Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
illustration av l´michelle eismann
Bild Michelle Eismann
Reportage Kroppen

Hormonkriget

Blodproppar, hjärtinfarkter och minskad sexlust – eller ett oumbärligt skydd mot oönskad graviditet, och hjälp mot menssmärtor. Hormonella preventivmedels farlighet och fördelar har diskuterats i snart 60 år. Agnes Arpi pratar med Helena Kopp Kallner och Jenny Koos, två starka röster som står på var sin sida i debatten.

Det är den 18 februari 2021 och Barnmorskeförbundets Stockholmsavdelning har kallat till ett digitalt möte. »Se hit alla barnmorskor i Stockholm, detta är ovanligt spännande!!« lyder rubriken. Sedan följer en kort text: »Hur påverkar hormoner kroppen? Kan man lita på det som står i fertilitetsappar? Vilka är fördelarna med att använda syntetiska hormoner och vilka är fördelarna med att inte göra det? Nu har vi chansen att bredda våra kunskaper genom att få ställa frågor till två experter.«

Inbjudna är Helena Kopp Kallner, gynekolog på Danderyds sjukhus och docent vid Karolinska Institutet, och Jenny Koos, som är utbildad inom bland annat Justisse-metoden, en metod för att kartlägga sin fertilitet och menscykel, men saknar medicinsk utbildning.
Jenny Koos kallar sig Vulverine, och på Instagram har hon över 48 000 följare. Där, liksom på sin hemsida och på Facebook, skriver Jenny Koos om att förstå sin fertilitet, liksom om hur kost och sömn kan påverka hälsan, inklusive specifika sjukdomstillstånd. Hennes rådgivning är just nu satt på paus, men man kan betala för webbinarier på olika teman. Kritik mot hormonella preventivmedel är genomgående i hennes inlägg, bloggtexter och föreläsningar.
Både Helena Kopp Kallner och Jenny Koos syns och hörs i medier, både traditionella och sociala. De är på olika sätt storheter i Sverige inom kvinnohälsa, och har under de senaste åren blivit symboler för den konflikt kring hormonella preventivmedel som numera i hög grad utspelar sig på internet.

Tanken med barnmorskemötet är att det ska vara ett internt tillfälle att lära, men långt fler än barnmorskorna i Stockholm engagerar sig inför dagen.
På Helena Kopp Kallners Facebooksida svallar känslorna. »Sounds like an ultimate deathmatch« skriver en neurolog. »Drömduellen!« utropar en specialistläkare på en kvinnoklinik. »…extreeeemt provocerad av hennes åsikter och sätt att förlöjliga traditionell vetenskap« skriver en överläkare. »Har debatterat mot henne i skrift för många år sedan om p-piller..det va dock lite som att debattera mot Trump…« kommenterar en verksamhetschef.

»Många har påpekat det ironiska i att de preventivmedel som skulle frigöra sexualiteten i stället bidrog med underlivssmärtor och minskad sexlust.«

På Jenny Koos Instagramkonto låter det snarlikt, följarna är uppmuntrande till mötet men hyser låga tankar om motparten: »Är inte hon anti-hemfödsel och gör reklam med Bayer?«, »Tror Kopp Kallner kommer få svettas!«, »KK har alla resurser bakom sig… Se upp, i all välmening <3«.
P-pillrens historia är välkänd. På 1960-talet godkändes preventionstabletterna, som de då hette, av Medicinalstyrelsen och blev tillgängliga för svenska kvinnor. Som ett sätt att minska oönskade graviditeter och med kontrollen hos kvinnan själv var de revolutionerande, trots kända biverkningar. Under följande årtionden kom larm om blodproppar, hjärtinfarkter och bröstcancer, och den mediala uppmärksamheten ledde till tillfälliga nedgångar i försäljningen. P-pillren, liksom andra hormonella preventivmedel, har förändrats och utvecklats under dessa sextio år så att en del biverkningar har kunnat minimeras, medan andra tillkommit. I dag är hormonspiralen en av de produkter som Läkemedelsverket tar emot flest biverkningsrapporter om.

