Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Artiklar Kroppen

Snälla, låt ett barns kropp vara neutral

KRÖNIKA. Trenden att sätta emojis på barns bröstvårtor på Instagram för att bilden ska godkännas av Metas regler om nakenhet, får snarare motsatt effekt. Vi sexualiserar omedvetet våra barn, menar Tilda Rocklind.

Jag sitter och scrollar på instagram när min treåriga dotter dyker upp bredvid mig. Hon får syn på en bild i mitt instagramflöde.

Tilda Rocklind

– Men mamma, varför har hon hjärtan på tuttarna? 

På bilden syns en bebis iklädd bara blöja med två hjärtformade symboler placerade över vardera sida på bröstkorgen. Jag låser mobilen snabbt och försöker hitta förklaring. En förklaring så långt bort ifrån sanningen som möjligt. Hon får inte veta redan nu. Inte än. 

Jag skrattar och säger något i stil av att bara råkat blivit så, att det blivit något tokigt.

Tokigt är det, minst sagt. Första gången en sådan bild visade sig på mitt instagramflöde kändes det som ett skämt. Det låg något så overkligt över att se en bild på ett litet barn där man censurerat bröstkorgen. Nu dyker de upp titt som tätt. Oftast har man täckt över bröstkorgen med en stor emoji-symbol, eller två små för varje bröstvårta. Det är bortsett från censureringen helt vanliga bilder. Barn som badar, äter, leker och gör allt det som barn gör. Sådant som föräldrar gärna delar med sig av på sitt instagram konto. Så gärna att de gör en problematisk kompromiss.

»Det är inte upp till föräldrar att försöka avgöra vad som skulle kunna uppfatta som sexuellt på ett barns kropp.«

Det räcker att läsa Metas regelverk för instagram en gång för att förstå att instagram inte är rätt plats för en bild på ett naket barn:

»Många vill dela foton och videoklipp av sina barn. Av säkerhetsskäl kan vi ibland ta bort bilder som visar nakna eller delvis nakna barn. Även om innehållet delas med goda avsikter kan det komma att användas av andra på oförutsedda sätt.« 

Med den informationen gör jag två antaganden. Det första är att man väljer att censurera för att riskera att bilden eller kontot blir borttaget. Det andra att man censurerar för att man är uppriktigt rädd för att bilden kan användas i sexuella syften.

Det finns inga tvivel att avsikten är något annat än god. Med det sagt, så är inte lösningen nödvändigtvis att censurera. Det är inte upp till föräldrar att försöka avgöra vad som skulle kunna uppfatta som sexuellt på ett barns kropp. Det blir en problematisk övervägning. Vart går gränsen för ett naket/delvis naket barn? Är det en bebis i blöja, en tre-åring iklädd bara shorts eller en femåring med ingenting alls på sig? Spelar barnets kön roll?

»Hur kan ett barns kropp fortsätta vara neutral om vi täcker den?«

Det är avgörandet och censureringen i sig som sedan blir en (omedveten) sexualiserande handling. Kroppen som innan var neutral, blir nu laddad med en annan energi. Under censureringen finns något förbjudet, något som inte ska visas för allmänheten. Den stora frågan blir – hur kan ett barns kropp fortsätta vara neutral om vi täcker den?

Det finns flera andra vägar att ta innan man censurerar små barn och bebisars bröstvårtor. Det mest uppenbara är helt enkelt att låta bli att lägga upp en bild som man känner behov av att censurera. Är man rädd för att bilden ska hamna på fel ställe eller användas i sexuella syften är det klokast att låta bli. Fruktar man ett nedstängt konto eller borttagen bild, så bör det också vara enkelt att behålla bilden i sitt eget kameraalbum. Det finns helt enkelt inte en välgrundad anledning till att börja censurera små bröstkorgar.

»Är man rädd för att bilden ska hamna på fel ställe eller användas i sexuella syften är det klokast att låta bli.«

Det är svårt att låta bli att reflektera om detta kommer bli det nya normala. Går vi med på vad som helst för att publicera bilder på våra barn? Jag vill inte att min dotter är tre år när hon ser en bebis med övertäckta bröstvårtor. Jag vill inte att hon lär sig om sin egen och andras kroppar på det sättet. Jag vill inte att någon ska göra det. Kommer det här vara normaliserat när våra barn blir äldre, eller kommer vi behöva försvara vårt agerande när de ser tillbaka på bilderna?

Snälla, låt ett barns kropp vara neutral. Låt det vara en barnkropp.

Tilda Rocklind är frilansjournalist.


Läs mer

Fler artiklar

Kvinnligt kodad person (Frida Ingha) som har vissa mänskliga drag men också tecken som skvallrar om att det kan vara en syntetisk kopia hon saknar helt ögonbryn och hår på huvudet. Hennes öron sitter släta längs huvudets yta istället för att sticka ut. En svart ljudprocessor, som liknar en liten puck, sitter på vardera sida av skallen mellan den hänger en silverkedja. Höger öga och en stor del av panna och huvud är täckta av ett svart material med mönstrade hål och små piggar utifrån den sträcker sig svarta linjer, en av dem går över näsbenet och vidare över vänstra ögat. En lika dan svart linje går under vänstra ögat men sträcker sig på utsidan upp till en tunn svart båge som absorberats av skinnet på vänstra sidan av skallen. Frida Inghas hy är slät och skiftar i isblått, stålmetallic och grått. Över bysten sitter en smal panel där mängder av kontakter är instuckna. Sladdarna hänger i vissa fall löst åt olika håll. Andra är tvinnade och samlas som en tjock svans över vänster axel och bak på ryggen. På underkroppen har hon en skimrande grå kjol. Benen är svarta. Från vristen är fötterna hudfärgade och utsmyckade av 20 cm höga skor.
Extra Kroppen

Mitt liv som cyborg

Frida Ingha beskriver sitt liv som CI-borg, och filosoferar kring relationen mellan människa och maskin.

En kvinna sitter på toaletten och ser ledsen ut. En annan person ligger på en säng och håller sig om magen.
Nyheter Kroppen

Helvetesbölden bartolinit

Det börjar med en svidande känsla, det hugger och trycker. Det är något på insidan av ditt underliv som inte

Reportage

Proud boys inifrån

Experter menar att Proud Boys är en av USA:s farligaste, fascistiska organisationer. Ottar har följt den innersta kretsen på politiska