Gynstolen – fruktad men funktionell

Mycket har förändrats i det som kallas kvinnosjukvård under de senaste 150 åren. Men i gynstolen är det mesta sig likt – benen ska upp i två hårda stöd och bäckenet ska hasa ned i en position som för många känns främmande. Ett gynbesök är för de allra flesta synonymt med en utsatt position. Varför fortsätter ändå gynstolen att se likadan ut? Karin Ehrnberger är industridesigner och forskar om normkritisk design och innovation vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. 2012 designade hon och industridesignern Cristine Sundbom Androstolen – en undersökningsstol för kroppar med prostata.

Stolens form grundades i kvinnors berättelser om utsatthet i den sedvanliga gynekologstolen. Syftet var att vända på perspektiv och väcka debatt om kvinnors utsatthet i gynsammanhang.

– Vi fick väldigt mycket reaktioner. Den vanligaste frågan var om vi ville hämnas på män. Det är en intressant kommentar. För om Androstolen är en hämnd, vad är då gynstolen?

I Androstolen – en prototyp som aldrig funnits på marknaden – ligger patienten framåtlutad på mage med bar underkropp. Benen dras upp en bit under magen och placeras på metallstöd, rumpan exponeras fritt. Enligt androloger är positionen den mest gynsamma för undersökning av prostatan. På samma vis utformades den sedvanliga gynstolen på 1800-talet. Det vill säga för att ge läkaren överblick – men utan hänsyn till patienten, menar Karin Ehrnberger.

I sin avhandling har hon granskat gynstolens form och funktion – och dess påverkan på personer med kroppar utanför normen. Det är dyster läsning. I många fall tycker patienter det är ens eget fel när de till exempel har svårt att komma upp i stolen, eller ligga bekvämt i den: »De anser sig vara för gamla, för orörliga, för känsliga, för korta, för långa. Det är de som bryter mot normen för hur en patient ska se ut, fungera och bete sig och gynekologstolen påminner dem om detta.«

– Alla tycker inte illa om gynstolen, förtydligar Karin Ehrnberger. Men i vår intervjustudie uttryckte 80 procent en negativ upplevelse. Man känner ett starkt obehag.

En stor andel kvinnor har dessutom upplevt övergrepp av något slag, påminner hon. Ofta sker övergreppen just i en position som liknar den man sedan behöver återupprepa i stolen. Och obehaget som förknippas med besöket kan ha farliga effekter.

– Det gör att man undviker att undersöka sig och att sjukdomar inte upptäcks i tid.

»Kvinnor har fött på alla möjliga sätt. Varför skulle inte detsamma gälla hur man utför en undersökning?«

Den rådande normen med gynposition vid undersökning går att koppla till den nu föråldrade idén om att gynposition är det enda möjliga sättet att föda barn, menar hon.

– Kvinnor har fött på alla möjliga sätt. Varför skulle inte detsamma gälla hur man utför en undersökning? Det handlar bara om att få en kvinna, eller en person med livmoder, att slappna av. Poängen med att designa Androstolen var att visa på att en gynundersökning måste vara flexibel, förklarar hon.

– Man måste kunna få vara delaktig som patient. Gillar man att ligga i gynstol, ja då ska man göra det. Gillar man det inte måste det finnas alternativ.

Lena Maltzman är gynekolog på Södersjukhuset i Stockholm. Här finns bland annat Vulvamottagningen som vänder sig till patienter med smärtproblematik och Amelmottagningen som tar emot kvinnor med erfarenhet av könsstympning.

– De allra flesta patienter tycker att det är obehagligt att bli undersökt i en gynstol. Har man långvarig genital smärta är det extra jobbigt.

Men den klassiska gynstolen har en funktion, menar hon.

– Man måste få till en viss vinkel i bäckenet om man ska kunna göra en adekvat undersökning av de inre organen. Ska man göra ett vaginalt ultraljud eller undersöka med spekulum går det inte att ligga på annat sätt.

