Patriarkernas tid

Putin i Ryssland, Trump i USA, Modi i Indien och Netanyahu i Israel. En handfull exempel på en världsomspännande trend av män med traditionalistiska värderingar som sitter på den yttersta makten i sina respektive länder. Med dem följer en tillbakagång för jämställdheten och hbtqi-rättigheter, och dessa effekter går också att skönja bland unga män, visar studier.

Hjalmar Falk är universitetslektor i idéhistoria på Göteborgs Universitet. Han förklarar att auktoritära tendenser stärks i osäkra tider och att det finns klara jämförelser med tidigare historiska skeenden.

– Det mest uppenbara exemplet är väl den tyska Weimarrepubliken på 1920-talet, en period av stor experimentlusta i alla register och som bekant slutade med Hitlers maktövertagande. Parallellen är så tydlig att man kan exemplifiera med sexologen Magnus Hirschfeldts Institut für Sexualwissenschaft, som företrädde för tiden mycket progressiva idéer om sexualitet och som av lättbegripliga skäl blev måltavla för nazisterna.

Hjalmar Falk tar upp några av de faktorer som fascismforskaren Robert Paxton kallar »mobiliserande passioner«, de underliggande känslor och begär som driver fasciströrelser; starka upplevelser av kris och hot, föreställningar om den egna gruppens offerstatus, och rädsla för dess nedgång i status och materiella termer, samt tankar om gruppens primat i förhållande till den enskilde.

»Alt-righthögerns media, Donald Trump och manosfärens predikanter visar vägen, normaliserar och välsignar både misogynin och hbtqi-fientligheten.«

En annan mobiliserade faktor är, enligt Paxton, rätten att dominera andra. Den föreställda krisen blir en samhörighet och en tillåtelse att bejaka viljan till makt över de som upplevs svagare, som transpersoner, kvinnor, »feminina« män. Alt-righthögerns media, Donald Trump och manosfärens predikanter visar vägen, normaliserar och välsignar både misogynin och hbtqi-fientligheten. Manligheten är i kris, män är förtryckta av feminismen och på grund av detta håller själva maskuliniteten på att utrotas. 2010-talets progressivitet gick för långt och nu är vi kulturellt urspårade, precis som Weimarrepubliken var.

Nathan Hamelberg är debattör och aktivist inom Män för jämställdhet (MÄN). I sitt arbete har han sett en förändring ske de senaste tio åren, då manosfär-profiler som Andrew Tate funnit sätt att tjäna pengar på killars osäkerhet genom att måla upp ideal, där de spelar rollen som hypermaskulina med lyxiga liv som inte finns i verkligheten.

– Det hypermaskulina paketet är ett sätt att försöka intala killar att det fortfarande funkar att hålla på som förut. Jag tycker det är ett svek mot unga killar att försöka slå i dem de här drömmarna. Men det är viktigt att inte moralisera över rädslan av att bli omsprungen av utvecklingen, hur mycket man än kan hata att den riktas mot kvinnor, killar utanför heteronormen och hbtqi-människor.

Nathan Hamelberg gör dock en poäng av att väldigt många killar ser rakt igenom manosfärens profeter, och med projekt som MÄN handlar det om att lansera ett alternativt ideal.

– MÄN:s ordförande Shahab Ahmadian brukar säga att manosfärens gurus säljer den mest omöjliga grej i världen som inte en enda människa kan leva upp till – att vara på toppen av pyramiden och dominera i alla sammanhang – som världens enklaste. Medan vi säljer in det mest mänskliga, att bry sig om varandra, att ta hand om sig själv – som att det är jättesvårt och att man helst ska ha examen i genusvetenskap för att klara av det. I själva verket handlar det bara om praktik och om att hjälpas åt att gå bortom destruktiva normer som kommer med det för män traditionellt föreslagna.

»Den som inte är entydigt del av eller lojal med nationen är ett hot«

Länge verkade det nästan självklart att nya generationer män såg sina fäders generationer som åtminstone lite inskränkta, dammiga och konservativa i sin syn på kvinnor och på livsstilar som avviker från normen. Men i Forum för levande historias studie Unga tycker som andra som släpptes i februari i år framkommer att den utvecklingen har vänt. Störst förändring syns i ungdomars attityder gentemot hbtqi-personer. När undersökningen genomfördes 2013 gav 75% av de heterosexuella eleverna inte uttryck för några negativa attityder gentemot hbtqi-personer. 2024/2025 har den siffran minskat till 52%.

Parallellt visar en global studie utförd av King’s College London att 31% av alla tillfrågade gen z-pojkar/ män (födda mellan 1997 och 2012) anser att en fru bör lyda sin man, medan 33% svarar ja på frågan om mannen i ett heterosexuellt äktenskap bör ha sista ordet. Bland äldre män (födda mellan 1946 och 1964) är motsvarande siffror 13% respektive 17%.

Nathan tror att utvecklingen är del av en fascistisering som många länder gått igenom det senaste årtiondet.

– Rent psykologiskt ser jag fascism i dels förakt för svaghet, dels hat mot ambivalens. Enligt den logiken måste femininitet vara svaghet om maskulinitet ska vara traditionell styrka. Allt som är svår kategoriserat hotar en sådan ordning, den som inte är entydigt del av eller lojal med nationen är ett hot, den som inte enkelt kan räknas som man eller kvinna hotar uppdelningen.

Studier och undersökningar berättar inte hela historien. När äldre generationen pratar om jämställdhet är det utifrån en erfarenhet där kvinnor på olika sätt varit mer underordnade än i nutiden. Då lönegapet var större mellan könen, fler gifte sig och vid yngre ålder, och kvinnor förväntades sköta hemmet. Unga män växer upp med betydligt mer oklara förväntningar i en tid som präglas av oro inför en kaotisk framtid.

Hjalmar Falk menar att växlingarna mellan frigörelse och repression är ett mönster som kan skönjas genom hela den moderna historien.

– Kontrasterna är inte alltid lika skarpa som i dag vad det gäller framsteg och bakslag, men jag tror det är viktigt för progressiva rörelser att inte betrakta sina segrar som givna utan förbli vaksamma och beredda att försvara det vunna och sig själva från eventuell backlash. En uppfattad konsensus kan vara bedräglig och flyktig.

Det som verkar självklart i dag kan förändras fort. På gott och ont. Weimarrepubliken gick under men det gjorde också Nazityskland. Det kan bli värre än det är i dag men även denna närmast globala backlash mot progressiva värden lär en dag tappa fart.

– En utbredd materiell trygghet skapar bättre samhälleliga förutsättningar för individuell frihet och ökad tolerans. Om man ska se optimistiskt på det historiska förhållandet mellan frigörelse och repression, så kan man säga att förtrycket alltid fanns men att frigörelsen också var möjlig tidigare, säger Hjalmar Falk.

TEXT: Tomas Hemstad är frilansjournalist bosatt i San Francisco.

BILD: Pia Koskela