Det bortglömda bögspråket

En man slår sig ner på en parkbänk bredvid en annan man och öppnar en bok (A Clockwork Orange). Den andra mannen: »I’ve read that. It’s all gobbledygook. The ending is naff too«.

Så börjar Putting on the Dish, en prisbelönt kortfilm som utspelar sig på polari.

»Polari är ett exempel på hur språk kan användas både för att inkludera och exkludera.«

Polari var bögarna* i Londons egna språk, ett mischmasch av sociolekt (språklig variation som utmärker en social grupp) och kryptolekt (språklig variation som talas med avsikt att dölja meningen från eventuella tjuvlyssnare). Det snarlika språket parlyaree, som talades av resande och tivolifolk, har rötter som sträcker sig till 1600-talet, och det är okänt när bögarna började anamma och förändra det. Det finns källor som tyder på att det talades i mitten av 1800-talet, och 1900-talets början fram till 60-talet var språkets guldålder.

Polari är ett exempel på hur språk kan användas både för att inkludera och exkludera. Ett eget språk tillåter oss att kommunicera om saker som samhället inte accepterar, samtidigt som det kan visa vilka som är »hip«, som beatnikarna med sin slang kallade de som kunde tänkas vara allierade.

Det betyder såklart inte att polari bara användes i goda syften. Enligt många källor (och märkbart i vilka ord polari omfattar) användes det ofta för att bedöma personers utseende, ibland när de själva var närvarande (vada the naff ecafe on that palone = kolla in den där kvinnans trista ansikte).

»Uttryck som utvecklats bland sexarbetare, tjuvar och sjömän lånades friskt.«

Polari lånade friskt från andra utstötta gruppers språk och slang. Uttryck kom från jiddisch och från italienskan, från det brittiska trasproletariatets Cockney rhyming slang, och från kryptiska tjuvspråk – i engelskan kallad »Thieves’ cant« i Tyskan »Rotwelsch«, vilket gett ursprung till ordet »rotvälska«: det vill säga slang som användes för att dölja vad samtalet handlade om. Uttryck som utvecklats bland sexarbetare, tjuvar och sjömän lånades friskt.

De tre nämnda gruppernas historia har ofta gått hand i hand med bögarnas. I svenskan finns ord som »pugga« som använts omväxlande för »lösaktiga kvinnor« och bögar.

Jean Genets författarskap berättar ingående om hur tjuvarnas och bögarnas kultur var sammanflätade, och gaymeckan som San Francisco uppstod till stor del för att sjömän hamnade där när de klev iland eller blev utslängda ur flottan (för att nämna några exempel).

Polarin var därmed också en klassmarkör.

I Paul Bakers bok Polari – The Lost Language of Gay Men beskriver Michael James och David McKenna hur Polarin varierade sig beroende på om en kom från stadsdelarna West eller East End. West End, där teaterbögarna befann sig i viss social rivalitet med den stabilare communityn i East End. I West End var en som David McKenna säger »George by day, and Fishy Frances by night«, medan en i East End kund leva i relativ öppenhet. Därav influerades polarin i West End främst av teatern medan East End-versionen hittade uttryck i till exempel jiddisch och sjömansslang. Därför sågs också East End-språket, med tillhörande identitet, som lite finare. Där de i stor mån kunde vara sig själva var West End-bögarna tvungna att göra sig till.

»Det är lätt att fascineras av polari som ett utdött historiskt fenomen, men än i dag letar sig uttryck från hbtq-kulturerna sig in i allmänhetens språk.«

Alla tog dock inte polarin till sig. I dokumentären Storm in a Teacup berättar »Ron« om hur han förstod polari, men valde att inte tala det. »De kallade mig alltid för en posh queen men jag var bara en arbetarklasstjej«.

Det är lätt att fascineras av polari som ett utdött historiskt fenomen, men än i dag letar sig uttryck från hbtq-kulturerna sig in i allmänhetens språk. När jag var yngre var det inte särskilt vanligt att strejta personer ens visste vad »komma ut« eller att »vara i garderoben« betydde. Nu är dessa uttryck så vanliga att de kan användas utan förklaring.

