Celia.jpeg

Celia Svedhem är psykolog och sexolog.

Penetrationsnorm leder till psykisk ohälsa

Smärta vid vaginal penetration kan få allvarliga psykiska konsekvenser. För att hjälpa de som drabbas krävs en mer nyanserad bild av vad sex är. Vi måste prata om oralsex, smeksex, analsex och vaginalt sex, skriver psykologen och sexologen Celia Svedhem.

Fakta vaginism

+ Det är inte helt klarlagt vad vaginism beror på. Den vanligaste teorin är att vaginism uppstår som en följd av att kroppen lär sig förknippa vaginal penetration med smärta och rädsla. Detta kan ske genom sexuella övergrepp, obehagliga gynundersökningar eller om en upprepade gånger har vaginalt sex som gör ont, till exempel om slidan inte är tillräckligt våt, eller vid en svampinfektion. 

Det finns många orsaker till att vaginala samlag kan göra ont. I vissa fall handlar det om att slidan ofrivilligt spänner sig vid försök till penetration. Krampen i sig gör ont och det blir omöjligt med vaginal penetration. 

Tillståndet kallas vaginism eller slidkramp och kan bland annat behandlas med en form av kognitiv beteendeterapi – men det kräver mycket tid och motivation av patienten. Ofta är det också långa väntetider för behandling vid smärtmottagningar eller kvinnokliniker. Många lever därför med vaginism under alltför lång tid.

»Även bland dem som hade oralsex eller smeksex fanns en stark oro för att det inte skulle vara tillräckligt för deras partners.«

I en intervjustudie jag genomfört med kvinnor som har vaginism och lever i heterosexuella förhållanden, berättar de om känslor av misslyckande, ensamhet, förlust och rädsla. Smärtan vid penetration leder för en del av de drabbade till att de inte har något sex alls, något som de själva ser som ett hot mot deras kärleksrelationer. En av de som medverkade i studien konstaterade att hon inte kunde ha någon »vanlig relation« eftersom hon »inte kunde ha sex«.

Även bland dem som hade oralsex eller smeksex fanns en stark oro för att det inte skulle vara tillräckligt för deras partners. En kvinna sa till exempel att det »kändes så himla fattigt« och att »han sa att han inte skulle lämna mig, men det trodde jag inte riktigt på«.

»I många fall leder de negativa känslorna till psykiska problem i form av nedstämdhet och ångest.«

Många känner sig misslyckade som sex- och kärlekspartners. De beskriver även en mer generell känsla av misslyckande, som går utanför sexlivet. »När det inte har fungerat med sexet, då har jag känt mig nere och värdelös, som kvinna egentligen. Att man inte fungerar«, berättar en av de som deltog i studien.

I många fall leder de negativa känslorna till psykiska problem i form av nedstämdhet och ångest. En kvinna berättade att hon såg sin framtid som en stor grå massa av ensamma år och konstaterade att: »Så vill inte jag leva. Så då visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen eller göra av livet«.

 

Men i studien framkommer också att ett liv med vaginism inte behöver skilja sig så mycket från ett liv utan. En person berättade såhär: »Det är klart att det har varit ett hinder, men inte för att bevara någon relation«.

»En avgörande faktor för hur en person med vaginism mår psykiskt, är vilken betydelse hen lägger i vaginalt penetrationssex.«

Vaginismen behöver inte stå i vägen för ett tillfredsställande sexliv, beskriver en annan av de medverkande: »Vi har fått vara mer kreativa helt enkelt och då har jag upplevt att det har blivit bättre. Och han har visat att det varit väldigt bra för honom också«.

Det visade sig att en avgörande faktor för hur en person med vaginism mår psykiskt, är vilken betydelse hen lägger i vaginalt penetrationssex. Vittnesmålen i min studie visar att det finns en stark norm kring att vaginal penetration är den enda »riktiga» formen av heterosex. Andra sexuella aktiviteter anses bara utgöra förspel.

När det vaginala sexet är i fokus och det enda som värdesätts blir konsekvensen att den som har vaginism »misslyckas« inom ett viktigt område. De som istället beskriver att de lyckats ifrågasätta den normen, kan njuta av andra typer av sex. De har ett tillfredsställande sexliv och anser att oral- och smeksex är lika mycket värt, och lika mycket »riktigt sex«.

 

Vi som arbetar med sexuell hälsa – på vårdcentraler, undgomsmottagningar, skolor och psykologmottagningar – har en möjlighet och ett ansvar att bryta med normen och ge en mer nyanserad bild av vad som är »riktigt« sex. Även media, inte minst med en publik som precis börjat utforska sin sexualitet, är en viktig aktör.  

»Specificera vilken typ av sex som menas — vaginalt, oralt, analt eller smeksex?«

En början på detta är att tänka till kring ordval. Specificera vilken typ av sex som menas — vaginalt, oralt, analt eller smeksex? Med de enkla orden visar vi på bredden och även acceptansen för olika typer av sex. 

 

Celia Svedhem är leg. psykolog och sexolog.

Studien »Living with genito-pelvic pain/penetration disorder in a heterosexual relationship: an interpretative phenomenological analysis of interviews with eight women« finns publicerad i sin helhet i »Sexual and Relationship Therapy« Vol. 28, issue 4 2013. Celia Svedhems medförfattare är Gisela Eckert ooh Barbro Wijma.

 

Kommentarer

Hade jag som man uttryckt samma förtvivlan över att se fram emot ett liv utan sex så hade jag med största sannolikhet fått berättat för mig att sex inte är någon rättighet och att jag helt enkelt får lära mig att överleva utan.

It could be interesting to see how a session of vaginal de-armouring (including hand massage of the vagina on pressure points) could affect the diagnosed women.

I can say from an experience by over 400 clients that it is common to have pain or dissconnection in our vagina. We have often not learnt how to relate to our sexuality and vagina in a healthy balanced way. I welcome women with any emtional, physical or menal blockages to my sessions. I see my clients as a whole being where everything is co-related and we work with the body integrated in the therapy. See more at SannaSessioner.se

Jättebra att ni skriver om vaginism men ytterst bristfälligt att denna studie enbart gjorts på kvinnor i heterosexuella par. Heteronorm leder också till psykisk ohälsa. Det finns arbetsböcker om vaginism där det står att det ultimata målet med behandling är "the insertion of a penis into the vagina"...inte så hjälpsamt för mig som flata med vaginism. Hoppades på mer från Ottar.

Hej Agnes, det är inte Ottar som gjort studien så vi kan inte svara för den men håller helt med dig om att heteronormen kan leda till psykisk ohälsa och att det vore bra om det forskades om vaginism ur många olika perspektiv. 

Har ottar någonsin skrivit om något som handlar om heterosexuella människor? Möjligen heterosexuella kvinnor då, för mansperspektivet är helt frånvarande.

Jag är också högutbildad, Celia Svedhem och jag har förmåga att dra egna slutsatser. Därför är jag tacksam för att ha fått läsa dina artiklar. Det gemensamma för dem är, har jag upptäckt, att de handlar upprepat om hur du själv tycker, hur du själv känner och hur du vill ha det men i samtidigt avsaknad av hänsyn till dina närstående. Läsningen har bekräftat för mig på nytt, att psykologer främst skapar konflikter och splittar familjer och det är den grupp som jag känner minst förtroende för av alla yrkeskategorier.

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!