Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Kvinnligt kodad person (Frida Ingha) som har vissa mänskliga drag men också tecken som skvallrar om att det kan vara en syntetisk kopia hon saknar helt ögonbryn och hår på huvudet. Hennes öron sitter släta längs huvudets yta istället för att sticka ut. En svart ljudprocessor, som liknar en liten puck, sitter på vardera sida av skallen mellan den hänger en silverkedja. Höger öga och en stor del av panna och huvud är täckta av ett svart material med mönstrade hål och små piggar utifrån den sträcker sig svarta linjer, en av dem går över näsbenet och vidare över vänstra ögat. En lika dan svart linje går under vänstra ögat men sträcker sig på utsidan upp till en tunn svart båge som absorberats av skinnet på vänstra sidan av skallen. Frida Inghas hy är slät och skiftar i isblått, stålmetallic och grått. Över bysten sitter en smal panel där mängder av kontakter är instuckna. Sladdarna hänger i vissa fall löst åt olika håll. Andra är tvinnade och samlas som en tjock svans över vänster axel och bak på ryggen. På underkroppen har hon en skimrande grå kjol. Benen är svarta. Från vristen är fötterna hudfärgade och utsmyckade av 20 cm höga skor.
Fotograf Miguel Colinet, kreatör Frida Ingha.
Extra Kroppen

Mitt liv som cyborg

Var börjar jag, och var slutar tekniken? Frida Ingha beskriver sitt liv som CI-borg, och filosoferar kring relationen mellan människa och maskin.

Profilbild Frida Ingha har hängiven blick riktad uppåt mot ett starkt ljus. Här saknas alla prylar och teknik bortsett från en ljudprocessor på huvudet. Det enda hon har på sig är kjolen. Framför sig håller hon tyget med båda händerna. På överarmen sitter en mangatatuering av en liten flicka med mörk ögonlapp över högra ögat, vänster öga tittar argt mot kameran.
Frida Ingha. Fotograf Miguel Colinet, kreatör Frida Ingha.

Science fiction har förut varit det som dykt upp i mina tankar om någon sagt ordet cyborg. Kanske hade det fortfarande gjort det, om det inte vore så att jag själv är en. 

För elva år sedan genomgick jag en sex timmar lång operation som gjorde mig till en livs levande cyborg. Kirurgen borrade ett hål genom skallbenet och förde in en elektrod som placerades längs med hörselnerven. På skallbenets utsida frästes en grop ur för att göra plats åt resten av implantatet. 

»Vi brukar skämtsamt omtala oss själva som CI-borgs.«

Jag var döv innan, men lever i dag med två cochleaimplantat. Det förkortas CI, så vi brukar skämtsamt omtala oss själva som CI-borgs. Cybernetik är när syntetiska delar kopplas till de styrande organen hos en levande organism; som hjärna och nervsystem. 

Jag styr CI-implantatet direkt från en app i min Iphone. Istället för ljudvågor skickas elektriska impulser direkt till hörselnerven, och min hjärna har lärt sig att tolka impulserna med hjälp av hörselminnen och träning. De 17000 hårceller som vanligtvis fångar upp olika toner i hörselsnäckan har ersatts av 21 stycken elektriska kanaler. 

Frida Ingha sitter i en skrothög, med tom blick, stödd på armarna mot marken bröstkorgen och axeln är fylld av sladdar som över ryggen är tvinnade och faller ner vid sidan av hennes kropp.
Frida Ingha. Fotograf Miguel Colinet, kreatör Frida Ingha.

Mötet mellan teknik och människa har i fiktionens värld utmanat våra föreställningar om vad en människa, eller en själ, är. Ett exempel är karaktären Darth Vader i Stjärnornas krig. Innanför sin hårda svarta rustning ryms en stympad, sargad människokropp. Ingen ser den och säger »stackars invalid!«. Rustningen blir Darth Vader. Innan olyckan och transitionen (eller ska vi säga innan hans habilitering?) till att leva i sin rustning på den mörka sidan så var han en impulsiv, självömkande och gnällig yngling med mommy issues. 

Efter förändringen blev han känslokall, läskig och kompromisslös. Han styrs av sin ilska och utnyttjas av en sektledare. Han har  stängt ner de delar av sig själv han inte orkar leva med – som empati, kärlek och framförallt sorg. 

Men det är inte tekniken som förslavar Vader som människa. Det är sinnet. Primitiv försvarsmetod, hade Freud sagt. 

Frida Ingha med sammanbitet ansikte vänt mot kameran. Hon ligger på mage i en skrothög av gamla hjälpmedel grått kjolstyg brer ut sig på ena sidan. Hennes högra hand greppar ett hjul och fingrarna är tatuerade med ordet RIOT.
Fotograf Miguel Colinet, kreatör Frida Ingha.

Orsaken till att jag blev döv var en ovanlig genetisk sjukdom. En biologisk mutation i arvsmassan som stegvis och obönhörligen försämrar mina sinnen och min koordination. Det enda jag riktigt kan lita på i min kropp är ironiskt nog hörseln. Alltså mitt CI. Åtminstone tills batteriet tar slut. 

Hur många delar av en bil kan du byta ut och fortsätta påstå att det är samma bil? Om en bil står oanvänd och du plockar bort delar av den utan att installera nya som fungerar – Är det då fortfarande en bil? Vem avgör det, och hur? 

»De har blivit en del av mig och mitt liv – trots att jag inte vill ha dem.« 

Att ha just den här kroppen, med just den här unika trasigheten, gör mig högintressant för vissa – och totalt osynlig för andra. I samband med att jag fick min diagnos så fick jag veta att delar av mitt dna redan klonats till zebrafiskar på fyra olika universitet i världen. 

Den typen av forskning sker dock väldigt långt ifrån min egen vardag. En vardag som jag får att fungera med hjälp av väldigt många hjälpmedel och anpassningar. De har blivit en del av mig och mitt liv – trots att jag inte vill ha dem. 

Frida Ingha ligger på mage med händerna pressade mot marken blicken uttrycker rädsla och är riktad bakom hennes rygg. Hon är helt avklädd förutom kjoltyget som omger henne.
Frida Ingha. Fotograf Miguel Colinet, kreatör Frida Ingha.

Var i allt detta börjar jag som människa och var slutar jag? Spelar det någon roll om de tekniska prylarna sitter inuti eller är utanför min kropp? Hur många hjälpmedel och implantat kan jag utöka mig själv med, utan att sluta vara jag? 

Å andra sidan, hur länge hade jag kunnat fortsätta vara jag, om jag låtit bli?


Text: Frida Ingha är journalist, föreläsare och debattör.

Foto: Miguel Colinet

Kreatör: Frida Ingha

Fler artiklar

Essä Kroppen

Av med masken

Clara Törnvall berättar om den svåra konsten att »avlära« sig från att kamouflera sitt sedan barnsben inlärda beteende.

Reportage Kroppen

Gos-skola för ovana

Hos gosproffset Klara Ward får den som vill bli mer bekväm med beröring öva sig.