Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Reportage

Satan – en sexualpolitisk frontfigur?

Lucifer, ljusbringaren, har kallats in i kampen för sexuella och reproduktiva rättigheter. Men vad har Satan med intersexfrågor och aborträtt att göra? Ottar har pratat med ledarna för Sveriges nyaste trossamfund.

Social rättvisa. Kroppslig autonomi. En uppgörelse med godtyckliga sociala normer och bedrägliga kategoriseringar. Så beskriver det svenska Satanistiska samfundet sin verksamhet. Som vägledare har man alltså Lucifer. Den kristna mytologins främsta »käringen mot strömmen«, en gestalt som genom årtusendena har sagts symbolisera såväl upplysning som ren ondska.

Under coronapandemin har det svenska Satanistiska samfundet, som alla andra, fått dra ner på all verksamhet som inbegriper fysiska möten. Istället för »svartvard« och träffar som »beer and blasphemy« och »books and blasphemy« har man fått ha after work över videolänk. Det är trosutövning anpassad till samtida förhållanden.

Så är också samfundet Sveriges yngsta trossamfund, registrerat sedan 2019. Skaran är liten. På Facebook har man ungefär 2 000 följare, antalet aktiva medlemmar är lägre.

– Jag tycker att det är en fördel att vi är så pass små ännu. Det ger oss möjlighet att ha direkt och personlig kontakt med de som söker sig till oss, säger Lux, samfundets ordförande.

»När religiösa rörelser nästlar sig in i politiken är det ganska ofta med agendan att begränsa människors rätt att leva och älska som de vill.«

Jenny Hedin

Lux företrädare på ordförandeposten, Jenny Hedin, har också kopplat upp sig i videomötet. Hon var en av de drivande när Satanistiska samfundet startade. Upprinnelsen var frustration över hur religiösa krafter mobiliserade mot abort. Med en bakgrund inom aktivism, från djurrätt till arbetsrätt och politiska partier, kände Jenny Hedin att det måste finnas ett mer slagkraftigt sätt att bemöta angreppen på sexuella fri- och rättigheter.

Allt föll på plats när hon såg hur den amerikanska organisationen The Satanic Temple använde sig av satanism som aktivism för ett sekulärt samhälle där var och en har mandat över sin egen kropp.

– När religiösa rörelser nästlar sig in i politiken är det ganska ofta med agendan att begränsa människors rätt att leva och älska som de vill. Då är det ganska skönt att ha en jämbördig plattform att säga emot ifrån. Om deras åsikter ska räknas så ska våra också göra det. Eller så ska inga göra det, säger Jenny Hedin.

Lux berättar att det finns en populär föreställning om att de hatar religion.

– Så är det inte. Vi är själva en religion. Därför var det också viktigt för oss att registreras som trossamfund. För att vi ska uppnå en sekulär stat är det jätteviktigt att olika trosuppfattningar och religioner erkänns och verkar sida vid sida, snarare än att någon har särskilt inflytande över hur samhället ska organiseras, säger hen.

Illustration: Linda Spåman

Den amerikanska organisationen The Satanic Temple, som porträtteras i dokumentären Heja Satan? från 2019, knäckte under tidigt 2010-tal koden för att använda satanism som sekulär aktivism. År 2014 samlade man via crowdfunding in medel för att tillverka en stor bronsstaty av getmänniskan Baphomet omgiven av två storögt leende barn. Baphomet skjutsades sedan runt mellan offentliga byggnader i USA där politiker beslutat att uppföra monument med de tio kristna budorden. Det satanistiska budskapet och Baphomets bisarra uppenbarelse ger effektivt uppmärksamhet till frågan om vikten av att hålla kyrka och stat åtskilda.

The Satanic Temple är i dag ifrågasatta av många inom den solidariskt sinnade satanistiska aktivismen. Organisationen har anklagats för att vara toppstyrd, sexistisk och rasistisk. Det svenska Satanistiska samfundet hör till kritikerna och har i stället valt att ansluta sig till Global Order of Satan, med säte i Storbritannien.

I sociala medier har svenska Satanistiska samfundet bland annat uppmärksammat intersex-rättigheter och Världsaidsdagen. Samfundet har deltagit på Stockholm Pride och skrivit debattartiklar som ifrågasätter dominansen av kristna inslag i SVT:s programutbud. Global Order of Satan arrangerade hösten 2020 en svart mässa för att uppmärksamma den repressiva politiska utvecklingen i Polen. När den tyska förbundsrepubliken Bayern år 2018 införde ett krav på att alla offentliga byggnader skulle förses med ett krucifix vid entrén distribuerade man en större mängd kors – med kroken för upphängning i andra änden.

