Solidaritetens år 2026?
Vad kan vi göra för att möta en allt mer extrem verklighet? Hur omvandlar vi oro, rädsla och hopplöshet till motstånd?
Inför valåret i Sverige känns det… mörkt. Maskerade nazister från aktivklubbar tågar på gatorna med vit makt-budskap. Sverigedemokraterna, Sveriges andra största parti, vill i Stockholm radera allt stöd till hbtqi-verksamheter, och de »säger nej« till Rinkeby. Under hösten har det slagits larm om ett mer öppet rasistiskt och hbtqi-fientligt klimat i skolorna.
Hot och hat mot aktivister, politiker och journalister väntas öka kommande år. Och utanför Sveriges gränser drar patriarkala ledare som Trump och Putin klockan tillbaka för sexuella och reproduktiva rättigheter.
»Då ryckte kyrkan och den lokala Ica-butiken in och satte upp nya affischer, där de inte kunde vandaliseras.«
Vad kan vi göra för att möta en allt mer extrem verklighet? Hur omvandlar vi oro, rädsla och hopplöshet till ett solidariskt och kraftfullt motstånd? För det behövs en gemensam kamp mot utvecklingen i både politik och praktik. Vi behöver visa medmänsklighet i vardagen och stå upp för demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter.
Det finns goda exempel. I den lilla östgötska orten Horn med drygt 400 invånare, där det finns en skola, ett café och en kyrka, tog den 13-åriga scouten Alice tidigare i år initiativ till att arrangera Horns första prideparad. Scoutföreningen nappade, och affischer sattes upp inför eventet. Men det dröjde inte länge innan affischerna revs ner av hbtqi-fientliga krafter.
Då ryckte kyrkan och den lokala Ica-butiken in och satte upp nya affischer,
inuti sina skyltfönster och låsta glasskåp, där de inte kunde vandaliseras. Prideparaden gick av stapeln som planerat, med Alice i regnbågsfärgade kläder längst fram.
Carolina Hemlin & Ida Måwe