Maltzman har arbetat i ett drygt decennium som gynekolog. Hon beskriver sin yrkesroll som föränderlig – allt handlar om vem det är hon möter, och hur patienten mår.

– Många spänner sig väldigt mycket. Det är en reflex när man tycker att något är jobbigt, oavsett vilken sorts rädsla det handlar om.

Har du några särskilda knep för att lugna dina patienter?

– Jag behöver hitta ett sätt att prata som får dem att känna sig trygga. Ofta försöker jag avdramatisera situationen. Ibland kan jag inleda undersökningen med att bara titta och kanske känna litegrann. Jag brukar berätta precis vad jag gör och ta det stegvis.

Den här dagen är mottagningen stängd. Korridoren ligger blank och tyst, gynstolarna står tomma. Lena Maltzman skruvar på ett benstöd av metall. Hon kallar gynstolen »en kompis man bråkar ganska mycket med«. Precis som Karin Ehrnberger kan hon konstatera att stolen konstruerats för en sorts kropp.

– Den passar inte bra om man är jättelång eller jättekort. Och den är krånglig att justera.

Men om patienten har svårt att ta sig upp i stolen används lift. Man kan också ta hjälp av en vändplatta – en slags ståplattta med snurrmekanik som underlättar förflyttning från rullstol.

– Om man är äldre och höftopererad kan en sköterska behöva komma in och hjälpa till att hålla i ett ben för att det ska fungera att undersöka.

Sedan ett tiotal år tillbaka finns ytterligare en sorts stol på den gynekologiska mottagningen. När den introducerades på marknaden 2015 kalllades den »henstolen Kim«.

Upphovsperson var Greta Edelstam, överäkare i gynekologi vid Danderyds sjukhus och forskare vid Uppsala universitet. Ett anslag på 3,2 miljoner kronor från den statliga myndigheten Vinnova möjliggjorde utvecklingen av en blå stol med reglerbar värme i säte och rygg – tänkt att passa för både urologisk och gynekologisk undersökning. Men den största skillnaden ligger i hur Kim-stolens benstöd utformats, förklarar gynekolog Lena Maltzman. Här är det inte patientens ben, utan fötter som placeras på stöden – som är vridbara.

– Den gör att man först kan hålla benen ihop. Sedan, när man hunnit andas och känner sig redo för man själv benen isär.

»För patienter med smärta kan det handla om att en undersökning kan genomföras överhuvudtaget.«

För tio år sedan kostade en Kim-stol omkring 60000 kronor i inköp – ungefär dubbelt så mycket som sedvanlig modell. Men stolen lönar sig ändå, menade Greta Edelstam när stolen lanserades, eftersom dess konstruktion gör varje undersökning ungefär 1,5 minut kortare.

Men Lena Maltzmans erfarenhet är att skillnaden är större än så.

– För patienter med smärta kan det handla om att en undersökning kan genomföras överhuvudtaget.

Även för kvinnor som könsstympats eller patienter som är trans är Kim-stolen i regel ett förstahandsalternativ, menar hon.

– Det är ju ingen gynstol, utan en undersökningsstol.

En till Kim-stol finns i nuläget på Södersjukhuset. Den står i undersökningsrummet på Akutmottagningen för våldtagna.

– Det är en mottagning som vänder sig till alla oavsett könsidentitet. Där är den jätteviktig.

Men idag har Kim-stolen försvunnit från marknaden. Enligt tillverkaren Oscar Medtech såldes stolen i omkring tio exemplar innan den slutade tillverkas på grund av låg efterfrågan. De uppskattade Kim-stolarna står alltjämnt kvar på Sös tills de är utslitna.

Är det möjligt att undersökas på brits, om man inte vill sitta i en gynstol?

– Det beror helt på vad syftet med undersökningen är. När man ligger på en brits syns bara huden på vulva – man ser knappt in i slidmynningen ens.

Under en pågående förlossning går det däremot bra, förklarar Lena Maltzman.

– Då kan man undersöka livmodertappen bara med hjälp av fingrarna.

Text: Ida Säll är frilansjournalist

Bild: Daniel Ivarsson