»Det vi ser nu är patriarkatet sista suck«

Hon kallar sig själv en »hellraiser«. En som river upp himmel och jord. Loretta J. Ross har varit en del av den amerikanska kvinnorörelsen i femtio år. Just nu ser hon hur kvinnors reproduktiva rättigheter attackeras hårdare än någonsin med Trump-styrets nedmontering av aborträtten och tillgången till reproduktiv vård.

– I dag handlar aborträtten om ditt postnummer, vilken stat du bor i avgör vilken vård du får. Nu försöker de också kriminalisera resor för abort mellan olika stater och komma åt de läkare som skriver ut abortpiller från en stat där det är lagligt, till en stat där det är olagligt, säger Loretta J. Ross.

»Vi sätter de mest utsatta i centrum och gör vad vi kan för att rädda kvinnors liv. För det blir inte färre aborter, bara fler osäkra.«

Hon kan fortsätta hur länge som helst, med exempel på hur amerikanska delstater urholkat kvinnors rättigheter i en rasande takt sedan Roe mot Wade och det nationella skyddet för aborträtten föll 2022. En liknande försämring har USA inte sett sedan 1800-talet, säger hon.

– Vi inom kvinnorörelsen gör det vi alltid har gjort. Vi sätter de mest utsatta i centrum och gör vad vi kan för att rädda kvinnors liv. För det blir inte färre aborter, bara fler osäkra.

Loretta J. Ross är aktivist, författare och professor och undervisar i genusvetenskap vid Smith College i Northampton. Och det må vara överanvänt, men hon är en ikon inom den amerikanska kvinnorörelsen.

Ottar intervjuade Loretta J. Ross i Atlanta för tio år sedan. Då var Barack Obama nyvald som president och den nationella politiken ansågs inte vara det stora hotet mot mänskliga rättigheter för tillfället. När Ottar träffar henne i mitten av oktober på RFSU:s årliga abortkonferens i Stockholm är hon på sitt första besök någonsin i Sverige, och säger lite skämtsamt att hon kanske inte släpps tillbaka in i hemlandet igen. Att – som hon – vara en hårdför kritiker av Donald Trump är i dag riskabelt.

»Reproduktiv rättvisa handlar om rätten att välja att inte ha barn, men också att kunna välja att ha barn och att uppfostra barn i en säker och hälsosam miljö.«

– Förintelseöverlevaren Elie Wiesel har sagt att det kan finnas en tid då vi inte kan förhindra orättvisa, men vi får aldrig låta bli att protestera. Det är där jag befinner mig nu. Jag kanske inte kan stoppa de orättvisor som sker, men så länge jag har en röst kommer jag att protestera.

Som svart är hon alltid en måltavla i ett samhälle som bygger på »white supremacy«, ideologin om en överlägsen vit ras, konstaterar hon. Och det är utifrån det perspektivet man ska förstå begreppet reproduktiv rättvisa – det som präglat hennes gärning som feminist mer än något annat.

Tillsammans med en grupp andra svarta feminister slog hon ihop reproduktiva rättigheter och social rättvisa och myntade 1994 begreppet reproduktiv rättvisa, reproductive justice. Det var delvis en reaktion på den aborträttsrörelse som hon, och många andra, betraktade som alltför vit.

– Reproduktiv rättvisa handlar enkelt uttryckt om rätten att välja att inte ha barn, men också att kunna välja att ha barn och att uppfostra barn i en säker och hälsosam miljö.

För afroamerikaner och andra marginaliserade grupper var och är det långt ifrån en självklarhet med arbete, bostad, ett liv utan våld. Utan fattigdom. I vågskålen finns också sådant som tillgång till vård, utbildning och kollektivtrafik.

I slutet av 1990-talet var Ross med och grundade organisationen Sister Song – Women of Color Reproductive Justice Collective. Sedan dess har hon sett hur förståelsen för konceptet gått från utkanten, till kärnan av den amerikanska kvinnorörelsen.

– Först var det bara vi rasifierade kvinnor, sedan följde de vita kvinnorna på vänsterkanten och så småningom plockades det upp av stora organisationer som Planned Parenthood och National Organization for Women.

De tre pelarna som utgjorde grunden till reproduktiv rättvisa har utvidgats till att också innefatta könsidentitet, kroppslig autonomi och sexuell njutning. Hon beskriver reproduktiv rättvisa som »ett flexibelt ramverk«.

– För migranter kan det till exempel handla om rätten till medborgarskap för barn som föds i USA.

Men gemensamt är att allt bottnar i mänskliga rättigheter och intersektionalitet.

– Vi fokuserar alltid på de mest sårbara. En förutsättning är också att man ser sin plats i ett större system där det globala nord exploaterar det globala syd.

Just nu är Loretta J. Ross aktuell med två böcker. I Abortion och Reproductive Justice: An Essential Guide to Resistance, skriven tillsammas med Marlene Gerber Fried, skildras den amerikanska abortpolitikens historia genom kvinnor ur ursprungsbefolkningen, latinamerikaner, asiater och svarta.

»Bara inom kvinnorörelsen finns det vitt skilda åsikter, men vi vill alla störta patriarkatet.«

I Calling in: How to Start making Change With Those You´d Rather Cancel skriver hon om vikten av att rikta fokus mot den verkliga fienden istället för att lägga energi på interna olikheter, i kampen för mänskliga rättigheter.

– Bland oss som kämpar för mänskliga rättigheter brister det idag i tolerans för olikheter. En del har fokus på klimaträttvisa och andra på kvinnors rättigheter, men vi ser alla att det är något fel på världen, oavsett fokus. Bara inom kvinnorörelsen finns det vitt skilda åsikter, men vi vill alla störta patriarkatet.

När det kommer till USA och motståndet mot »den fascistiska regimen« som hon beskriver nuvarande styre, hyser hon hopp trots att presidenten är »den mest korrupta någonsin, ett slags maffiaboss«. Det finns en gräns för hur mycket man kan lura och skrämma människor innan de börjar slå tillbaka, menar Loretta J. Ross.

– Det enda fascisterna har är våld och lögner. De här männen kan inte få oss att glömma att vi lever på 2000-talet och inte på 1800-talet. Jag tror att det vi ser nu är patriarkatet sista suck.

Text Anna Dahlqvist

Bilder Elisabeth Jubelin