»Vi hjälper kvinnor att planera sina liv«
I en tid då störtdykande födelsetal blivit en ödesfråga, kliver Diene Keita in som ny generalsekreterare för FN:s befolkningsfond, UNFPA. Uppdraget är att balansera bebisstress och kvinnors rätt till sina kroppar. Hur ska det gå till?
Det är under en rundresa i de nordiska länderna som Ottar träffar Diene Keita efter ett mingel på RFSU:s förbundskansli i Stockholm. Efter sex månader på posten hyllar UNFPA-chefen svenska politikers insatser för kvinnor och flickor i världen.
Enligt Diana Keita har de – från vänster till höger – stått upp för mänskliga rättigheter, trott på jämställdhet och drivit på för att ingen kvinna ska dö av en förlossning.
– Mitt budskap är – tack för det. I en värld där motståndet växer, behövs det.
Diene Keita föddes i västafrikanska Guinea och flyttade under uppväxten runt i hela världen. En händelse som präglat henne starkt är faderns död när hon var i tonåren. Pappa dödades i ett politisk motiverat dåd och ett stort ansvar för familjen landade på hennes mamma.
Hos Diene väcktes ett intresse för hur andra människor har det. Händelsen är en av erfarenheterna som format henne. En annan är utbildningen i en katolsk skola.
– Där förmedlades värderingar som är väldigt viktiga för mig, och som hänger ihop med mina egna värderingar som muslimsk kvinna, säger hon.
»UNFPA varnar för att möta sjunkande födelsetal med förenklade metoder. Bebisbonusar och fertilitetsmål beskrivs som ineffektiva och potentiella hot mot mänskliga rättigheter.«
De senaste åren har befolkningsfrågan seglat upp som en avgörande framtidsfråga och stort orosmoln för ledare i både Norden och resten av Europa. Det föds färre barn och de vet inte varför. Efter flera års larmsiffror konstaterade SCB det hittills lägsta antalet barn per kvinna i Sverige någonsin under 2025, 1,42 stycken.
I UNFPA:s undersökning från förra året svarar personer i 14 länder – inklusive Sverige – på vad som hindrar dem att skaffa det antal barn de önskar.
Hälften säger att det beror på ekonomiska hinder. Bland svenskarna uppger en av fem det skälet. En av tio uppger att det hindras av ojämnställd ansvarsfördelning i familjen. Bland svenskarna uppgav en av 20 det skälet.
UNFPA lyfter också fram att en av fem känt sig pressade att skaffa barn, fast de inte vill och att en av tre varit med om en oönskad graviditet.
Rapporten varnar för att möta sjunkande födelsetal med förenklade metoder. Bebis-bonusar och fertilitetsmål beskrivs som ineffektiva och potentiella hot mot mänskliga rättigheter.
UNFPA:s uppgift är att se till vad flickor och kvinnor behöver, inte övertyga någon om att använda preventivmedel, enligt generalsekreteraren Diene Keita. Det är viktigt att politiker förstår den skillnaden, menar hon.
– Vi försöker möta behovet utifrån vad de vill ha och behöver. Att länder har en plan för sexuell och reproduktiv hälsa hjälper kvinnor att planera sina liv på ett säkert sätt, säger hon.
På frågan om hon ser att sjunkande födelsetal väckt ett motstånd mot preventivmedel och tillgång till abort bland politiska ledare, svarar Diene Keita nej.
Men det finns nya politiska hinder som tornar upp sig. I januari meddelade Trump-administrationen att »the Global gag rule« utökas. Regeln infördes första gången på 1980-talet och förbjöd utländska frivilligorganisationer som jobbar med familjeplanering och får amerikanskt bistånd, att informera om abort. Även om de använde finansiering från andra donatorer.
»I dagsläget har vi förlorat 330 miljoner dollar på grund av neddragningarna av det amerikanska biståndet«
Diene Keita

2017 utökade förra Trumpadministrationen regeln till att omfatta allt amerikanskt hälsobistånd till utländska frivilligorganisationer. Nu ska även regeringar och multilaterala organisationer – som UNFPA – omfattas.
– Vi noterar detta. USA pratar om Gag rule, andra accepterar inte hbtqi-frågor. Vi är respektfulla mot alla medlemsstater och fortsätter göra vårt jobb, säger Diene Keita.
Exakt hur det kommer att påverka UNFPA:s arbete vet de inte ännu – reglerna trädde i kraft 26 februari – men det har väckt en oro och självmedvetenhet.
Samtidigt har neddragningar av det amerikanska biståndet senaste året redan gett märkbar effekt.
– I dagsläget har vi förlorat 330 miljoner dollar, säger Diene Keita.
Nu pågår ett arbete för att hitta finansiering från annat håll.
– Många partners har bidragit, bland andra EU och Sverige, säger hon.
UNFPA:s stora fördel är de praktiska förmågorna, som hon ser det.
– Vi når fram till människor. Vi håller inte på med teori. Vi räddar liv, säger hon.
För att kunna göra de livräddande insatserna som de har metoder för men saknar resurser till, behövs 1 miljard dollar bara i år, enligt Diene Keita.
FN-organets förmåga att göra konkret skillnad var skälet till att hon sökte sig till organisationen från början – långt innan hon nådde positionen som högsta chef. Hon såg hur de räddade liv med små medel. Gravida kvinnor fick hjälp att komma till sjukhus och föda barn på ett säkrare sätt. Kvinnor och ungdomar i byar fick information och tillgång till hjälp.
»Vi borde verkligen fira att färre kvinnor dör av en förlossning«
Diene Keita
– Man pratar inte bara med regeringar om deras politik, utan är nära gräsrotsrörelser och hjälper folk med hur de kan förbättra sina liv.
Trots ett läge där bistånd villkoras så att tillgång till preventivmedel och abort kan försämras finns ljuspunkter. Internationella kvinnodagen den 8 mars ger ett årligt tillfälle att fira resultatet av arbete som generationer av politiker, vårdpersonal och frivilliga gjort i decennier.
Diene Keita ser tre stora kvinnorättsvinster glädjas åt.
– Det första är att färre kvinnor dör av en förlossning, det borde vi verkligen fira. De andra är att unga människor tagit makten över hur de vill leva sina liv och att män stannar hemma med sina barn så att kvinnor kan jobba. Det är jämställdhet för mig.
Det tredje hon vill lyfta fram är en strävan, snarare än en redan uppnådd framgång.
– Att fira våra olikheter. Det är en rättighet vi har i dag, att vara den vi vill så länge vi inte skadar någon annan. Det är en frihet och mänsklig rättighet.
Helena Björk är frilansjournalist.