Att vara den ickebärande mamman är en »grej«
Elsa Berggren och Tove Liljeholm saknade berättelser som speglade deras egen verklighet som föräldrar. Därför skapade de nya antologin Ickebärarna.
– Idén föddes när vårt första barn kom. Vi saknade något där vi kunde spegla oss själva i rollen som den ickebärande.

Ur den erfarenheten föddes idén till Ickebärarna, en antologi som samlar texter om att som queer och lesbisk bli förälder utan att själv bära barnet under graviditeten. Ottar träffar Elsa och Tove under Stockholms Pridevecka där de just föreläst på Pride house.
– Som bärande blir man jättebekräftad. Alla böcker riktar sig till den mamma som är gravid men det fanns inget som riktar sig till den som är medgravid, berättar Tove.
»Alla böcker riktar sig till den mamma som är gravid men det fanns inget som riktar sig till den som är medgravid.«
– Det var först när vi fick vårt andra barn, och båda hade burit barn var sin gång och varit ickebärande var sin gång, som vi sa att vi verkligen måste skriva något om det här eftersom det inte är någon annan som gör det, fortsätter Elsa.
Ni skriver att ni »ropade till communityt«. Vad hände då?
– Det var ett digitalt rop bland bekanta. Vi gjorde en enkät där vi frågade om vad folk ville att boken skulle innehålla och om de ville skriva själva, säger Elsa.
– Vi märkte att folk verkligen ville prata om ämnet. För en del är det här en ickefråga och för andra är det en fråga som de har funderat på länge och känt saker kring, men inte haft något sammanhang för att dela sina erfarenheter i, berättar Tove.

Hur har det varit för er att skriva boken ihop?
– Det har varit terapeutiskt och väldigt givande. När vi har haft gruppsamtal och pratat om vad som ska vara med i boken har vi märkt att både vi och alla andra har tyckt att det har varit skönt att bara få vara där som ickebärande och få prata om just den frågan, säger Elsa.
»Vi var inte förberedda på att man skulle känna sig orolig över att man inte skulle duga.«
– Det är som de säger i boken, man kan inte gå till sin MVC- eller BVC-grupp och prata om de här grejerna. Dels för att man inte vet hur det tolkas eller tas emot och dels för att folk kanske inte fattar riktigt vad det handlar om. Att exempelvis kunna säga att »jag kände sådan ångest för att flaskmatningen inte funkade« och att folk fattar vad det innebär. Det är något mer än att det inte bara funkade. Det behövs sammanhang där folk kan spegla sig, säger Tove.
Ni skriver i inledningen att ickebärandet är en grej. Vill ni berätta mer om den grejen?
– Vi blev själva förvånade över det. Vi tänkte att vi är sköna flator som är lugna och trygga, får bra hjälp av det svenska systemet och att det gick lätt för oss att bli med barn. Men sen kändes det ändå skavigt på något sätt, att vara ickebärande. Vi var inte förberedda på att man skulle känna sig orolig över att man inte skulle duga, säger Elsa.
– Och det är något annat än att bli pappa. Då är man ju också tekniskt sett ickebärande, men där finns det en infrastruktur såsom pappagrupper, böcker och att folk vet vad en pappa är. Men vilken grupp ska man gå till om man är en mamma som inte är gravid? Ska man gå till pappagruppen? fortsätter Tove.
»Det finns pappagrupper och folk vet vad en pappa är. Men vilken grupp ska man gå till om man är en mamma som inte är gravid?«

Vad får läsaren möta i boken?
– Texterna har olika form och längd. Några är mer akademiska och andra är mer poetiska. Det är skribenter som aldrig har skrivit en text och en biträdande professor i samma bok. En poäng med antologin är att det är en mängd av röster. Vi vill inte ge ett facit utan visa att det finns olika sätt att vara ickebärande förälder på, berättar Tove.
– En stor behållning med boken är att de medverkande verkligen delar med sig av sina högst personliga erfarenheter och känslor. Som läsare får man lära känna olika ickebärande föräldrar och man kommer dem nära. Jag hoppas att man känner sig sedd och välkomnad av boken, säger Elsa.
Ikväll är det release för boken i Stockholm. Vad kommer att hända?
– Man kommer att få träffa andra ickebärande, få lyssna till författarsamtal och höra författare läsa ur sina texter, berättar Elsa.
– Vi kommer att fira ickebärandet!
Text Makz Bjuggfält