Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Illustration av kvinna med mörkt hår som blir dragen åt olika håll
Bild: Lisa Rydqvist
Artiklar Kroppen

Sara: »Jag var rädd för oskuldskontrollen«

Före bröllopet skulle prästens fru inspektera Saras »mödomshinna«. Men Sara började övertala sin familj för att komma undan. »Jag vill få stopp på det så att mina kusiner, vänner och alla som jag inte känner också ska slippa.«

Det var en varm dag i juni, den första Corona-sommaren 2020. Familjen var samlad i köket. Nu var det bara två veckor kvar till bröllopet. Sara var lycklig över att hon funnit kärleken. Hon hade mött en man hon älskade och som hon ville dela sitt liv med, men hon visste också vad hon måste gå igenom först.

Hennes pappa berättade: Tiden var bokad, hemma hos prästens fru. På lördag morgon klockan 10.00.

I Saras familjs tradition fanns en idé om att brudens kyskhet kan och ska kontrolleras före bröllopet. Om bruden inte är »oskuld«, ger det mannen rätt att bryta förlovningen. »Det finns en mödomshinna som spräcks om man använder tampong eller har sex. Allt handlar om att bevara mödomshinnan till bröllopsnatten.

LÄS OTTARS RUNDRINGNING TILL MOTTAGNINGAR SOM ERBJUDER OSKULDSKONTROLLER

Före bröllopet ska den kontrolleras. Om mödomshinnan inte finns kvar, då är man inte oskuld. Då kommer din man att lämna dig och det blir inget bröllop. Kvar blir bara skammen.« Det var vad Sara har fått höra sedan unga år. Alla gör det. Sara fick veta hur det skulle gå till.

– Det kostar 5 000 kronor. Om man är oskuld får man en chokladbit. »Va bra du är en duktig flicka som har förbättrat dina föräldrars rykte. Nu är det bevisat.«

Kontrollen skulle utföras hemma hos den högste prästens fru i närvaro av en gynekolog. Sara försökte alltmer desperat övertala sina föräldrar att slippa.

– Mannens familj ska vänta utanför. Antingen säger dom rakt ut att man är oskuld, eller också att man inte är det. Då ska mannens familj reda ut om han ska vara kvar eller inte.

Kontrollen skulle utföras hemma hos den högste prästens fru i närvaro av en gynekolog. Sara ville inte, hon kände starkt att det var fel. Saras blivande man Samuel var lika bestämd som hon. Det här var absolut inte något som hans blivande hustru skulle behöva utsättas för. Sara försökte alltmer desperat övertala sina föräldrar att slippa.

Sara beskriver det som att båda föräldrarna lätt påverkas av omgivningen, av släkt och vänner. Saras mamma var orolig för att rykten skulle börja spridas om de skulle göra avsteg från traditionen. Hon var rädd att det skulle drabba Sara själv. »Vad ska folk säga?« upprepade hon.

Pappan orkade inte hantera frågorna från släkten. Sara var rädd för oskuldskontrollen. Samtidigt ville hon inte att hennes föräldrar skulle behöva tappa ansiktet inför alla. Dom var pressade både från omgivningen och från de religiösa auktoriteterna. Men Sara gav sig inte, hon visste ju vad som var det rätta. Ett tag verkade föräldrarna ge med sig, men i nästa stund började de lyssna till rösterna från omgivningen igen.

Nu var det tio dagar kvar till bröllopet. Sara var 28 år. Det som borde vara hennes lyckligaste dag var istället något hon räknade ner mot fylld av ångest. Hur hade Sara hamnat här?

Sara fick sin första mens när hon var tio år. Det var efter den dagen som allt förändrades.

Sara har levt i stort sett hela sitt liv i Sverige. Hennes familj är mandéer, kristna från Irak. Idag har Sara en bra relation till sina föräldrar, men vägen dit har varit lång och krokig. När det gällde synen på relationer och sexualitet, var familjens och släktens normer helt andra än de som förmedlades från skolan och medierna.

Sara fick sin första mens när hon var tio år. Det var efter den dagen som allt förändrades. Ingen skidresa med skolan på vintern. Det spelade inte någon roll hur mycket hon än tjatade.

– Vi litar inte på andra, sa dom. Jag förstod inte då, men nu förstår jag att dom trodde att något intimt skulle hända mellan mig och någon av pojkarna. Jag fick inte sova över hos kompisar. Jag blev bara ledsen och tyckte att det var orättvist. Alla mina kompisar fick ju vara med på pyjamasparty, säger Sara.

Hon minns väldigt tydligt den dagen då hennes två världar kraschade in i varandra.

Det var i sexan och klassen var på besök på ungdomsmottagningen, och en barnmorska sa att de fick fråga vad de ville. Sara räckte upp handen:

– Kan man se om någon har haft sex?

Svaret chockade henne. Barnmorskan sa inget av allt det där viktiga om »oskulden« som Sara fått lära sig under hela sin uppväxt. Det barnmorskan sa var precis det motsatta: »Det finns ingen hinna som täcker för slidöppningen. Det är en myt. Man varken kan eller får kontrollera om en kvinna har haft sex.«

– Det kändes som att jag levt i en lögn. Min familj säger si, och skolan säger så, vem ska jag tro på? Sen förstod jag att det här testet före bröllopet, det som jag hört talas om så mycket, att det bara är något de gör för att kontrollera oss kvinnor. Det var första gången jag kände att jag levde i två världar. Jag kände mig sviken av mina föräldrar som lärt mig något som inte stämmer. Det var då den här drivkraften föddes.

Under tonåren var Saras liv begränsat till skolan och hemmet.