Kritiken går i cykler. I både traditionella och sociala medier hörs ofta samma historier: Vården tjatar om piller och spiral, men biverkningar tas inte på allvar, informationen man får är felaktig och antidepressiva sätts in istället för att hormonerna sätts ut. Många har påpekat det ironiska i att de preventivmedel som skulle frigöra sexualiteten istället bidrog med underlivssmärtor och minskad sexlust.
Samtidigt används hormonella preventivmedel i fler syften än att undvika graviditet, till exempel som behandling mot endometriossmärtor, rikliga blödningar och PCOS.

Varför upprepar sig diskussionen år efter år?
– Jag vet inte varför, men vi funderar mycket på det. Kvinnors reproduktiva hälsa är ett laddat ämne som tangerar många områden. Sedan tror jag att kvinnor upplever att de har dåliga kunskaper med sig från skolan. Mycket information får man ta reda på själv, och då blir det ibland konspirationsteoretiska funderingar, som att det med dold agenda pågår en massmedicinering av unga kvinnor. Det finns en enorm rörelse som kretsar kring att våra liv skulle
ha blivit onaturliga, man söker en mer naturlig livsstil. Då hamnar även preventivmedel i fokus, säger Helena Kopp Kallner.

»Biverkningar, som är helt logiska, kända och har vetenskapligt stöd, viftas bort som inbillning.«

/Jenny Koos
Porträtt på Jenny Koos
Jenny Koos, fertilitetsrådgivare och influerare. Bild Nadja Hallström.

De största problemen med hormonella preventivmedel är bristen på kunskap och information om hur mycket de faktiskt påverkar. Det säger Jenny Koos.
– De förskrivs som »lösningar« på hormonella problem som orsakas av helt andra orsaker än brist på p-piller. Biverkningar, som är helt logiska, kända och har vetenskapligt stöd, viftas bort som inbillning. Detta betyder dock inte att p-piller inte kan vara hjälpsamma i många situationer.
Jenny Koos väg till att bli en omtvistad maktfaktor i fertilitetsfrågor började med att hon själv redan som 18-åring hade hunnit tröttna på p-piller.
– Jag var ung och arg när jag upptäckte de här grejerna första gången. Det vill säga hur de egentligen funkar, hur många biverkningar det är, hur mycket vi inte har fått reda på, hur mycket som saknas i sexualkunskapen. Om vi saknar grundläggande förståelse för hur kroppen och fertiliteten funkar kan vi inte ta informerade beslut.

En av de som följer Jenny Koos med behållning är Frida, 34 år. Hon låter engagerad när hon talar om kvinnors makt över den egna kroppen.
– Jag tycker att hennes kritik mot hormonella preventivmedel är rättfärdig. I vården är lösningen på till exempel menssmärtor p-piller, men det finns kanske en anledning till att man har smärtan, något som man själv kan förändra i sin livsstil?
Frida har också haft personlig nytta av råden, främst att avstå kaffe för att minska menssmärta.
– Det är inga farliga råd. Jag önskar att jag visste om det här när jag var 15 år, istället för att behöva gå på p-piller, säger hon.
Jenny Koos har en hängiven följarskara. Men hennes råd och information är också starkt ifrågasatta av både vårdpersonal och privatpersoner, och hon har kallats både kvacksalvare och charlatan. I vissa sammanhang har Jenny Koos namn blivit ett rött skynke, så till den grad att allt hon säger anses vara påhitt. Även sådant som är okontroversiellt.
– Hon är duktig på fertilitetsförståelse. Det tycker jag enbart är positivt. Det är tragiskt att skolorna
lär ut så lite om fertilitet, och att föräldrar saknar kunskapen. Var ska man lära sig det? Där är Jenny Koos en sådan person som bidrar, säger Helena Kopp Kallner.
Särskilt kritiseras Jenny Koos för några uppseendeväckande inlägg på sociala medier, bland annat om en egen hemabort genomförd med örter och koffein.

