Samvetskval – kampen för en ny statsideologi

Nytt hopp och samförstånd mellan människor präglade den så kallade sammetsrevolutionen i det forna Tjeckoslovakien 1989-90. Gator och torg fylldes av entusiastiska människor som ropade slagord och andades drömmen om ett nytt, bättre samhälle.

Under kommunisttiden var kyrkan marginaliserad, och ett av de tio krav som folket ställde under revolutionen var att stat och kyrka skulle vara åtskilda. Samtidigt var det också kyrkan, tillsammans med miljörörelsen, som under dessa år skapade den underjordiska rörelsen

”Offentligheten mot våld” och som starkast drev på de progressiva förändringarna under sammetsrevolutionen. Redan en kort tid efter maktövertagandet började dock den kristdemokratiska rörelsen (KDH) definiera sig utifrån en fundamentalistisk ideologi.

Socialismens största nackdel var att den begränsade människors frihet och inkräktade på deras mänskliga rättigheter.

Paradoxalt nog blev kvinnors rättigheter än mer begränsade efter kommunismens fall. Michail Gorbatjov, perestrojkans andlige ledare (perestrojka=nydaning, politisk term lanserad av Gorbatjov och som ledde till kommunismens fall i öst, red. anm) förutspådde i ett berömt uttalande den kommande utvecklingen: ”nu kan kvinnorna återvända till hemmet”.

Aktivt motstånd mot kvotering

Efter socialistregimens fall i Slovakien har kvinnofrågan raderats ut från partiernas politiska agenda, liksom från regeringens programförklaringar. Istället lanserades ordet ”familj”.

Under socialismen kvoterades kvinnor in för att uppnå målet om en tredjedel kvinnor i politiken. I den nuvarande regeringen, som haft makten sedan 2002, fanns inte en kvinnlig minister förrän i oktober 2005.

Konservativa slovaker anser att kvinnor (särskilt blondiner) i bästa fall fungerar som utsmyckning i politiska reklamkampanjer. Alla försök att bryta ojämlikheten mellan män och kvinnor anses otänkbara. ”Möjligheterna för ett jämställt liv finns redan”, sägs det. ”Om kvinnorna verkligen var intresserade av politik, skulle fler av dem delta. Vi kan ju inte tvinga dem…”

Trots att den slovakiska kyrkan försökt slå in på ”den polska vägen” – det vill säga förbjuda abort helt – har man än så länge inte lyckats. Men strategin är densamma – först försökte man förbjuda abort i parlamentet, därefter försökte man bakvägen via författningsdomstolen (motsvarande svenska regeringsrätten, red. anm). Det kristdemokratiska partiet KDH, som ingått i den slovakiska koalitionsregeringen sedan 1998, har misslyckats med att få inskrivet i grundlagen att rätten till liv gäller från konceptionsögonblicket. Om det hade lyckats hade det öppnat en möjlighet för dem att hävda att abortlagen stred mot grundlagen.

Vad de konservativa inte förmått genomföra via lagändringar försöker de nu uppnå med andra medel. Katolska kyrkan får till exempel allt mer inflytande över olika sociala institutioner, också sjukhusen. Chefer och läkare kan till exempel vägra utföra aborter, utan repressalier. När en anhängare till KDH blir chef över ett sjukhus ser han till att förbjuda att hela sjukhuset utför abort, trots att samvetsklauseler gäller individer – inte hela institutioner. Dessvärre verkar ingen intresserad av att säkra kvinnors legala rätt till säkra aborter. Det förvånar föga. Justitiedepartementet och inrikesdepartementet – som ansvarar för att lagarna följs – leds båda av kristdemokrater.

Kyrka och stat samarbetar

Så fort KDH fick makten i landet började de arbeta för katolska kyrkans intressen. Frågan om staten ska skiljas från kyrkan ansågs ointressant. Istället påbörjades en klerikalisering (förkyrkligande) av Slovakien. Under andra världskriget samarbetade den katolska slovakiska staten med fascisterna, och ansvariga medverkade till förvisningen av slovakiska judar till koncentrationsläger. Men kristna politiker verkar inte känna några betänkligheter inför ett förnyat samarbete med katolska kyrkan. Snarare tvärtom. Den före detta partiledaren för kristdemokraterna, och dåvarande justitieminister Jan Carnogursky gjorde inget för att försöka dölja sina ambitioner. Han talade öppet om den liberala demokratin som lika arrogant och falsk som marxismen. Om att den baseras på pengar: ”och den tragikomiska idén om medborgerliga rättigheter” (i tidningen Fakty, 2001).

År 2000 godkände Slovakien ett fördrag med Vatikanstaten, som innebär att Slovakien stödjer den katolska kyrkan finansiellt (med skattemedel). Det ursprungliga förslaget till fördraget är för övrigt snarlikt det som Mussolini ingick med Vatikanen.

Fördraget förkastades av liberalerna och vänsterpartiet i koalitionsregeringen, eftersom det föreslog religionsundervisning från tidig ålder, samt att utöka antalet samvetsklausuler. I slutändan enades man om en kompromiss. De omtvistade frågorna togs bort med hänvisning till att de kan regleras i separata fördrag.