Lux

Satanistiska samfundet är på samma gång ateistiskt och satanistiskt. En motsägelse, kan tyckas, men bara därför att det är så vi är vana vid att betrakta tro och övertygelser, säger ordföranden Lux. Hen ser begreppet trossamfund som att det beskriver en grupp som samlas i en gemensam livsåskådning.

– Inom satanismen finns en uppsättning idéer, precis som inom andra religioner. Hur ska jag göra i den här situationen, hur ska jag tänka, hur ska jag leva? Det är som att ha en moralisk kompass att gå tillbaka till och kalibrera efter, säger Jenny Hedin.

»I många århundraden har Satan varit en symbol för frigörelse. Det är en inspirerande gestalt.«

Där ateism kan definieras som frånvaro är satanism för henne närvaron av något annat. Den litterära satansgestalten, liksom Lilith, som också demoniserats i egenskap av symbol för motstånd, ger henne kraft.

– I många århundraden har Satan varit en symbol för frigörelse. Det är en inspirerande gestalt. Varför måste det vara på det här sättet? Kan det inte vara så här istället? Det är ganska bra att kunna hämta kraft ur en förebild som väcker uppmärksamhet.

Satan har genom åren gett kraft åt flera, och motstridiga, politiska rörelser. Greppet att använda Satan som en upprorssymbol mot konservativa politiska motståndare förekom bland annat inom tidig svensk socialdemokrati och i kampen för kvinnlig rösträtt. Idén att nyttja Satan så uppstod hos engelska romantiker i början av 1800-talet, berättar Per Faxneld, religionsvetare som 2014 disputerade med sin avhandling om satanistisk feminism kring förra sekelskiftet. I dag är han verksam vid Södertörns högskola där han forskar kring sekularisering, nyreligiositet, »alternativandlighet« och västerländsk esoterism.

Per Faxneld Foto: Suzanne Faxneld

– Inom esoterism finns egentligen hela spektrat av politiskt engagemang och likgiltighet, liksom hela spektrat av höger- och vänsteråsikter. Fältet är splittrat i så många olika strömningar och grupperingar att det är svårt att säga något generellt. Det rymmer allt från queerhäxor till konservativa frimurargrupper där bara män välkomnas, säger Per Faxneld.

»Kanske kan somliga uppleva att det är lite »kicking a dead horse« med antikristna symboler i nutidens Sverige.«

Per Faxneld

Vänstern har på inget sätt monopol på satan. Anton LaVey, som grundade den radikalindividualistiska Church of Satan i Kalifornien 1966, beskrev sin ideologi som en rituell variant på libertarianen Ayn Rands lära. Men i ett längre historiskt perspektiv är det främst av mer progressiva figurer som symbolen använts, säger Per Faxneld.

– Kanske kan somliga uppleva att det är lite »kicking a dead horse« med antikristna symboler i nutidens Sverige, eftersom kristendomens inflytande överlag är i avtagande. Å andra sidan har Satan enligt min erfarenhet fortfarande en oväntat stor sprängkraft, även bland icke-religiösa, säger Per Faxneld.

Både grundandan och den rituella praktiken inom Satanistiska samfundet är individualistisk. Fokus ligger på självkännedom och ritualerna består till stor del av introspektion, om än i grupp. Men i politisk mening verkar man för solidaritet.

– Det finns en uppenbar baksida av individualismen som är att vissa uppfattar det som att bara bry sig om sig själv. Det tydligaste exemplet vi sett på detta var när vi deltog i de digitala Black Lives Matter-demonstrationerna med vår Facebook-sida. Då dök det upp en del personer som ifrågasatte detta, med hashtaggen #nolivesmatterbutmine. Det är motsatsen till vad vi står för, säger Jenny Hedin.

– Satanism är något individuellt, men genom samfundet har vi en gemenskap. Det är himla fint. Det vanliga i satanistiska sammanhang är att bara betona självständigheten: »Jag tänker inte rätta mig i någon fålla, jag är inget får, jag är en varg!« Här är det ensamvargar som ändå söker en flock.

Jenny Damberg är frilansjournalist.

Fler artiklar

Reportage HBTQI

Vad har hänt sedan Åke Green?

Det har snart gått 20 år sedan pastorn Åke Green predikade om homosexualitet som »en cancersvulst på samhällskroppen«.

Serie Sex & hälsa

SERIE: Den helige ande i Barnkanalen

Hur ser kopplingen ut mellan svenska barnprogram och megakyrkan Hillsong? Sara Hansson undersöker ämnet med start i uppväxtens frikyrkotäta Alingsås.