Influerarvärlden är trots allt förhållandevis ny, och det är ännu inte helt tydligt vilket ansvar som
kommer med många följare. Hur ser Jenny Koos själv på vilket ansvar hon har gentemot sina följare? Hon menar att hon är mycket tydlig med att hon inte ger vård.
– Jag vill inte underskatta mina följares och klienters intelligens på det sättet. Få personer är så tydliga som jag, det står i alla mina kanaler, överallt, att jag inte har medicinskt ansvar. Jag är inte läkare, jag är inte barnmorska, och jag är väldigt generell i mina uttalanden, säger hon.
De senaste åren har varit intensiva och hennes konto har vuxit explosionsartat. Inflödet av förtvivlade kvinnor tycks aldrig sina.
– Folk skriver till mig uttryckligen »du är den enda jag litar på« och det är plågsamt. De skriver att de har blivit felbehandlade och kränkta i vården, och att de är desperata. Det är svårt att hantera, för jag kan inte ge dem vård. Jag vill bara säga att de ska söka vård, men de kommer ju till mig efter att de har varit där. Med all respekt för barnmorskorna och läkarna, så är det ju något som saknas.

Kvinnor med olika hälsoproblem tipsar varandra i grupper och trådar på sociala medier, anhängarna av metoder som ligger utanför skolmedicinen blir allt fler.

Har vården misslyckats med sitt uppdrag?
– Vården kan inte hjälpa alla, våra metoder är inte alltid tillräckligt bra, och det föder desperation. Jag upplever att Jenny Koos profiterar på det, säger Helena Kopp Kallner. Hon är dock inte säker på att det handlar om ett förlorat förtroende.
– Vården har kanske aldrig haft ett förtroende hos den här gruppen, där man upplever att man själv har större kunskap än vården. Söker de vård när de får andra problem, eller söker de på nätet?
Biverkningar av hormonella preventivmedel är en svår fråga. Ju mer vården informerar om biverk- ningar, desto fler biverkningar upplever patienterna, berättar Helena Kopp Kallner. I placebostudier uppger 17 procent av de som får placebo och inte p-piller att de mår sämre psykiskt.
Hon tycker att ett av problemen är att de som förespråkar alternativa metoder ofta skuldbelägger de som vänder sig till vården.

»Det finns en enorm rörelse kring att våra liv skulle ha blivit onaturliga. Då hamnar även preventivmedel i fokus.« /Helena Kopp Kallner


/Helena Kopp Kallner
Helena Kopp Kallner, gynekolog på Danderyds sjukhus. Bild TT.

– Vi vet att en massa människor får stor hjälp av hormonella preventivmedel. Genom att istället ta hjälp av olika kosttillskott och rådgivning, som till exempel Jenny Koos säljer, ska man kunna bli bättre i sin endometrios, få hjälp med infertilitet och få hjälp med »hormonell obalans«. Devisen är att »detta kan du ordna om du bara vill tillräckligt mycket«. Då blir det på något sätt att om du inte lyckas, så har du inte försökt tillräckligt mycket. Där ryker topplocket på mig, för det här är allvarliga sjukdomar, säger Helena Kopp Kallner.

Jenny Koos tycker inte att hon skuldbelägger några individer. Däremot lägger hon skuld på samhället.
– Man lägger ju livet i läkarens händer, det ingår i vår kultur. Jag förstår att det är jobbigt att höra att man kanske inte hade behövt må så dåligt under lång tid, att det fanns andra möjligheter än de mediciner man blivit erbjuden. Jag kan förstå att ilskan landar på mig, men den borde läggas där den hör hemma.
Hon lägger regelbundet upp vittnesmål i sina sociala medier om hur hennes information har hjälpt människor: Äntligen ett plus på graviditetstestet! Spontan ägglossning trots PCOS! Mensvärken har blivit mycket bättre!
– Om inte Jenny hade funnits hade det varit fruktansvärt svårt för mig att hitta den information som jag har sökt efter, säger Emmelie, 41 år. I vårt samtal understryker hon det är viktigt att vara källkritisk, men att folk vill missförstå.

