En tickande bomb i våra kroppar

Att vilja ha barn ska vara något att längta efter – inte ge ångest och oro för framtiden. Men för Filippa Husar, 22 gör det just det. Kommer jag att kunna bli gravid? Och om jag får barn, för jag då vidare giftet?

PFAS-skandalen briserade 2013. Det uppdagades att försvaret i Blekinge använt giftigt brandskum som innehöll det hormonstörande miljögiftet PFAS, som läckt rakt ut i grundvattnet under flera årtionden. De tusentals boende runt Ronneby som – helt ovetandes – druckit av vattnet har världens högst uppmätta halter av »evighetskemikalien« i blodet.

Nu ser vi konsekvenserna. Höga halter av PFAS i kroppen kan orsaka cancer och en rad andra sjukdomar. Det kan också göra det svårare att bli gravid och ökar risken för graviditetskomplikationer och missfall. Giftet förs dessutom vidare via blodet från mamma till barn, och genom amning.

PFAS finns inte bara i Ronneby – det finns överallt. I vårt dricksvatten, i kläderna vi bär, i ögondroppar från apoteket.

PFAS finns inte bara i Ronneby – det finns överallt. I vårt dricksvatten, i kläderna vi bär, i stekpannor, i ögondroppar från apoteket. 65 procent av svenskarna vill att PFAS ska förbjudas enligt en undersökning från Naturskyddsföreningen, men halterna i naturen fortsätter att öka.

Sveriges regering har ställt sig bakom ett förslag om att starkt begränsa användningen av PFAS i EU, men de stora kemikalieindustriföretagen lobbar stenhårt för att stoppa förbudet.

Filippa Husar i Ronneby oroar sig dels för om hon överhuvudtaget kommer att kunna bli gravid, men också för om det är moraliskt rätt. »Det blir ju nästan som att jag förgiftar mitt barn«. För de drabbade i Ronneby är PFAS ett ovälkommet och ofrivilligt kroppsligt arv.

Ett arv som samhället måste jobba för att stoppa från att drabba ännu fler.

Carolina Hemlin och Ida Måwe är chefredaktörer på Ottar.