Vad är det som säger att ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan inte kommer från en familj med feministiska förkämpar? Ottars chefredaktörer om alltför snabba slutsatser.
Just nu är det många som tror sig veta att ensamkommande flyktingbarn ägnar sig åt sexuella ofredanden och övergrepp i större omfattning än andra. Rösterna hörs inte minst på sociala medier, men även i annan media. Ett löst uttalande här, en misstanke där och vips! har det blivit en sanning.
I fallet med övergrepp på musikfestivalen We are Sthlm i somras var påståendet om förövarna mer specifikt än bara ensamkommande, det skulle enligt polisen handla om en stor grupp ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan.
»I det läget, när det visar sig att det saknas täckning för påståendena, har samhället redan gått vidare med den falska ›sanningen‹ i bakhuvudet.«
När Expressen gick igenom de 30 anmälningarna från festivalen 2014 och 2015 hittade de totalt fyra misstänkta förövare med koppling till Afghanistan, men inga uppgifter om att de var ensamkommande flyktingbarn.
I det läget, när det visar sig att det saknas täckning för påståendena, har samhället redan gått vidare med den falska »sanningen« i bakhuvudet – formulerad ungefär så här: Hur skulle ensamkommande killar från Afghanistan klara av att hantera åsynen av tjejer i korta kjolar? De har väl knappast fått den jämställda sexualupplysning som de som växer upp i Sverige får? Med sin bakgrund i starkt patriarkala samhällen saknar de väl respekt för kvinnor?
Men vet vi verkligen svaren på de, till synes, retoriska frågorna? Finns det väl underbyggd forskning?
Vad är det som säger att ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan inte har sin bakgrund i en familj med feministiska förkämpar? Vet vi verkligen att den som är uppvuxen bland mer påklädda kvinnor plötsligt tappar all kontroll när det visas mer hud? Och hur skulle det gå att veta att ett barn som kommer till Sverige på grund av flykt från förtryck inte ägnat otaliga timmar åt att surfa på grymma sexualupplysningssajter – ett alternativ till bristande sexualupplysning i skolan i såväl Sverige som i många andra länder?
»Kön är den mest uppenbara eftersom män begår 98 procent av övergreppen.«
Vad vi vet: Sverige behöver bli långt mycket bättre än i dag på att förebygga sexuella övergrepp mot kvinnor, barn, transpersoner och män, och då behöver vi ta hänsyn till en mängd parametrar.
Kön är den mest uppenbara eftersom män begår 98 procent av övergreppen. Andra faktorer kan vara socioekonomiska förhållanden, familjesituation, missbruk, psykisk hälsa och tidigare erfarenheter av att ha varit utsatt för sexuella övergrepp.
Var en är född är inte relevant.
Carolina Hemlin & Anna Dahlqvist är Ottars chefredaktörer.
Teckna en årsprenumeration och få en fin premie!
Trevlig läsning!