»Jag förstår att-p-piller var en revolutionerande produkt, men det är många kortsiktiga lösningar i vår tid, så vi kan fortsätta vara produktiva och inte kosta någonting för vården.«

illustration av en hand som håller i ett piller

– Jag förstår att-p-piller var en revolutionerande produkt, men det är många kortsiktiga lösningar i vår tid, så vi kan fortsätta vara produktiva och inte kosta någonting för vården, säger hon.
Sjuksköterskestudenten Olivia, 30 år, säger i telefon att hon ser utvecklingen med de »holistiska« och »alternativa« influerarnas popularitet som tecken på två samexisterande tendenser.
– Att kvinnor ofta missgynnas i vården har lyfts mer, samtidigt som det råder oenighet om lösningen. Det handlar om kvinnohälsa men också en trend kring andlighet och att leva så rent som möjligt. Jag vill inte lägga värderingar i om folk känner behov av att känna sig närmare sin kropp, men det blir svårare när det tar sig in i kvinnosjukdomar som endometrios och dikterar lösningar på folks hälsoproblem.
Hon oroar sig över att det hårda tonläget ska skrämma bort kvinnor från vården.
– En del feministisk retorik går ut på att vetenskap i sig är patriarkalt. Men man springer inte patriarkatets ärenden genom att vilja att vård ska bygga på vetenskaplig grund.
Mira, 33 år, har haft stor hjälp av hormonspiral mot extremt riklig mens.
– Jag blir väldigt irriterad över att så många plötsligt pratar om att hormoner är gift och att man inte ska »stoppa i sig skit«. Jag har respekt för att många får biverkningar och att det inte funkar för dem, men det är oroande att det känns som en trend att prata om det som något dåligt för alla, skriver hon i ett meddelande.

Helena Kopp Kallner önskar att fler från den legitimerade vårdpersonalen blev synliga i sociala medier, men vet att många inte orkar exponera sig för risken för att få hatfulla kommentarer. Själv försöker hon svara åtminstone där hon ser att det medicinskt kan bli farligt.
I ett uppmärksammat inlägg som har mött mycket kritik berättar Jenny Koos om en person som läkt ut svåra cellförändringar på livmodertappen, istället för att som brukligt genomgå en så kallad konisering.
Sådana inlägg, som berör allvarliga medicinska tillstånd, tillhör sådant som Helena Kopp Kallner anser måste bemötas av professionen.
– Då säger man »kolla, det går!«. Vi vet redan att det är möjligt att läka ut allvarliga cellförändringar. Men om du inte gör det, vad händer då? Då får du cancer. Antingen får du cancer eller så läker du ut, vågar du ta risken?

Det blir aldrig någon »deathmatch« mellan Koos och Kopp Kallner hos Barnmorskeförbundet den 18 februari. Samtalet är stillsamt, de riktigt kontroversiella frågorna utelämnas. Men symbolvärdet i att Jenny Koos har bjudits in av Barnmorskeförbundet ska inte underskattas. En del jublar, medan andra tycker att sådana inviter är en utveckling där kvinnors hälsa äventyras.
– Har man ingen legitimation kan man säga i princip vad som helst, säger Helena Kopp Kallner.
Jenny Koos ger Helena Kopp Kallner delvis rätt.
– Man stör sig på att det kommer en Instagramtjomme utan legitimation, som har en armé av följare som ekar tillbaka in i vården med nya krav. Patienterna har blivit förbannade, och den kritik jag får bottnar till stor del i frustration hos vårdgivarna, säger hon.
Frågan är större än enskilda personer. I striden mellan den vanliga vården och den alternativa hälsorörelsen är kvinnors kroppar slagfältet. Maktkampen har många åskådare, och gemenskapen på båda sidor är stark.

Agnes Arpi är journalist

Illustrationer Michelle Eismann

Fler artiklar

Illustration om hormoner.
Artiklar Kroppen

Älskade, hatade hormoner!

Äldre män har mer östrogen än jämnåriga kvinnor och testosteronet gör en lugn – inte aggressiv.

Reportage Kroppen

Period politics

Missing school, unpaid sick leave, health risks, being ridiculed and silenced. This is the result of a greater shame around