– Jag fick inte vara ute sent. Jag var väldigt kontrollerad. Efter skolan skulle jag gå direkt hem, om jag var med mina kompisar ringde mina föräldrar var tionde minut.

När Sara fyllde 24 år förlovade hon sig med en kille, som familjen godkänt. Allt verkade perfekt. Han var en gentleman som öppnade dörrar, och bjöd på fina restauranger. Men snart började han hacka på Sara. Allt var hennes fel, och långsamt började hennes självförtroende malas ner. Sedan blev det värre.

– Han var en väldigt dålig kille. Han våldtog mig innan vi blev officiella. Jag insåg direkt vad det betydde: Jag hade förlorat den där oskulden och mödomshinnan hade spräckts. Så jag var jätterädd och tänkte att jag måste gifta mig med den här mannen bara för att skydda mitt rykte och min familjs rykte.

Sara kunde med stöd från sin moster ta sig ur den destruktiva relationen. Men det fanns en sak hon inte kunde lämna bakom sig; skammen.

Bröllopet närmade sig, men det fanns en släkting som såg Saras situation. Det var Saras moster som sa det rent ut: »Jag förstår inte hur du kan vara tillsammans med den här mannen som behandlar dig så hemskt. Du ska inte förstöra ditt liv för någon som honom.«

– Jag brast och berättade allt. Hon hjälpte mig att göra slut, och jag är så tacksam.

Sara kunde med stöd från sin moster ta sig ur den destruktiva relationen. Men det fanns en sak hon inte kunde lämna bakom sig; skammen. Tankarna malde.

– Nu är jag en dålig tjej för att jag har haft sex. Jag kände mig äcklig och smutsig, och som att jag svikit mina föräldrar. Det kändes som att deras rykte låg på botten på grund av mig.

Vändpunkten kom när hon träffade Samuel. De tänkte lika och kände snart att de ville dela sina liv med varandra. 

– Han accepterar mig för den jag är och han älskar mig för den jag är.

Samuels familj besökte Saras föräldrar för att be om hennes hand. Alla var överens och de blev trolovade. Men det fanns fortfarande ett hinder kvar på vägen: kontrollen.

– Min man sa till min pappa att om jag gifter mig med Sara, så vill jag absolut inte att hon ska behöva göra den här kontrollen.

LÄS OTTARS RUNDRINGNING: LÄKARE ERBJUDER OSKULDSUNDERSÖKNING

Sara själv började bli mer arg, än rädd. Officiellt heter det att oskuldskontrollen är frivillig, och att kvinnan ger sitt samtycke i ett skriftligt kontrakt. Men för Sara kändes det hela inte det minsta frivilligt. Om man säger nej, då får det konsekvenser. Om man inte gör testet börjar snart ryktena gå.

– För mig var det absurt att kalla det för frivilligt. Jag brann när jag hörde det. Jag blev jättearg. Hur kan ni kalla det frivilligt?

Den sommaren sände Tv4 ett granskande reportage om oskuldkontroller som fick stor uppmärksamhet. Det startade en debatt som innebar en öppning. Ett par andra unga kvinnor som befann sig i Saras situation hade också tagit mod till sig och sagt ifrån.

Sara lyckades med stöd av sin blivande man förmå pappan att lyfta luren, ringa upp den högste prästen och ställa en avgörande fråga: Är kontrollen frivillig?

Tv-inslaget alla pratade om handlade om oskuldskontrollerna i det mandeiska samfundet. När de religiösa ledarna fick frågor av journalister, hamnade de på defensiven och började uttrycka sig mer försiktigt.

Sara såg sin chans. Hon tog kontakt med en Origo, Stockholms stads resurscentrum för hedersutsatta. Där kunde hon diskutera möjliga vägval med en kurator som förstod hennes situation.

Sara lyckades med stöd av sin blivande man förmå pappan att lyfta luren, ringa upp den högste prästen och ställa en avgörande fråga: Är kontrollen frivillig?

Svaret från auktoriteten blev ett ja – den är frivillig. En förvånad pappa kunde meddela en lika förvånad Sara: »Vi bokar av oskuldskontrollen på lördag. Det är dags för bröllop.« Det blev en stor fest med dans och berg av sötsaker.

»Dom äldre kommer inte att ändra sig, men man behöver utbilda kommande generationer, så att dom vågar stå emot.«

Nästan två år har passerat. Så här i efterhand är Sara stolt över sina föräldrar som vågade ta det svåra steget att frångå traditionen. Men bara för att Sara själv slapp ifrån kontrollen är hennes engagemang i frågan inte över.

– Det här finns till för att kontrollera kvinnan, inget annat. Jag vill få stopp på det så att mina kusiner, mina vänner och alla som jag inte känner också ska slippa.

– Dom äldre kommer inte att ändra sig, men man behöver utbilda kommande generationer, så att dom vågar stå emot.


Rasmus Malm är frilansjournalist.

Fotnot: Sara heter egentligen något annat.

Fler artiklar

Artiklar Kroppen

Stopp vid hiv

Sverige är ett av få europeiska länder där vården nekar personer med hiv fertilitetsbehandling.

Intervju HBTQI

Hej Aktivist: Angelica Polmonari och Atilla Yoldas

Möt Angelica Polmonari som är aktiv inom Italiens största ideella hbtqi-rätssorganisation Arcigay och Atilla Yoldas som föreläser på tema jämställdhet och manlighetsnormer. 

Bild på en lucka utanför ett sjuhus där spädbarn lämnas in.
Reportage Kroppen

Bakom bebisluckorna

I flera länder i Europa finns bebisluckor, där föräldrar kan lämna spädbarn anonymt. Ottar reste till Tyskland, Belgien och Nederländerna.