Problemet löstes inte, utan sköts på framtiden. År 2004, utan någon offentlig debatt, antog plötsligt regeringen ett fördrag om religionsundervisning. Det ger kyrkan rätt att undervisa i vanliga skolor. Trots att juridiska experter motsatte sig fördraget. Två tredjedelar av alla skolbarn har idag religionsundervisning där sexualundervisning ingår. I Slovakien kallas detta ”Utbildning för äktenskap och föräldraskap”, och som i alla goda katolska länder är sex utanför äktenskapet tabu. Staten betalar för denna undervisning, men har inget inflytande över vad som lärs ut. I enlighet med katolicismen lär eleverna sig att kvinnan måste respektera sin man, att sexualitet är en arvsynd, onani en synd, och att kondomer inte skyddar mot hiv. En hårdvinklad anti-abortfilm, Tysta skriket, är del av läroplanen.

Folket vill ha fri abort

Hela 69 procent av alla slovaker ser sig som troende katoliker. Men endast 15 procent praktiserar sin tro och i förra valet röstade bara 8 procent på KDH.

Slovakien slits mellan att vara av konservativ, provinsiell karaktär, och ett land som påverkats av kvinnornas frigörelse under socialismen och en liberal proeuropeisk utveckling med avskaffande av sexuella tabun. Ingen vill återgå till den tid där privatlivet var en del av en politisk ideologi. En majoritet (två tredjedelar) av befolkningen stödjer den nuvarande abortlagen – och vill inte ändra den.

Men det långsiktiga påverkansarbetet från katolska kyrkan bär frukt. Antalet religiösa skolor, universitet och vårdinrättningar ökar. Katolska kyrkan äger mest mark i landet, dess otroliga mängd av fastigheter och egendomar gör det möjligt att finansiera egna organisationer som verkar brett i samhället. Antalet unga som försöker frälsa våra själar, med en fanatisk övertygelse som liknar den amerikanska pro-life rörelsen, ökar ständigt. Till skillnad från kvinnorörelsen har de pengar. Under täckmanteln ”Livets kultur” försöker de begränsa kvinnors reproduktiva rättigheter. Det är snarare regel än undantag att verbalt attackera personer ur kvinnorörelsen. Ofta anklagas de för att sprida dödens kultur.

På sistone har religiösa krafter försökt att införa en medeltida agenda i landet – det föreslagna fördraget med Vatikanen om utökade samvetsklausuler. Där står, ”var och en har rätt att vägra att göra sådant som han, enligt sitt samvete, anser förbjudet enligt sin kunskap om tro och moral, som definieras av katolska kyrkan” (fritt översatt, red).

Samvetsklausul i strid med EU

Samvetsklausulen kan till exempel användas för militärtjänst, abort, preventivmedel, provrörsbefruktning, skilsmässa, undervisning med mera. De som vägrar att utföra sina arbetsuppgifter riskerar inga repressalier, och behöver alltså inte respektera andra människors rättigheter. I vår konstitution står att ”ingen får skadas, erhålla fördelar eller diskrimineras på grund av sin religion” (fritt översatt, red). Men avtalet med Vatikanen var diskriminerande och gav katolska kyrkan rättigheter på bekostnad av individen.

En grupp av oberoende juristexperter på EU har också konstaterat att fördraget strider mot EU:s principer och andra internationella överenskommelser. Ändå stoppades det inte. Först när utrikesministern vägrade skriva under blev det uppenbart att koalitionen inte stöttade det. Den 8 februari lämnade KDH ministrarna regeringen i protest och förmodligen måste nu Slovakien tidigarelägga valet.

Under sammetsrevolutionen ville man avskaffa kommunismen som statsideologi. Idag strider några av förgrundsgestalterna från revolutionen om att införa en ny sådan – katolicismen.

Anna Zaborska, känd abortmotståndare och homofob, från KDH, valdes 2005 under kontroversiella former till ordförande för utskottet för kvinnors rättigheter i EU-parlamentet. Till slovakiska tidningar har Zaborska till exempel sagt att hon ser homosexualitet som en psykologisk defekt. EU-parlamentariker från KDH röstade också ner den nya EU-konstitutionen eftersom det inte fanns någon hänvisning till gud. Justitieministern och inrikesministern (båda KDH), lyckades i Europeiska unionens råd blockera ett gemensamt erkännande av äktenskap och registrerat partnerskap för homosexuella. De var rädda för att det skulle kunna ”missbrukas” av homosexuella slovaker.

Även om det blir en vänsterregering nästa gång, vilket opinionsundersökningar nu visar, är det inte troligt att de vill gå emot den katolska lobbyn. Fördraget med Vatikanen som rättfärdigar katolsk undervisning i skolorna gör att det står för mycket på spel för att riskera en öppen konflikt med kyrkan. Vinterns politiska stridigheter om den utvidgade samvetsklausulen visar ändå att det finns gränser för konservativa politiker – om hotet är att hamna i konflikt med EU.

Vår regering är ökänd för att skolka från EU:s ministermöte för jämställdhet och för att inte implementera riktlinjer vad gäller mänskliga rättigheter. Det är inte vad de flesta av oss slovaker vill vara kända för. Särskilt inte vi som för 16 år sedan protesterade på gator och torg. Det brukar sägas att ”revolutionen äter upp sina barn”. I Slovakien verkar det vara precis tvärtom.

Olga Pietruchova, välkänd debattör i slovakisk media och generalsekreterare för landets motsvarighet till RFSU.

Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 1 2006)