I dag är det bland annat transrörelsen och ickebinära queers som lär oss »nya« uttryck som cis eller hen, och det är kanske vanligare att det är från akademierna orden kommer.

»När alla sexuellt ambivalenta mäns skyddshelgon Morrissey släppte skivan Bona Drag (typ: snygg outfit) i början av nittiotalet var polari i det stora ett dött språk.«

När Marty Feldman (kanske mest känd som Igor i Det våras för Frankenstein) och Barry Took lanserade rollfigurerna Julian och Sandy, två arbetslösa skådespelare, letade sig polarin in från Londons gator till de brittiska stugorna. Rollfigurerna pratade flytande polari och var skrivna med tillräcklig tvetydighet för att göra dem populära både bland folk som förstådde den underliggande tonen och de som bara tyckte att de var ett par lustiga figurer. Men uttryck som naff (från början en akronym för Not Available For Fucking, men nu typ tråkig, dålig, fjantig), bevvy (dryck) och camp (feminin, omanlig) gick genast från att vara del av ett kodspråk för de invigda till att bli brittiskt allmängods. Med 60-talet kom också frigörelsen och i ett öppnare samhälle spelade polarin en allt mindre roll.

När alla sexuellt ambivalenta mäns skyddshelgon Morrissey släppte skivan Bona Drag (typ: snygg outfit) med singeln Pickadilly Palare (om sexarbetande män), i början av nittiotalet var polari i det stora ett dött språk. Ord som butch, camp, och naff användes redan av gemene person, och ord som riah (hår, hair baklänges) och clevie (vagina) var det inte många unga bögar som förstod.

Medan queers fortsätter att influera utvecklingen av olika språk, är polarin ändå historiskt unikt i sin omfattning och digra historia. Och även om det fortfarande talas hemliga språk i subkulturella sammanhang (den kontroversiella koden »masc4masc«, av »maskulina« bögar som söker detsamma har till exempel diskuterats flitigt i år), så har nätets öppenhet nästan omöjliggjort den typen av hemliga sammanhang i vilket språk som polari uppstår.

Kanske är det lika bra.

Tomas Hemstad är frilansjournalist.

——————————————

Tre exempel på Polari i polulärkulturen:

»So bona to vada, oh you your lovely eek and your lovely riah«

Morrissey i låten Piccadilly Palare på albumet Bona Drag (1990), blir på svenska »Så fint att se dig, åh dig ditt vackra ansikte och ditt vackra hår«.

Dialog mellan Julian och Sandy i BBC:s radioteater Round the Horne (1965-68):

JULIAN: We’re going to do Samson and Delilah.

SANDY: Go on, Jules, how do you see it?

JULIAN: Well, I see Samson as huge and all butch, with great bulging thews (=lår) and whopping great lallies (=ben), with long blond riah (=hår) hanging right down his Jim and Jack (=rygg).

SANDY: That’s rhyming slang for »back«. Or, for France — »down his Jules and Jim« — but I won’t go into that. Yes — so what happens?

JULIAN: I’ll tell you what happens – the film opens with him lying there, spark out on his paliasse (=rygg). Suddenly there’s a movement behind the arras, and who comes trolling in but this palone (=kvinna) Delilah. She vadas (=ser) his sleeping eek (=ansikte), and she pulls out this pair of scissors and lops off his riah.

I kortfilmen Putting on the dish — How gay men used to speak. A short film in Polari av Brian Fairbairn & Karl Eccleston från 2015 träffas två män på en parkbänk och pratar på polari.

* Med bögar menas i denna text de som sågs som bögar under benämnda tid, vilket rimligtvis även inkluderade både bisexuella män och heterosexuella transkvinnor. Det fanns säkerligen även lesbiska som nyttjade polari, men orden som språket omfattar tyder på att det utvecklades av män som sökte sex med män.

Teckna en årsprenumeration och få en fin premie!

Trevlig läsning!