger en blick på den grå soffan.

– En leopardmönstrad soffa skulle vara nåt…

---

Leopardmönstrets modehistoria:

1947

Modehuset Dior slår igenom stort med sin första kollektion och med den dyker leopardmönstret för första gången upp på catwalken. »Inget för ljuva och söta« ska Christian Dior ha sagt. Över leopardmönstrets genomslag svävar tveklöst MITZAH BRICARDS ande, stilikon och anställd hos Dior och som alltid ska ha burit något i leopard.

1940-1950

Sångerskor och skådespelerskor, dåtidens så kallade »sexsymboler« som JAYNE MANSFIELD och Carmen Miranda poserar iklädda leopardmönstrade badoch underkläder.

1962

JACKIE KENNEDYS leopardpäls följs av en leopardfeber som tar död på hundratusentals djur och får designern bakom pälsen, Oleg Cassini, att inleda ett livslångt engagemang för att skydda utrotningshotade djur och för fuskpäls.

1970

Sångerskan och skådespelerskan EARTHA KITT spelar inte bara Catwoman i Batman, utan har gärna kattdjursmönster, inte minst leopard. På en av de mer ikoniska bilderna flankeras hon av en gepard, men bär själv leopardklänning och päls.

1970-tal

Det blir punkigt, rockigt och rebelliskt att bära leopard och dyker upp på David Bowie, SID VICIOUS, Iggy Pop och Poison Ivy.

1980

Nu är det både glammigt och billigt när leopardmönstret på allvar tar sig in i mainstreammodet, och bärs av tv-seriekaraktärer som Peg Bundy (Katey Sagal) och Alexis Colby i Dynastin (JOAN COLLINS).

1991

Modedesignern Azzedine Alaïa slår till med en leopardkollektion från topp till två, med tidens allra största modeller: NAOMI CAMPBELL, Christy Turlington, Linda Evangelista.

1996-1998

Vad passar bättre på en SCARY SPICE än leopard? För Mel B blev det något av en signatur. Men redan som barn ska hon, inspirerad av karaktären Bet Lynch i brittiska såpan Coronation Street, bestämt sig för leopardmönstret.

2019

BEYONCÉ nöjer sig inte med att bära en tajt, leopardmönstrad catsuit i videon till Mood 4 Eva. Hon lutar sig också mot en leopardmönstrad Rolls Royce, omgiven av män iklädda samma mönster.

2025

ADIDAS lanserar en leopardkollektion med skor, väskor, kepsar, badkläder, strumpor och träningskläder.

---

Text: Anna Dahlqvist
Foto: Louise Helmfrid

Bilder tidslinjen: Getty Images, Alamy, Pinterest, Youtube, Adidas